Skrivuppgift 43: text av Nylle

Nu hör jag hur det knäpper, snart brister den. Men först skall den spricka. Jag kan vänta. Jag har ju trots allt väntat i månader nu. Men det skulle vara skönt att få känna solen, stråla mot min kropp. Jag vet att det låter knäppt. Jag vill finna ro. Jag inbillar mig att den kommer när isen går och allt flyter upp till ytan.

Jag är inte ens arg att jag fastnat här, eller hur det hände. Jag känner bara mig tom. Snart åker jag på vågorna.

Skriven av: Nylle

Tags: ,

  1. En verklig gåta. Vem är jag? Eftersom jag drar åt det kriminella tänker jag mig ett lik som flyter upp. Eller spelar det ingen roll vem Jag är? Eller är det bara jag som inte fattar? kul fajt.

    Svara

  2. Åh, jag tänker också på ett lik precis som Nystagmus! Men också på att det är mycket som är dör på hösten, göms under isen och snön … och att även knoppar brister.

    Svara

  3. Hallå Nylle! Tänker du verkligen lämna oss som ett frågetecken?

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *