Skrivuppgift 42: text av Svensk Fastighetsförmedling

Carina slår sig ner på stolen och hon ryser. Hon ryser från tårna till skalpen, från ryggmärgen till allra yttersta hudlagret. Hon sitter där på stolen och darrar. Hon skyller på stolen. Dess konstruktion gör Carina darrig; lackad furu, fyrkantig sits, rakryggad institutionsstol. Såna vi hade i skolan, tänker Carina, i förorten, i början av 80-talet, jag borde kommit längre än så här.

Det står flera likadana stolar i rummet. I en ring. Om det ändå hade varit enhetligt. Men där står en stålstol med vinröd sits och en högst ordinär vit köksstol. En sådan Carina köpte när hon flyttade hemifrån i mitten på 90-talet.

Carina darrar ännu mer nu. Hon tar ett djupt andetag. Ett till. Ett till. Hon andas snabbare och snabbare. Hon sätter sig på sina svettiga händer och det flimrar för ögonen. Det kan också vara lysrören som flimrar, tänker hon. Lysrören är bara till hälften tända. Bara halva rummet är upplyst. Men det räcker för att Carina ska se, se väggarnas ljusgrå färg, fondväggen i orange, det ljusgula linoleumgolvet som är slitet här och var, eller om det bara är skitigt. Bara skitigt? SKITIGT!

Hon blundar. Andas. Håller kvar händerna under sina lår.

”Jag tror att det räcker för idag”, säger Lars-Åke.

Han har en så blid röst, tänker Carina. Men den räcker inte, det räcker inte med en blid först för att göra henne lugn.

”Ta mig härifrån”, viskar hon.
”Kom här, ta min hand”, säger Lars-Åke.

Hon sträcker handen mot honom och blundar fortfarande. När hon känner hans varma, torra handflata omsluta hennes reser hon sig upp och vågar kisa lite.

”Det gjorde du bra”, säger Lars-Åke och låter som om han menar det.
”Okej”, säger Carina och låter inte helt övertygad.

De går ut i den stilla korridoren som leder bort till matsalen och sovrummen. Här är det vita väggar, golv i marockanskt kakel (fast diskret) och det doftar rent. Mild Fêtes-des-Fleurs.

”I morgon får du prova att gå in här i rummet själv”, säger Lars-Åke. ”Vi tar det här i din takt. Du behöver inte kasta dig in i gruppterapin innan du är beredd.”
”Vad bra”, säger Carina.

Skriven av: Svensk Fastighetsförmedling

Tags: ,

  1. Tycker den stackars Carina som tydligen sjunkit väldigt djup ner i Hemnetträsket skildras väldigt bra, en skör människa som måste vänjas under korta perioder av ostylade miljöer. Måste säga en sak om det här ( som även gäller dom andra två jag kommenterat ). Jag är imponerad över att ni lyckats skriva texter med sånt allvar och leva er in i Hemnetmissbruket. För mig slog satirhjärnan på medetsamma jag läste uppgiften, sen gick det inte att stoppa.
    Jättebra fajt och vi får väl hoppas hon fixar gruppterapin.

    Svara

  2. En verkligt ångestfylld beskrivning av terapi. Du har fått fram hur hela kroppen deltar i vad jag kan tänka mig utgör helvetet i knarkterapi och momentet med det halva upplysta rummet är jättebra och en ”lek” med ljus och skuggsidans färger. En fin fajt.

    Svara

  3. Jag hade kanske kunnat skriva om mig själv och mitt eget Hemnet-missbruk, men … det är en av de där lasterna som INGEN känner till om mig, jag var inte redo att outa mig ens under pseudonym!

    Tack för att ni gillade och kommenterade!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *