Skrivuppgift 41: text av Maskros

De har alltid legat där. Fästningen och Medelhavet. El Barrio har också alltid funnits där, så länge havet haft bruk för fiskare och båtfolk och foten av fästningen haft grottor att bebo. Man karvade ut en lagom håla i det spröda berget och fick en bostad. Man levde av fisk och skaldjur. Grottorna var svala när sommarsolen brände och varma när vintervinden ven från Afrika.

De ligger fortfarande kvar där. Fästningen och Medelhavet, men El Barrio är förändrat. Grottorna som nu ibland hyser människor och ibland vinflaskor är helt dolda. Ovanpå har man byggt fyrkantiga lådor av tegel. Man täcker fasaderna med vit plastfärg och solen fräter snabbt bort den. Man har byggt utan kunskap Det går bra ändå. Man målar bara på igen. Gamlingarna går ofta runt i nattdräkter och filttofflor, några tvättar kläder vid pumpen. Man spelar bingo under de blommande träden. ”Tres, cinco, nueve”, ljuder genom nejden. En tjock man visslar en slinga ur Carmen.

De kommer att ligga kvar där Fästningen och Medelhavet, men El Barrio kommer att ha fått nya innevånare. De dåligt byggda husen som låg vid fästningens fot och tittade mot Medelhavet och Afrika är rivna. Vem kan bo i fuktskadade hus, med elledningarna hängande som svarta lakritsremmar utmed huskropparna, med katter som rafsar i de blommande krukorna, med kackerlackor som om somrarna gärna mumsar på kökets smulor och med familjer, som breder ut sig och använder gatans trappor och prång till vardagsrum?

Människor med guld i fickorna och en fallenhet för unika lägen och charm har byggt nya villor utefter fästningsmuren. Man har rätt byggmaterial, rätt isolering, rätt ventilation. Man har terrasser med markiser som åker ut och in, luftkonditionering som slås på och av, solvärmeceller över poolen och inte en spanjor i sikte. I grottorna där en gång familjer bodde vilar vinflaskor i väntan på världsvana värdar som, ovetande om skövlingen av en unik miljö och förflyttningen av de människor som var rotade här, njuter av utsikten mot Fästningen och Medelhavet. De hör ingen fågelsång, ingen visslar en slinga ur Carmen och över nejden hörs inga spanska mödrar ropa in sina barn till middag.

En man går upp ur sin pool, drar handduken över den brunbrända kroppen och stirrar ut över Medelhavet.

– Tänk att folk en gång badade i de där skummande vågorna, säger han högt för sig själv.

Men Fästningen tiger och Medelhavets fiskar är inte mer.

Skriven av: Maskros

Tags: ,

  1. Visst är det typiskt, vi gillar det pittoreska så mycket att vi åker dit och spär ut det. Sen om vi flyttar dit som pensionärer så förstör vi det totalt. Du kunde lagt till någon som muttrat om att området blivit förstört, utan att personen själv begripit sin delaktighet, en ironisk slutknorr på en bra fajt.
    Men ”Men Fästningen tiger och Medelhavets fiskar är inte mer.” skall naturligtvis ligga sist för det är en vacker mening.

    Svara

  2. En fin bild av utvecklingen av el Barrio. Men vem vill bo i fuktskadade hus och sova med kackerlackor om man har chansen att sälja? En svår balansgång och det kostar mycket pengar att renovera. Det är väl inte så mycket pensionärerna från andra länder som förstört pittoreska miljöer utan spanjorer med näsa för affärer, stora affärer, som utan perdon raserat det gamla precis som i andra länder, tänk bara på Klarakvarteret i Stockholm. En bra text som skapar frågor, ibland utan svar, om hur forma framtiden, bevara – skapa nytt. Spännande.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *