Skrivuppgift 41: text av Lomme

Efter en stunds tjatande och jag lovat att inte använda tidsmaskinen för att besöka någon gammal klädrea, hade jag fått låna den av Anna. Vill ni veta mer om maskinen, kolla här.

Jaha, då var man framme, mitt eget förortscentrum om 100 år, ser ännu mer övergivet och ruffigt ut än det gjorde på min tid. ICA har bytt namn till Wallmart, det finns i alla fall en telebutik bredvid tunnelbanan.

Sätter mig på en parkbänk, bredvid mig sitter en äldre kvinna, klädd i en syntetiskt glansig silveroverall. Hon hoppar till och stirrar på mig, jag stirrar tillbaka och det finns något bekant hos henne.

”Va är det du ,”utbrister hon.
Nu känner jag igen henne, samma uppnäsa, samma höga kindben, visserligen hundra år äldre, men det är min grannes tioåriga dotter.
Jag förklarar för henne hur jag hamnat här i tiden, hon verkar mest ointresserat teknikblase, men tycker det är kul att träffa mig.
”Vad gör du nu för tiden” frågar jag.
”Pensionär, numera går man ju i pension vid hundra jämt, men jag gick vid nittio, blev av med jobbet som flygvärdinna, ingen flyger längre” sen pekar hon mot telekombutiken.
”Vad har telekombutiken med ditt gamla jobb att göra” undrar jag.
”Det är ingen telekombutik det är en teleporteringsbutik, man teleporteras nuförtiden. Du ser ju vad det ställt till med, centrumet är ju helt övergivet, det är ju mycket roligare att shoppa i New York, London eller Paris. Det är bara dom fattigaste som bor här nere runt centrumet, som handlar på Wallmart, dom har inte råd att teleportera sig.”

”Hur är det annars då” frågar jag, ”jag minns det här stället som en smältdegel. Invandrare pensionärer, medelklass och ungdomsgäng, det var en så skön blandning i området. ”
Hon ser ledsen ut, ”kom med skall jag visa dig” suckar hon.
Vi går backen uppför min gata, bort mot mitt gamla radhus, dom gula fasaderna i 50-talstegel är sig lika men garageportarna är gröna.
”Man har tagit fram originalfärgen, lägenheterna är hopslagna tvåor och rätt exklusiva eftersom innerstan nu för tiden sträcker sig hit ut,” förklarar hon.

Det lilla torget mellan trevåningshusen i gult tegel, där dom tappra butiksförsöken aldrig överlevde på min tid har i alla fall en restaurang, det luktar exotiskt.
”Tjetejeniskt berättar hon, det är den hippaste mattrenden just nu, men restauranger från Ulan Bator kommer starkt i hela innerstan. Det här torget heter numera Mediatorget, bakom det höga järngrinden där du bodde, byter gatan namn till Finansvägen.
”Va” utbrister jag undrande, stirrar på den höga muren och grinden som delar av gatan.
”Hela din gamla smältdegel är förstörd, området är lokalsegregerat. Det började med valfriheten på din tid, man kunde välja skola dagis och annat. Folk valde efter sin egen livsstil och sysselsättning, för det kändes tryggast och bekvämast att vara bland likasinnade.
Dessutom var det bra om man kunde nätverka och knyta karriärkontakter, samtidigt som man drog på barnen bävernylonoverallerna på eftermiddagen. Sen fortsatte det av bara farten och blev så här. Längre bort ligger Vårdbacken och Konsultstigen.
Muren är för att finansfolket inte vill att media skall ha full insyn, men ibland har dom grillfest , då släpps mediamänniskorna in och äter gratis”

Jag suckar djupt och tackar för guidningen. Hon frågar om jag vill hänga med hem till henne på kaffe, hon bor på Beslutsgränd en bit härifrån och är gift med en politiker, men jag tackar nej och vi skiljs åt.
Jag fortsätter tillbaka ned mot centrum, helt säker på att hitta min smältdegel där.

I det övergivna nedslitna centrumet bor dom som inte har råd att välja.

Skriven av: Lomme

Tags: ,

  1. Ååååh! Jag minns din historia om tidsmaskinen – mycket roligt att få en uppföljare.

    När jag läser din text så kan jag verkligen se hur positionen i världshistorien som vi befinner oss vid NU liksom blir utdragen och leder fram till din vision. Huga. Och HUGA för att gå in pension vid 100. Brrr …

    Svara

  2. Tänkvärt, människorna har själva valt att segrera sig och någon form av lokalt självbestämmande har rest de murar som annars brukar ascocieras men en auktoritär polisstat. Det går att se tecken i tiden som pekar åt det här hållet men var har de som säger sig förspråka integration och ett blandat samhälle tagit vägen? Var de bara hycklare eller finns det en annan förort där vägarna heter Blandstigen och Omväxlingsgränd?

    Det var en bra text den fick mig att tänka.

    Svara

  3. Jag tror säkert att människorna som bor här skriver bloggar, insändare och debattartiklar om vikten av ett integrerat samhälle, Så fungerar vi nog som människor tyvärr. Vi får väl hoppas att någon ironisk stadsplanerare ser genom hyckleriet och döper några nya gator till Blandstigen och Omväxlingsgränd för att dom skall tänka till :).

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *