Skrivuppgift 41: text av Kvickrot

Jag stirrar ut över viadukten och skakar på huvudet. Det är helt obegripligt bara.

”Vad är det?” säger Estelle.
”Jag läste en wiki om Söders historia igår och det var en massa om Bellman, sjön Fatburen och tobaksodlingar på slätterna borta på östra Söder …”
”Östra Söder, är det ditåt?” säger Estelle och pekar.
”Nja, det där är öster nu, öster innan Kometen var lite mer ditåt” säger jag och pekar.
”Ah.”

Vi börjar promenera igen. Varje dag bör man gå i minst 30 minuter, De säger att våra kroppar kommer förtvina helt annars, men det är inte så många som vare sig har tid, råd eller ork att ge sig ut och gå. Man måste ha speciella skor och utrustning. Det är dyrt med skor som man går bekvämt i och syrgastuber är inte direkt gratis heller.

”Men det knäppaste av allt med Söders historia”, fortsätter jag. ”Är att typ här där vi går just nu, här brukade det vara vatten!”
”Nä! Vatten?”
”Ja, det här området kallades Årstaviken och var värsta pittoreska stället, du skulle sett bilderna de hade på wikin. Det var små hus som låg på branten där borta och folk odlade saker.”
”Direkt i marken? Dog de inte av det?”
”Haha! Det var ju inte samma som nu ju, förut odlade man en massa saker i marken. Kan du inget om historia alls?”
”Inte mitt starkaste ämne precis.”

Vi går vidare på viadukten i tystnad.

”Vatten! Det låter helt knäppt”, säger Estelle.

Skriven av: Kvickrot

Tags: ,

  1. ” Direkt på marken. ? Dog de inte av det ?” 🙂 Förutom att en komet tydligen fått jordaxeln att ändra sig, så är ju miljöförstöringen en sak du väver in bra i berättelsen.
    Men nu rör vi ju oss trots allt på Söder, ett par korta miljöbeskrivningar av det dom passerar, hade kryddat den här berättelsen ordentlig.
    Tycker din fajt var bra och tänkvärd i alla fall, det kanske inte fanns så mycket vackert kvar att beskriva, ( hemsk tanke ).

    Svara

  2. Att jag alltid glömmer det där, nu är kommentarsfältet ändrat från Omelett till Lomme 🙂

    Svara

  3. Tack för kommentar, Lomme!

    Jag borde skrivit två varv på denna text och testat med miljöbeskrivningar, för jag lämnade just dem med flit – det kändes som att jag hade svårt att fantisera ihop en skiss över den framtida miljön! Tänkte att om jag håller miljöbeskrivningarna borta så känns det inte som att jag är ute och cyklar, typ.

    Något förslag på vad man kan skriva?

    Svara

  4. Det finns i texten för oss som lever nu en undermening jag också tycker är hemsk. Detta att utvecklingen går mot en livsmiljö som det är svårt att leva i för människan utan att vi som lever nu har kunnat stoppa denna utveckling Den framtida människan måste röra på sig, men har inte tid, råd eller ork, underförstått mycket av dåligt betalt arbete och ingen chans att kunna betala utrustningen som behövs. Jag ser framför mig ”jag och Estelle promenera med syrgastuber och masker”och om de tittar upp mot fönster efter gatan kan de kanske se längtande ansikten som inte kan gå ut– en ruskig bild. Dessutom utan historia ”kan du ingen historia alls?” Inte mitt starkaste ämne precis”. Vilken utbildning får de? Vad gör vi för att förhindra detta? Slutet är ruskigt (för mig). De stackare som lever i din framtid har ingen annan möjlighet än att leva i det som finns. ”Vatten! Det låter helt knäppt”.
    Din text kommer mig att tänka på Conrad som sa att han skriver halva boken och läsaren den andra halvan. Detta är möjligt bara för att de ideer som finns i texten öppnar läsarens egen fantasi och nu har jag skrivit delar av min halva. Kul och ändå trist. En jättebra fajt.

    Svara

  5. Jag tycker att det kan funka att utelämna den direkta miljöbeskrivningen. Genom att figurerna pratar om hur det var förr och hur konstigt de tycker det är så tvingas läsaren att själv föreställa sig hur det ser ut nu.

    Svara

  6. Gosh vilken fråga, den är totalt omöjlig att svara på. Men jag tänker göra det i alla fall av två anledningar och bli sådär oerhört långrandig som bara jag kan bli.
    Dels för att jag tycker det är på tok för lite dialog på den här sidan, vi är inte på Facebook nu och gillaknappen finns inte.
    Dels för att när jag började skriva här långt bak i forntiden, låg jag 100 sidor in i ett romanprojekt. Det fanns ett par problem med det, den röda tråden i berättelsen var oerhört tunn. Alltså ingen deckare.
    Vill man gå den lätta vägen så ta livet av någon i första kapitlet och avslöja mördaren i sista. Sen lite livspussel, lite mingel och intriger på lokalredaktionen, där berätterskan jobbar som journalist, när hon inte hämtar ungar på dagis. Häll sen ut det här innehållet över 300 blanka sidor och bestsellern är klar.
    Så gjorde inte jag, utan försökte bygga med starka personligheter, vilket inte räckte. Effektsökerierna kom i vart tredje kapitel som föregicks av två kapitel för att ta sats. Skittunt alltså.
    Därför beslöt jag mig att lägga projektet på is, när Pennfajten startade för att se om jag kunde lära mig något.
    Det var då jag totalt snöade in på just miljöbeskrivningar, som man kan fylla ut en del med.
    Men först måste vi ju ställa frågan vad är en miljöbeskrivning. Miljöbeskrivningar finns egentligen inte, lika lite som noveller eller romaner existerar.
    Vad vi skriver är egentligen manualer, för att skapa den där fantastiska romanen inne i huvudet på läsaren, det är just därför boken alltid är bättre än filmen om man läst boken först.
    Vi kommer alltså aldrig lyckats skildra en miljö, på det viset att man kan släppa in en person i den som konstaterar att den här platsen känner jag igen, för den har jag läst om. Skulle vi försöka så skulle det inte fungera i alla fall. Personen skulle troligtvis inte läsa klart den, utan kräkas på texten långt innan.
    Berättelsen du skrivit, finns bara i ditt huvud och det är just dom bilderna du själv associerar till som du måste plocka fram, gör jag eller någon annan det så blir det tokfel.
    Målet är att du skall helt enkelt trigga fram rummet i läsarens huvud, som berättelsen rör sig i och det rummet kommer att finnas i exakt lika många olika varianter, som det finns läsare.
    Det förslag som finns i uppgiften, att ta en promenad i det området du skildrar och känna av det tycker jag är jättebra. Det fungerar mycket bättre än att titta på kartor och bilder. Ha din berättelse i huvudet när du gör det och försök få in ett historiskt perspektiv, så du känner av i vilken riktning miljön tar vägen, eftersom skildringen ligger hundra år framåt. Det här skriver du inte om, utan har som stöd för beskrivningen. Hittar du något du vill fokusera på, så ta en bild med mobilen.
    Sen sorterar du och plockar du in dina bästa godbitar i texten.
    Skulle jag skrivit den här berättelsen skulle jag nog låtit miljöbeskrivningen komma in med ett par meningar här och var under promenaden. Här kan man använda metaforer, ( liknelser ) jag skall nu göra något som vi inte skall göra här, släppa lite på anonymiteten.
    I slutet på tredje stycket i den här berättelsen har jag gjort just det för att få in en kompakt miljöbeskrivning. Alltså man iakttar och fortsätter promenaden, även om den jag skriver om inte gör det här.
    http://pennfajten.se/2012/02/skrivuppgift-31-text-av-oskarpan/
    Motsatsen är den här, där hela berättelsen bygger på miljöbeskrivningen, som jag försökte hitta en rytm i. Det är i två olika upplagor där samma miljöbeskrivning hämtas upp i andra stycket från det första med ett annat perspektiv. ( Den här är nog den som varit roligast att sätta ihop hittills 🙂 . )
    http://pennfajten.se/2012/03/skrivuppgift-35-text-av-trandans/
    Som du ser blir den ändå inte fotografisk fast den är så lång. Risken för att du är ute och cyklar som du skriver är alltså minimal, det viktiga är dina iakttagelser och att läsaren inte upplever det som att hon promenerar i ett vitt ingenting. Sen kan det ju bli bra eller dåligt och för att testa det finns ju Pennfajten.
    Hoppas den här långa kommentaren som inte är ett svar på din fråga, i alla fall hjälper dig lite på vägen.

    Svara

  7. Förlåt mig både Wille och Lomme men jag fattar ingenting. Är ni på rätt text? Eller är detta inte Kvickrot? Som jag förstått är Jag i en tid och Estelle i en annan, det är bara en figur som pratar om hur det var förr som jag ser det.

    Svara

  8. Okej, det är nog jag som är skyldig till röran. Kvickrot undrade om förslag på miljöbeskrivning. Jag var ute efter att peppa Kvickrot att hitta en egen och att man inte skall vara rädd för att testa, eftersom jag själv tycker att just miljöbeskrivningar är bland det roligaste som finns att jobba med.
    Sen flummade jag nog ut lite om miljöbeskrivningar i allmänhet. Själv gillar jag inte att ge folk tips på det viset Kvickrot tog upp i sin kommentar, utan det är bättre om man försöker hjälpa någon att själv hitta fram i sitt skrivande. För att förklara hur man kan gå tillväga berättade jag hur jag själv jobbar. Eftersom kommentaren var rätt lång, skrev jag den i datorn i går kväll och tänkte inte på nytillkomna kommentarer när jag kopierade in den i kommentarsfältet. Så då blev det lite fel.
    Men det var ju i alla fall kul att vi fick lite dialog här som omväxling.

    Svara

    1. Jag är överens med dig om att dialog om texterna är mycket givande.

      Svara

    2. ÅH! Intressant diskussion! Intressant för mig att ni tycker att det både saknas mer ”info” och ändå också tycker att ni bygger upp resten av berättelsen i huvudet.

      Visst har det pratats för på Pennfajten om det här med vad man ska ta med i en text, och vad man inte behöver skriva ut. Balansgången mellan tydligt och övertydligt! En av de svåraste sakerna med att skriva tycker jag. Roligt att diskutera det!

      Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *