Skrivuppgift 41: text av Åkerfräken

Hen rätar på sig. Ryggen knakar. Det är en intressant utgrävningsplats de är på, men myndigheterna vill att det ska gå snabbare, tiden räcker inte till, motorvägsavfarten måste byggas.

De vet ganska mycket om platsen i fråga. Stenhusen som stod här byggdes under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet, i närhistorien, inte direkt antiken. I arkiven har de hämtat den gamla stadsplanen och vet att här låg både Dalagatan, Västmannagatan, Upplandsgatan och den långsträckta Rådmansgatan, tvärsöver hela området.

De har också sonderat de digitala arkiven och sett många bilder (alla i fyrkantigt format, med ram och lätt sepiafärgade) som togs strax innan Den Stora Gröna Vågen – som följde på 1970-talets mindre Gröna Våg. Plötsligt ville ingen bo i centrala Stockholm längre, utflyttningen gick snabbt, till alla Sveriges landsändar. Först tog de kriminella över, sedan råttorna, sedan maskrosorna.

Stenstaden föll i bitar nästan omgående. Alla var förvånade. Naturens lagar skiljde inte på vare sig Stadshustorn, kyrkoväggar eller teppanyakihällar. Kulturessäisterna bloggade syrligt om att öppna planlösningar inbjuder till frodande ogräs.

Nu ska här byggas en väg som ökar framkomligheten mellan norra och södra Sverige. Den planerade avfarten ska byggas via en brorondell upp från det gamla Norra Bantorget till vad som brukade kallas Tegnérlunden. Men arkeologerna måste först undersöka, kartlägga, hitta de viktigaste lämningarna. Det går nog ganska snabbt, tycker myndigheterna. Det är ju begravningsplatserna som säger något om människorna. Inte Vasastan.

Skriven av: Åkerfräken

Tags: ,

  1. Okej, nu bor ju både kreti och pleti innanför tullarna, fan hur otrendigt som helst, vi drar, kolla in något livsstilsmagasin och beställ en Taxi.
    Vart ? Spelar ingen roll, nytt, nytt skall det vara !
    Du får med trendsatiren i berättelsen, tycker du kokat ner en bra bas som går att vidareutveckla, Arkeologen kan ju ha ett namn och kanske en kollega. Dom kan ju hitta något typiskt trendföremål i marken från vår tid, som dom ruskar på huvudet åt och försöka bestämma vad det använts till. På det viset blir storyn mer personlig.
    Men det du fått med sitter, att lägga in ”teppanyakihällar” som blivit en symbol för att driva med innerstadskulturen är ju suveränt.
    Fin fajt.

    Svara

  2. Tack, Lomme! Tar detaljtänket till mig!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *