Skrivuppgift 40: text av Bonde söker fru

Jag låter blicken svepa över det rosafärgade rummet med de utspridda
soffgrupperna i svart skinn. I taket en ljuskrona och i hörnen sitter
kamerorna. Lika bra att vänja sig antar jag, de kommer att släppa in
oss i huset vilken sekund som helst. Andas! Glöm inte att andas. Vad i
helvete har jag gett mig in i! Ok, ok, måste lugna ned mig nu. Tur att
alla andra verkar vara precis lika nervösa och stissiga som jag. Ingen
som märker att jag håller på att freaka ut.

Känner hur skjortan och byxorna klibbar mot den stora läderfåtöljen
jag sitter i. Luftkonditioneringen är minimal. Eller så är det halten
av adrenalin i rummet som gör att värmen stigit konstant sen vi kom
hit. Det här kommer att bli så stört. Känner det på mig. De har
verkligen lyckats hitta de mest stereotypa människor jag någonsin
sett. Bara någon meter bredvid mig i soffan sitter det tre
hockeykillar och brölar. Deras enstaviga meningar går knappt att
urskilja mellan deras primalskrik. Och mitt emot dem, två
platinablonda tjejer som inte kan sluta prata om… Jag förstår inte
ens vad det är för meningslöst de diskuterar. Det är alltså de här
jag ska vara inlåst med i vad, flera hundra dagar? Och de har redan
börjat gruppera sig. Hur hann de med det? Vi har ju bara varit i det
här rummet i någon halvtimme.

Har även lyckats identifiera psykot, bitchen, mesen, sköna snubben och
komikern. Och så jag då, feministen. Det kommer verkligen gå åt
pipsvängen.

Skriven av: Bonde söker fru

Tags: ,

  1. Tycker du fångar hela situationen bra. Vad har du gett dig in på, paniken som trycks undan och dom givna rollerna för att konflikterna skall uppstå.
    Ta inte det här som kritik, men jag satt på skoj och experimenterade lite med ditt första stycke. Jag skrev om det för att se om man kunde få fram själva panikstämmningen ännu bättre. Märk att jag inte har ändrat på själva texten, utan försökt markera mer hur berättaren försöker lugna ned sig själv. Tycker man får fram känslan mer.
    Lika bra att vänja sig antar jag, de kommer att släppa in oss i huset vilken sekund som helst.
    ”Andas!”
    ”Glöm inte att andas.”
    ”Vad i helvete har jag gett mig in i!”
    ”Ok, ok, måste lugna ned mig nu.”
    Tur att alla andra verkar vara precis lika nervösa och stissiga som jag. Ingen
    som märker att jag håller på att freaka ut.

    Svara

  2. Det är kul att Bachelor testar att göra en omskrivning av texten för att se vad som händer med tempo och tydlighet. Sådant gör att vi utvecklas av Pennfajten!
    Dock skulle jag vilja hävda att det blir lite knasigt att använda citattecken, för då blir det en dialog vilket inte alls är meningen (inte en inre monolog). Men skippar man bara dessa kan Bachelors experiment mycket väl ge texten en ny dimension.

    Nu min egen reflektion kring texten: tycker att du lyckats väl med att skildra både stereotyper och väva in vad jag antar är dina egna drag. En fin fajt!

    Svara

  3. Håller nog med om att jag fick lite hjärnsläpp här. Prattecknen skall inte vara med, däremot tycker jag att man bör markera själva ångesten mer.

    Svara

  4. Vad kul med konstruktiv kritik! Och bra synpunkt med att arbeta med texten om ångesten. Det är ju den som är kärnan i texten och det andra en fond för att ge den substans. Hade det blivit mer markerat om jag hade lekt med den grafiska formen och skrivit: A n d a s!
    I boktext fungerar det inte men i den här typen av text kanske det är görbart?

    Kanske också att jag kunde blandat in lite mer beskrivande text och inte bara skrivit det som en dialog med karaktären själv? Till exempel så här:

    Andas! Glöm inte att andas. Känner hur svettpärlorna tränger fram genom huden i pannan. Vad i helvete har jag gett mig in i! En lätt yrsel ger sig till känna får mig att rycka till. Ok, ok, måste lugna ned mig nu.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *