Skrivuppgift 39: text av Sufflé

Liksom en satellit som slungats ur sin omloppsbana for ägget över
bordet i en båge, dömd att kraschlanda. Nedslagsplatsen blev hans kala
hjässa.

I samma stund som den mjuka, knappt koagulerade gulan sprutade ut över
huvudet för att sedan falla ner som ett meteoritregn över den vita
linneduken, tystnade samtliga deltagare kring bordet.

Fyra ansikten vändes sedan simultant mot den person som avfyrat ägget,
för att där efter åter vända sig mot den som träffats av projektilen.
Sedan svimmade äggkastaren och påskmiddagen var definitivt avslutad
för detta år.

Majbritt Thordsson vaknade till liv igen i sin säng. Hon befann sig på
andra våningen i det hus som varit hennes hem de senaste 43 åren och
när hon såg sig omkring förundrades hon av att allt kändes så
främmande. Var det verkligen hon som hade valt rosa blommor till
tapeten? Och hur hade hon tänkt när hon möblerat med inte mindre än
tre stolar, ett spegelbord, en herrbetjänt, två sängbord och en vit
porslinssvan i naturlig storlek – allt detta utöver dubbelsängen som
hon och Gösta Thordsson hade delat under hela sitt äktenskap?

Hon lät huvudet sjunga ner tungt i kudden igen och riktade blicken upp
mot taket. Den tunna sprickan som löpte likt en ojämnt broderad söm
blev något att fästa koncentrationen på i väntan på att hon skulle
känna sig normal igen.

Tiden gick. Den tassade på tå, försiktigt, försiktigt. Den knackade
otåligt med foten, stampade med hela sulan, gjorde tjurrusningar
framåt, tröttnade på det och gick sedan vidare i vanlig takt. Men
Majbritt Thordsson blev inte som vanligt trots tidens gång. Ett ägg
hade krossats och det gick inte att sätta ihop igen.

I biblioteket satt Gösta Thordsson nedsjunken i sin slitna skinnfåtölj
och funderade. Äggresterna var för länge sedan borttorkade, både från
honom och från bordet och från mattan i matsalen. Men något hade inte
gått att tvätta bort. Känslan av att något gått förlorat.

Han var ingen våldsam man. Å andra sidan skulle ingen heller komma på
tanken att beskriva honom som fridsam. Men på det stora hela tyckte
både Gösta Thordsson och hans omgivning att han var en man som kunde
betraktas som rekorderlig och hederlig. Absolut ingen man som
förtjänade att få ett ägg kastat på sig på självaste påskafton.
Ändå gnagde och skavde en tanke på hans annars så stabila självkänsla.

”Det där ägget kanske jag borde ha fått i huvudet för många år sedan”
tänkte Gösta Thordsson i ett ögonblick av förklarande självinsikt.
Sedan sjönk han ännu djupare ner i fåtöljen och suckade tungt.

I köket stod fyra vuxna barn och låtsades upptagna med att duka undan
efter årets traditionsenliga påskmiddag. Ägghalvor med löjrom på
silverfat förpassades ner i praktiska plastlådor och märktes upp med
innehåll och datum på frystejpsremsor innan de stuvades in det rymliga
kylskåpet.

Den yngsta brodern mumlade en fråga till den äldsta systern, om det
uppskurna brödet skulle sparas eller torkas till fågelmat, och fick
ett diffust svar som gjorde att han lät brödet ligga kvar i brödkorgen
i väntan på att någon med mer handlingskraft skulle komma i dess väg.

En äldre broder lyfte en smörbytta från bordet för att flytta den till
kallare regioner, men frös sedan fast mitt i rörelsen och stod där
tankfull medan smöret långsamt smälte.

Ingen nämnde vad som tidigare hade hänt.
Alla visste att något oerhört hade hänt.
Ett litet, krossat ägg. En stor illusion krackelerad.

Nu satte sig Majbritt Thordsson upp i sängen, vek undan täcket med
blekblå påfåglar på och svängde benen över kanten så att fötterna
hamnade på den tjocka heltäckningsmattan. Så blev hon sittande.
Varför hade hon kastat ägget? Inte så att hon aldrig tidigare hade
fantiserat om att slunga ett vitt ägg med full kraft i huvudet på sin
man – o, nej, det hade hon gjort många gånger. Ibland bytte hon ut
föremålen för sin fantasi, oftast beroende på högtid. Ett glas julmust
i skalle på sin inbilske förstfödde son eller en brysselkål intryckt i
truten på sin näsvisa dotter. Eller en hel burk med sillspad över den
där bortskämda, fetlagda lilla pojken som numera var tjugoåtta år,
slank och arbetade på bank.

Men favoriten bland fantasier var nog den om att få kasta ett ägg i en perfekt båge över matsalsbordet i samma stund som Gösta Thordsson återigen berättade sin historia om hur han och hans vän Sixten brukade jaga hönor på farfars gård i barndomen.

Varför hade hon inte bara tänkt tanken denna gång, utan verkligen kastat ägget?
”Tja” tänkte hon ”varför inte? Någon gång måste väl ägget ändå kastas
och i år var det väl helt enkelt dags”.
Sedan kände hon ett väldigt sug efter kaffe och bestämde att det var
dags att sätta på kannan och duka fram efterrätten. Därefter reste sig
Majbritt Thordsson från sin bädd och gick ner för att möta sin familj.

Skriven av: Sufflé

Tags: ,

  1. Den här storyn var underbar. Handlingen som vi kastas in i på en gång, dom tillbakahållna känslorna och konflikterna som anas under ytan i familjen.
    Kan inte säga mer än en jättebra fajt

    Svara

  2. Kan bara hålla med Omelett. En mycket bra fajt med alla ingredienser en bra novell bör ha. ”Det där ägget kanske jag borde ha fått i huvudet för många år sedan” och ” Någon gång måste väl ändå ägget kastas och i år var det väl helt enkelt dags” är för mig två fraser som gör att man förutom de underliggande konflikterna som finns, ändå känner att det är två gestalter som ligger på samma våglängd. Verkligt bra uttryckt. Dessa fraser gör dessutom att en läsare kan fylla i olika slut. Spännande.

    Svara

  3. Den här texten hade mig redan vid första meningen och höll mig sedan i sitt grepp hela vägen till slutet. Otroligt välskrivet! Jag verkligen känner hur jag landar och är med i de olika rummen vi får dimpa ned i. Texten manar fram så tydliga bilder i mitt huvud att jag nästan kan ta på dem. Dramaturgin är klockren.

    Om jag har någon synpunkt så är det att köksscenen kunde ha utvecklats lite. Stämningen finns där, men hade kanske kunnat mejslas ur lite till?

    Svara

  4. Spännande. Och en riktigt bra story. Ett Norénskt ögonblick och dess konsekvenser. Favoriten är gubben i fåtöljen som tänker att han kanske borde fått ägget kastat mot sig för länge sedan.

    Satellit ur omloppsbana var bra. Men när det följs av meteoritregn blev det nog en rymdmetafor för mycket. Bilderna krockade i mitt huvud.

    Jag tappade bort mig i början. Det kan förstås bero på mig. Det här var vad jag försökte få rätsida på: Är detta en påskmiddag för länge sedan? Och hon vaknar upp många år senare? Är vi i en annan dag? Vem kastade ägget?

    Jag fick läsa om fyra-fem gånger innan jag fattade att det var frun som kastat ägget på sin make. Nu funderar jag på vad det beror på. Här är mina gissningar. Jag hade precis innan läst två texter om barn, kanske var det så att jag trodde att det var ett barn som kastat ägget – det är ju lite mer naturligt än att en vuxen gör det. Eller så var det något otydligt i den inledande bilden.
    Om, säger om, det är så att det är i texten och inte i mig så har jag ett förslag – jag tror att problemet är att du för sent introducerar dramats personer. Det är först längre ner du skriver fyra vuxna barn.
    Vad som behövs, tror jag, är att du kan skriva om det så här:

    Liksom en satellit som slungats ur sin omloppsbana for ägget över
    bordet i en båge, dömd att kraschlanda. Nedslagsplatsen blev familjefaderns kala
    hjässa.

    I samma stund som den mjuka, knappt koagulerade gulan sprutade ut över
    huvudet för att sedan falla ner som ett snöskred över den vita
    linneduken, tystnade de fyra vuxna barnen kring bordet.

    Deras fyra ansikten vändes sedan simultant mot den person som avfyrat ägget,
    för att där efter åter vända sig mot den som träffats av projektilen.
    Sedan svimmade äggkastaren och påskmiddagen var definitivt avslutad.

    Tja, jag vet inte. Men kanske hade det gjort det lite tydligare. Det får ju inte bli för tydligt, tänker jag, eftersom en del av textens drivkraft, om jag förstått det rätt, är att vi inte direkt ska veta vem det är som har kastat.

    Men en historia som jag kommer bära med mig. Fin fajt.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *