Skrivuppgift 39: text av Fattiga riddare

Första gången jag hörde talas om vaktelägg var när jag såg
filmatiseringen av Evelyn Waughs bok Brideshead Revisited (Jag vill
redan nu klargöra att jag pratar om filmatiseringen från 1981, inte
den hädelse till produkt som släpptes 2008). Det är i scenen när
Sebastian, som en ursäkt för att han kräkts i Charles rum kvällen
innan, bjudit in Charles på en lunchsittning i hans våning. Charles
kommer lite för tidigt, ivrig och nervös som han är, och hittar
Sebastian med en korg med vaktelägg i sin famn.  Sebastian putsar och
räknar äggen för att se hur många var och en av gästerna ska få. Han
berättar för Charles att äggen kommer från hans hem, Brideshead, och
att vaktelhönsen värper dem extra tidigt för hans mammas skull.
Sebastian räknar klart och förklarar att varje gäst får fem ägg var
och att det blivit två ägg över som han avser äta upp innan gästerna
kommer. Charles som är alldeles hänförd av Sebastians uppenbarelse
säger ingeting alls. Sebastian säger ”Låt oss dricka lite champagne”.

Jag var på Bergianska trädgården i Stockholm. Närmare bestämt i Edvars
Anderssons växthus, en vinterträdgård med medelhavsklimat. Du kanske
har hört om den jätteknölkalla som för ett år sedan blommade där. Det
var tredje gången någonsin som en sådan växt blommade i Sverige,
första gången var 1935. Den sprider en hemsk stank och blommar i två
till tre dagar. Det var inte därför jag var där. Mitt besök i
växthuset var av en helt annan karaktär. I växthuset ryms, förutom en
stor mängd medelhavsväxter och träd, ett cafe som vid denna tidpunkt
hade anställt en vän till mig. En vän som jag var hemligt förälskad i.
Därav mitt besök. Cafégästerna krävde dock hennes uppmärksamhet och
jag lämnades att ströva runt i växthuset på egen hand. Jag gick ett
varv runt Medelhavshallen och fortsatte sedan in i ”Kalifornien”. Gick
tillbaka samma väg jag kom men svängde denna gång in i ormbunksrummet.
När jag därifrån tog mig in i den tropiska avdelningen prasslade det
plötsligt till i vegetationen och ut under ett buskage kom två små
vaktelhöns fram. De stannade en kort stund och fortsatte sedan in i
buskaget på motsatt sida av gångvägen. Jag fortsatte att gå, stannade
framför ett träd och läste på informationsskylten. Jag lade min hand
mot stammen, lutade mig närmare och drog in lukten av kanel.

I stadsdelen Mitte i Berlin, på Behrenstrasse 55, ligger Cookies
Cream, en vegetarisk lyxrestaurang. För att hitta dit måste du vara
uppmärksam för restaurangen ligger en aning gömd. Det hänger en liten
nummerskylt ut från fasaden, precis där en gränd öppnar sig in mellan
huskropparna. Du följer gränden inåt till den viker av, först åt
höger, sedan åt vänster. Längst in i hörnet ser du en liten skylt och
över dörren, som är placerad bredvid skylten, sitter det sexton
glödlampor som lyser upp entrén. När du gått genom dörren är du
fortfarande inte säker på att du kommit rätt. Du måste nämligen ta dig
genom en hall och en korridor innan du når trappan som tar dig upp
till själva restaurangen. Väl där är det en lagom hög ljudnivå och det
betongklädda rummet är precis så där lagom trendigt och samtidigt
smakfullt. Jag är där med en av mina närmaste vänner. Hen bor i Berlin
nu och jag är på besök. Vi beställer en fördrink medan vi ögnar igenom
menyn. Redan innan bestämda vi oss för att ”go all in” och beställa
trerättersmiddag. Vi låter stämningen och personalen svepa med oss.
Vinet vi tar in kostar mer än maten gör tillsammans och när vi smakar
av det förstår vi varför. Så här efteråt minns jag inte allt jag åt.
Det jag minns är att det var förföriskt gott och att jag efteråt var
så mätt, inte av maten utan av alla sinnesintryck. Och att jag första
gången i mitt liv åt vaktelägg.

Skriven av: Fattiga riddare

Tags: ,

  1. Nu vill jag verkligen se Brideshead Revisited (från 1981!!) och smaka vaktelägg! Fin kåserande stil som gör läsningen behaglig. Här är en mening jag älskade: ”Jag lade min hand mot stammen, lutade mig närmare och drog in lukten av kanel.”

    För att få läsningen ännu mer behaglig skulle du kunna hålla utkik efter några upprepningar och onödiga småord. Jag tänker exempelvis på ordet ”lagom” i ”Väl där är det en lagom hög ljudnivå och det betongklädda rummet är precis så där lagom trendigt och samtidigt smakfullt.” (Eller var det ett medvetet upprepningsgrepp? vanskligt med ett sådant ord) Men det här är en petitess, helheten var utmärkt. Fin fajt!

    Svara

  2. Jag har skrivit en kommentar men den har tydligen kommit fel. Skyller på ajjfånen….Om du hittar något om vaktelägg hos någon annan, så … Minns inte om jag var Agda eller Nicke. 😉

    Svara

  3. Sufflé: Bra synpunkt! Just där var det inte meningen. Det visar hur viktigt det är med många genomläsningar.

    Nicke: Hittade det!: ”Tyckte om din anrättning av tre miniessäer kring vaktelägg. De har aldrig stått på menyn (och ändå finns de i min affär om våren) och min fråga till dig: Smakar de som vanliga ögg?”

    Ja, min avsikt var ju att på bra sätt binda ihop de tre historierna på ett sätt som inte verkade krystat.
    De vaktelägg jag åt i Berlin var inlindade i någonslags smördeg som friterats samt att de serverades med potatisskum så jag har lite svårt att avgöra smaken på vakteläggen tyvärr. Men jag och en vän har lekt med tanken att lajva Brideshead revisited (jag skulle då vara Charles) och äta jordgubbar och dricka vin under en ek (som de gör i filmen). Men vi kanske borde överväga att även spela upp scenen med vakteläggen så får jag en chans att veta hur de smakar!

    Svara

  4. Den här fajten tyckte jag om. Och inte bara för att jag älskar Evelyn Waugh. Det är gjort med lätt hand, tycker jag, tre löst ihopbundna berättelser som alla har något att bidra till historien om äggen.

    Jag tycker bäst om partiet från Bergianska trädgården. Den är en liten pärla, särskilt slutet om hur du rör vid stammen som doftar kanel. Det är svårt, det där att alltid få läsaren att förstå var skribenten är och var sakerna står i förhållande till skribenten, så att läsaren får en bra uppfattning om rummet. Det tycker jag fungerar väldigt bra här.

    Om jag skulle putsa på något så är det den sista tredjedelen – jag kan inte riktigt förklara varför, men det känns som om vakteläggen kommer för överraskande. Det är fin-fint om var restaurangen ligger, jag har vant mig vid hen, så jag studsar bara lite, lite grand över det ordet, och jag tycker att det engelska ”all in” fungerar. Men jag tror att jag kanske skulle velat ha en mening om menyn som åtminstone antydde att äggen är på gång även här. Kanske ”Menyn lockade med hummer och hårdost, med svamp och salamander och – ägg.” Hmm, inte så bra, men något hade jag behövt. Tror jag.

    Men det var en bra fajt.

    Svara

  5. Texten tog mig till det filosofiska dilemmat – vad kommer först ägget eller hönan. Bara ett sidospår men här är det ägget, dessutom vaktelägg som jag aldrig har uppmärksammat trots att jag läst boken (verkligen slarvigt läst) sedan två vaktelhönor i tropisk natur, (fin bild) och till sist vaktelägg på menyn. Man kan verkligen följa vägen till den restaurangen och kommer jag till Berlin blir det ett besök.
    Den andra detaljen jag uppmärksammade var användandet (för mig första gången jag sett det i en text) av hen, som genast tog tankarna till debatten om användandet av det neutrala hen och som jag ser det i din text flyter det in helt naturligt. Det har ingen betydelse vilket kön det är, bara en god nära vän. Jättebra att upptäcka att det går att tänka i andra banor. Fin fajt.

    Svara

  6. Augustin: Du har en poäng och jag kan inte annat än att hålla med dig. Det var den del jag hade svårast att få ihop. Eller snarare upplevde jag en liten oro att läsaren skulle vara lite trött på att läsa så långt in i texten. Det kan ha bidragit till att jag avslutade den lite för abrupt.

    Augustin och Quiche: Om jag ska vara helt ärlig tänkte jag knappt själv på att jag använde ordet hen. Kanske för att jag använder det en del i mitt arbete (statlig tjänsteman) men också för att personen det beskrev (en av mina närmaste vänner) inte definierar sig könsbinärt. Så det föll sig ”naturligt”.

    Tack för responsen!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *