Skrivuppgift 38: text av October & April feat. Anette Olzon

Erik var lång och gänglig och hade en stor näsa och stora fötter. Hans hållning var slapp och hans markanta glasögon gled gärna ner på näsryggen. Trots sitt mindre attraktiva utseende hade det aldrig varit något fel på hans självförtroende. Han älskade att ha uppmärksamheten och den fick han, hade han upptäckt, genom att skämta och spela clown. Därför extraknäckte han som ståuppkomiker för att få lite extra utöver studiemedlet.

Han stod under taket vid studenthusets trappuppgång och stirrade stint ut i ösregnet. Armarna låg korsade över bröstet för att hålla värmen, men det var också en försvarsposition. Vid hans fötter låg en sportbag.

Kvällen innan hade hans kompis, Tommy kommit förbi oanmält. När Erik öppnade dörren hade Tommy pressat sig förbi honom i dörren med sportbagen i handen. Han var stor och vältränad, kortklippt och hade hårda ögon. Tommy hade lämnat kvar sportbagen hos Erik och sa till honom, att han skulle ställa sig med bagen utanför trappen kvällen därpå och invänta den som skulle komma och hämta den. Erik vågade inte säga emot och gjorde som han blev tillsagd.

Och nu stod han där och var jätte nervös. De körde rejält i magen och han funderade på om han skulle hinna att springa upp till lägenheten och kasta sig på toaletten, innan den där personen skulle komma, men han vågade inte. En bil kom körandes och stannade framför honom. Dörren öppnades och en röst sa:
– Hoppa in.
– Men, Tommy sa att…
– Nu! röt rösten från bilen.
Erik vågade inget annat än att lyda. Magen var i fullt uppror nu. Han slängde in bagen och satte sig sedan tveksamt in i bilen. Så fort han hade satt sig blev det svart. Något hade kastas över huvudet på honom.

Bilen körde i hög hastighet och Erik kastades fram och tillbaka i bilen. Han mådde illa. Det ända han kunde höra, förutom bilens motor, var ösregnets hård slag mot bilen och vindrutetorkarnas eviga slag, fram och tillbaka över vindrutan.

Efter en stund stannade bilen. Dörren öppnades och Erik kastade sig ut, slet av huvan och kräktes. Han fick en hård klapp på bakhuvudet och huvan slets ur handen på honom och drogs över hans huvud igen. Regnet hade redan börjat göra honom blöt och frusen. Erik tänkte att det måste vara minst två som hade kidnappat honom.

De ledde honom en bit innan han hörde en dörr öppnas och sedan smällas igen bakom dem. Han hade svårt att gå trappstegen ner med huvan över huvudet. Fotstegen ekade. De svängde höger, sedan vänster och sedan höger igen. Huvan drogs av.

Det tog en stund innan hans ögon hade vant sig vid ljuset. Det såg ut som att de befann sig i ett källarrum. I rummet fanns det ett bord med några stolar och vid bordet satt en man som såg väldigt allvarsam ut. Bakom mannen stod Tommy.
Männen som hade fört Erik till källarrummet slängde sportbagen på bordet.
– 250 000 kr i omärkta sedlar, sa en av männen.
Mannen vid bordet nickade.

I bakgrunden skorrade musik från en transistorradio.

– Vem fan är benranglet? frågade Tommy och tittade på Erik.
Erik blev förvånad. Vad menade han? Han tittade på Tommy med höjda ögonbryn och kände hur svetten rann längs ryggraden. Han förstod inta varför Tommy sa så, det var ju han som hade sagt åt Erik att överlämna bagen.
– Vi kände inte igen honom och så nämnde han Tommy, därför tog vi med honom hit, sa en av Eriks kidnappare.
– Han vet för mycket.
– Jag vet ingenting, klämde Erik ur sig. Jag… jag har inte sett något… jag… jag lovar.. jag säger inget.
– Håll käften! röt mannen vid bordet.

Mannen gjorde en gest åt Erik att öppna bagen. Någon knuffade fram Erik mot bordet och då gjorde Erik det han brukar göra i situationer som han inte kan hantera och sa:

– Vet ni vad man gör om en blondin kastar en granat mot en?

Tystnad….

– Man drar ur säkringen och kastar tillbaka den! flinade Erik

Tags: ,

  1. Bra fajt, det dåliga skämtet föll ju platt, och passade ju inte in alls. Man får ju inte reda på slutet, men utrymmet är ju begränsat och en kliffhanger är ju inte fel.
    En liten synpunkt bara, testa att komprimera lite, så får du mer aktion t.ex så här.
    ”Bilen körde i hög hastighet, Erik kastades fram och tillbaka och han mådde illa. Det enda som hördes var vindrutetorkarna slag och ösregnets smattrande mot biltaket.”
    Om man komprimerar och tar bort upprepningar blir farten i berättelsen högre, och det ger en bättre thrillerkänsla. Tycker du det blir kort, så lägg på några extra detaljer i samma snabba tempo.
    Det här är ju bara min subjektiva reflektion ifall du vill testa.

    Svara

  2. Tack för tipset! Jag tar det till mig och ska definitivt jobba på det =)

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *