Skrivuppgift 38: text av Dead by April

Allt var precis som vanligt på Lundbergs konditori, de rutiga dukarna på de vingliga borden, kaffet som stått framme så länge att smaken nästan blivit metallisk, den trasiga transistorradion i fönstret, servitrisens sura blickar när en kund tagit både en och två påtårar men ändå inte gett sig av. Enda skillnaden från igår är regnet som öser ner utanför konditoriet. Världen utanför grumlas av vattnet och det går knappt att se ut. Inte mycket att titta på hur som helst. Vem är dum nog att ge sig ut i det här vädret. Men inne på konditoriet är allt sig likt, mer eller mindre identiskt från när det öppnade på 50-talet och jag antar att det kommer vara sig likt om femtio år till.

Jag sitter med min andra påtår och försöker verka oberörd inför servitrisens onda öga. Har ingen lust att bli genomvåt så fort jag stigit utanför dörren. I värsta fall får jag väl köpa en dammsugare om någon kvart eller så. Men även om det inte regnade, vart skulle jag ta vägen? Ingen idé att röra sig hemåt förrän framåt kvällen. Skulle bli ett jävla liv om jag dök upp mitt på dagen utan förvarning. Blir ett jävla liv hur som helst så det är lika bra att vänta.

Gräver efter pengar i byxfickan. Räknar småmynten och inser att pengarna inte räcker till både en dammsugare och en trisslott. Det är just typiskt. Tar jag dammsugaren kan jag vara säker på att lotten jag kunde köpt istället hade varit vinstlotten. Tiotusen månaden i tio år, jo jag tackar jag, hade inte varit helt fel det. Eller som den där killen jag läste om i morse, han som hade hittat 250.000 kronor i en sportbag på väg hem från jobbet. Tydligen hade sedlarna varit omärkta men idioten hade lämnat in allt till polisen. Jag hade tagit mitt pick och pack och dragit till Teneriffa samma dag. Har han tur kanske han får hittelön men ingen lär väl hämta ut det. Knarkpengar så klart.

Men vad fan, det kunde ju varit värre. Jag kunde varit en ståuppkomiker med nervös mage. Hade inte varit en lång karriär det. Verkar som om det slutat regna i alla fall. Om jag tar en tur i parken kanske jag kan hitta nog med tomburkar så jag kan köpa den där trisslotten ändå. Reser mig från den knarrande stolen och drar på mig jackan. På väg mot dörren nickar jag mot servitrisen och säger ”god natt” men hon bara stirrar tillbaka på mig uttryckslöst. Så mycket för det skämtet.

Skriven av: Dead by April

Tags: ,

  1. Det här var fint och vemodigt skrivet! Jag gillade att du tagit de obligatoriska delarna och placerat in dem i historien på ett oväntat sätt. Personligen hade jag svårt att få igång min fantasi på just denna utmaning (jag blev för enkelspårig) och därför var det roligt att få läsa hur du tänkt på ett kreativt sätt.

    Det finns många fina formuleringar i texten, men jag vill särskilt lyfta fram de två sista. De rymmer så mycket känsla (och icke-känsla/brist på empati från servitrisen) serverat i precis lagom dos. Fint fajtat!

    Svara

  2. Himla bra! Lindbergs konditori, grått och trist med en ännu tristare servitris och i den miljön får du in alltsammans och det utan att det verkar det minsta knökigt. Tvårtom. En dag som alla andra dagar … Snyggt! Jag tror att han/hon kanske vinner (eller inte). 🙂

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *