Skrivuppgift 38: text av April Fools

Vattnet från framhjulen slog dunkande i underredet, dom lämnade Kungsholmen, ut på St Eriksbron, pilen på hastighetsmätaren rörde sig över tavlan, 60, 70, 80, 90.

Tillsammans hade dom bestämt att klättra uppåt i Stockholms kriminella hierarki. Efter ett inköp på Toys Are Us av två leksakspistoler och ett par damstrumpor, som glidit ner i en jackficka på Åhlens, hade ett större uttag skett på Se Bankens kontor nere vid Kungsholmstorg.

Uttaget på 250000 kronor i omärkta sedlar låg nu i en sportbag i baksätet och slog mellan Volvons bakdörrar när dom sladdade runt hörnen i innerstan.

Han satt på passagerarsidan tyst och tittade på dom utslitna torkarbladen, som tappert försökte få bort slagregnet från vindrutan. Allt hade gått perfekt bankpersonalen hade varit ytterst samarbetsvillig och inte ifrågasatt äktheten i pistolerna. Valet av flyktbil kunde däremot varit bättre, men deras tekniska kompetens rådde inte över modern teknik med startspärrar. En över 20 år gammal Volvo, som man lätt knäckte rattlåset på, om man tog spjärn med ena foten mot sparklådan och ryckte hårt i ratten hade det blivit.

Han tittade tyst på sin kumpan, som försökte hålla bilen kvar på St Eriksgatan och verkade vara på ett strålande humör.
”Shit ser du vilken förare jag är,” utbrast han glatt, ”vet du förresten varför Norrmännen har P-piller i spolarvätskan ?”
Han svarade inte.
”För att dom skall slippa ha gummi på vindrutetorkarna. Fan vilket väder, vi skulle slängt i ett par piller så man ser ut.” Sen skrattade han åt sitt skämt.

Han skrattade inte tillbaka, utan ifrågasatte tyst för sig själv om någon skrattat åt norgehistorier på den här sidan om 80-talet. Skämtet ihop med Volvons dåliga stötdämpare, gjorde att den kräkvarning han fått på grund av all den flytande Novalucol han hällt i sig, åter gjorde sig påmind.

Men nu glömde han sin dåliga mage eftersom viktigare saker dykt upp, genom vattnet som rann nedför bakrutan syntes blinkande blåljus igen.

Föraren tystnade och tvärbromsade, Volvon gled som en båt genom vattenmassorna, pilen på hastighetsmätaren dök från 110 ner till 50, en tvär högersväng och dom sladdade in på Odengatan
Växellådan protesterade med ett rasslande ljud när tvåan åkte i, bakhjulen studsade mellan refugerna vid busshållplatserna och Volvon accelererade förbi några nedstänkta väntande bussresenärer.

Vid Vasaparken närmade sig mätaren 90 igen, blåljusen tog in på dom, sen small det till mellan framstolarna, hur mycket motorn än varvade sjönk mätaren tillbaka. Dom rullade in mot trottoarkanten.

”Jävla växellåda” skrek föraren, ”spring för i helvete.”

Han glömde totalt bort den förmögenhet, som låg och väntade på dom i baksätet, kastade sig ut på trottoaren och började springa i regnet så vattnet stänkte om honom. Förbi Vasaparken, över Dalagatan, i höjd med Intima teatern stannade han och vände sig om. Han såg föraren stå bredbent med händerna mot biltaket, medan ett par kraftigt byggda poliser visiterade honom. Nya sirener och blåljus satte fart på honom igen, men magen ville inte vara med längre, han påminde mest om en lufsande fällkniv.

Vek in på Upplandsgatan, ryckte i dörren till sceningången och ytterdörren med den trygga femtiotalspanelen gick upp. Här kunde han gömma sig. En smal trappa ledde honom ned till Thalias undre värld, ytterligare en dörr, en smal korridor, sen kom han in i ett rum med pentry och en grårandig soffa. Han ramlade tungt ner i den, men när han slog i ryggstödet kom en gammal transistoradio i tung bakelit, som troligtvis tillhörde någon bortappad rekvisita, från en hylla ovanför rätt ned i huvudet.

Vakna hörde han en röst, det är bara du kvar, dags att gå upp på scen. En ung tjej, i jeans och vit t-shirt ruskade honom försiktigt. Han reste sig upp, magen var i olag, huvudet sprängvärkte och han kände sig yr. Men han insåg att det bästa han kunde göra var att spela med, eftersom han inte var i något vidare skick att springa från poliser.

Han följde henne genom dom trånga källarutrymmena förbi skådespelarnas loger, genom något som liknade en hobbyverkstad.

Plötsligt stod han ute på scen och såg publiken i ögonen. Var fan har jag hamnat tänkte han, lätt förvirrad. Vände sig om och såg texten bakom sig.

Lunchstandup för nya förmågor.

”Kör igång då” ropade en något överförfriskad herre i publiken.
Han kände sig inte rolig alls, men tillslut kom det.
”Vet ni varför Norrmännen har P-piller i spolarvätskan ?”
Publiken var knäpptyst.
”För att dom skall slippa ha kondom på vindrutetorkaren”
Tystnaden i salongen var total, ingen hade skrattat åt norgevitsar på den här sidan om 80-talet, speciellt inte när den som drog dom missade poängen.

Skriven av: April Fools

Tags: ,

  1. ”Föraren tystnade och tvärbromsade, Volvon gled som en båt genom vattenmassorna, pilen på hastighetsmätaren dök från 110 ner till 50, en tvär högersväng och dom sladdade in på Odengatan” var så snyggt och jag, som inte har ett uns till körkort, kände attt jag skulle vilja kunna skriva en biljakt. Men det kan jag inte. Tyvärr. Snyggt!

    Svara

  2. Jag gillar verkligen vändningen på slutet! Det gjorde hela berättelsen. Kanske att du kunde väntat med överraskning lite till? Att inte berätta att det var en sceningång utan att det kunde varit vilken dörr som helst? Och att huvudpersonen fick undra var tusan han kommit någonstans. Tror effekten hade blivit ännu större då.
    Bra!

    Svara

  3. Kul att du vill skriva om en biljakt, kanske vi kan få lite dialog här istället för att vi alltid sitter och berömmer varandra, vilket också är trevligt i och för sig.
    Skall försöka ge dig några tips.
    1 Välj bil : Visst är det lätt att välja en Ferrari eller något annat flashigt, men tänk på att du skall beskriva bilens uppförande, en rishög som inte alls är lämplig att köra fort med blir roligare.
    2 Miljö: När jag valde vägsträckan tänkte jag på några saker. Det är ju kul med ett ställe som många känner till, jag får en lång accelerationssträcka, det är trångt när man svänger in på Odengatan, jag får en lagom lång biljakt fram till teatern, eftersom jag hade handlingen klar för mig.
    Ta något ställe som du känner till, reka gärna på platsen och du kan även ta några kort med mobilen. Själv kände jag till det här stället men kollade ändå på eniro gatuvyn på kartorna, varför återkommer jag till.
    3 Väder: Nu var det redan bestämt, men det har en betydelse för dom effekter du lägger i texten. regn-stänker, sol-däcken skriker i den torra asfalten , vinterhalka-bredsladdar o.s.v.
    4 Vad händer, både inuti bilen och utanför, är dom fler, diskuterar dom, kanske någon är skadad (skjuten ) ramlar lösa saker omkring ? Utanför, är det trånga passager, riskerar man att slå i något, är det människor i vägen, finns det fartgupp, vägarbeten o.s.v.
    5 Nu kommer det svåra, du har alla ingredienser och skall laga till en biljakt. Att du känner till platsen gör miljöbeskrivningen enklare du kommer säkert bara att använda dig av 5% av dina iaktagelser, men då har du mycket att välja ur samtidigt som du själv lever dig in bättre i handlingen. Det här tricket använder jag till miljöbeskrivningar även i andra sammanhang.
    Vrid om startnyckeln och kör, nu blandar du alla ingredienserna, miljön, ljuden händelser runt, bilens beteende o.s.v.

    Nu finns det två fällor du skall undvika när du skriver aktion.
    Upprepa dig inte, skriker däcken i första gathörnet får dom absolut inte göra det i nästa, slå bort backspegeln mot en stolpe eller något annat
    Skriv kort, försök komprimera all miljö och alla händelser, annars blir inte själva berättelsen fartfylld. Långa skildringar gör att tempot tappas och farten i berättelsen försvinner, det är 100% aktion här.
    Som du ser behöver du inget körkort för detta, lycka till 🙂

    Svara

  4. Jag lovar att försöka rejsa dig – om det bjuds upp till biljakt – men jag behöver nog både chaufför och Ferrarri. Tack för tipsen! 🙂

    Svara

  5. Jag gillar din redogörelse för hur man kan skriva om biljakt trots att man inte har körkort. Man tackar och sparar för framtida bruk.
    Om jag sedan går till din berättelse är slutet suveränt. Dels ett bra slut, dels fick du där in ett riktigt platt skämt och helt klart blev att han inte var någon ståuppkomiker med bara en nervös mage. Transistorradio fick ett bättre öde än i min manual, kommer att beaktas. Däremot fick jag under min första läsning inte helt klart för mig vem han var i varje läge, men denna miss korrigerades vid en andra läsning. Om det har någon betydelse eller om det bara är jag som är lite långsam är jag osäker på. Vattnet som dunkar mot underredet gör att det inte råder några tvivel om den yttre miljön och Volvon som gled som en båt är en bra bild på vattenplanning. En bra fajt.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *