Skrivuppgift 34: text av Times New Roman

Robert vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen andning, ut och in, ut och in genom näsan. Det hade ju verkat som en så bra idé det här; en mixad boxningsmatch. Massvis av uppmärksamhet och en enkel seger efter ett par ronder. Nu höll det i stället på att urarta till hans värsta fight någonsin. En tjej hade golvat honom i femte ronden. Det var ett rent under att han kommit upp på nio och nu kunde vackla bort mot sin ringhörna.

– Vad pysslar du med? Nita henne för tusan!
Hans tränare var både upprörd och orolig.
– Det går inte, jag kommer inte åt henne, flämtade Robert.
– Du boxas för rent, du måste ta till något trick. Tänk på att domaren är skyldig dig en del sen tidigare.

I den andra ringhörnan var tongångarna lite mer positiva.
– Det är bra, fortsätt så här så har du honom.
Helenas tränare var exalterad. Hon hade varit emot idén från början men nu var hon närmast euforisk. Helena själv kände att hon hade segern inom räckhåll. Hon var förvånad att Robert kunnat resa sig i tid. Ett par sådana träffar till och så skulle det vara klart.

Publiken tjöt av entusiasm när klockan ringde och de båda boxarna närmade sig varandra. Sjätte ronden började lite avvaktande, båda två studsade runt och sökte en öppning. Helena tyckte sig se en blotta och drog till med vänstern. Robert flyttade vikten till högerfoten, sänkte huvudet och kastade sig fram. Effekten var den önskade hans panna träffade hennes haka och huvudet kastades bakåt så han kunde slå ett hårt slag mot hennes struphuvud. Hon backade och sänkte garden säker på att domaren skulle varna Robert för skallningen. Men det kom ingen avblåsning istället kom en svärm av slag emot henne. Han slog kroppslag från nära håll. Hon försökte få upp garden men kände plötsligt ett knä i mellangärdet. Hon vek sig och mötte en stenhård upper cut. Hon gick ner. Domarens räknande överröstades av publikens buande och visslingar. När Roberts hand sträcktes mot taket möttes han av förolämpningar och kastade ölglas.

Låt dem skrika, tänkte Robert, jag slapp i alla fall få stryk av en tjej.

Samtidigt kvickande Helena till. Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det här bakom sig och gå vidare.

Skriven av: Times New Roman

Tags: ,

  1. Känns på något sätt som den som skrivit det här, vet väldigt mycket om boxning. Eller också blir jag lurad, för jag inte vet ett dugg om det. Tycker den här storyn skapar den där filmen, man vill ha inne i huvudet när man läser en text. Tjejen som absolut inte fick vinna i boxning var ett kul uppslag.
    Tyvärr hade ju hennes öde redan beseglats av den grymma pennfajtredaktionen, som skrivit den sista ödesmättade meningen :).
    Fin fajt, även den med pennan.

    Svara

  2. Ja, förlåt för det redan beseglade ödet! Haha!

    /Sandra

    PS! Fint fajtat! Fint boxat!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *