Skrivuppgift 31: text av Motljuset

Hon stod på bryggan, med sin handduk runt kroppen, och såg på de andra barnen. Den varma sommardagen hade bara börjat och hon visste att det skulle bli samma jobbiga procedur som igår. Hon visste att det skulle bli samma procedur i morgon. I övermorgon. Kanske hela veckan om hon hade otur med det vackra vädret.

Mattias simmade fram till bryggan.
”Varför står du där!” sa han medan han trampade vatten.
”Äh, jag …”
”Kom igen nurå, Matte!” ropade Robin från simbryggan som låg flera meter bort, ute i vattnet. Säkert femton meter bort. Alla de andra simmade runt den, klättrade upp på den via stegen, för att sedan med ett skrik göra bomben ner i vattnet igen.

Mattias tittade upp på henne och tappade koncentration för ett kort ögonblick, och så försvann han under ytan. Hon blev skräckslagen. Nu måste hon hoppa i. Nu måste hon rädda Mattias. Nu måste hon göra mun-mot-mun-metoden. Nu måste hon visa de andra att hon inte kunde simma. Hon började darra. Solen skulle snart stå som högst på himlen. Det var sommarens första riktiga högtryck och ingen hade ännu fått benen fulla av myggbett och bränna som fjällade.

Så la Mattias upp ena handen på bryggan, sedan den andra. Hennes fötter stod nära, men inte för nära kanten. Han skrattade och spottade lite vatten.

”Ska du läsa en bok idag med?” sa Mattias och hon nickade, tacksam över att inte behöva säga något högt. ”Du får va lite försiktig med dom där böckerna, man kan bli närsynt om man läser för mycket, det säger farsan.”
Hon log mot honom, och hon kanske inbillade sig, men hon trodde att han log tillbaka innan han simmade sin väg.

Skriven av: Motljuset

Tags: ,

  1. Det jag gillar med den här fajten är den fina balansen mellan dialog och berättande text. Det är kort och effektiv dialog och särskilt fint är det att hon inte ens får avsluta meningen.

    Det blir fint på flera plan, för hennes ovilja att ge sig ut i vattnet (ge sig hän), förstår (tolkar) jag som att det beror på att hon inte är sedd. Och det vet ju alla att man inte kan ge sig ut i vattnet om ingen har koll på en.

    Jag tycker också om kontrasten mellan hennes stillastående och ”med ett skrik göra bomben igen.”
    Det är en bra bild av det självvalda utanförskapet. Hon väljer att vara utanför och inte förklara sig, hellre än att erkänna att hon inte kan simma.
    Och så tycker jag att det är ett effektivt och bra berättande med bilder. Det är fjällade hud (som visserligen inte inträffat, men ändå), det är en simbrygga som ligger femton meter bort (konkret detalj), det är en hand på kanten av bryggan och sedan en till.
    Fin fajt!

    Svara

  2. Håller med föregående kommentar, det finns en lätthet i texten som gör den behaglig att läsa – och att åstadkomma det är ju det svåraste som finns. Bra fajt!

    Svara

  3. Det jag gillar mest med den här texten är nog dialogerna. Uttrycken som de har när de pratar gör det hela mycket charmigt och eget. Beskrivningarna är dessutom mycket bra och välskrivna. Det här fick mig att le: ”Nu måste hon rädda Mattias. Nu måste hon göra mun-mot-mun-metoden”. Jag gillade även det här: ”Hennes fötter stod nära, men inte för nära kanten. Han skrattade och spottade lite vatten”.

    Gillar den här texten mycket!

    Svara

  4. Jag är överväldigad av era fina ord!

    Ibland skriver jag mina pennfajter mycket snabbt – just för att inte få prestationsångest och för att jag vill se hur skrivandet går när jag inte sitter och förbereder tankarna och petar med meningarna – och därför blir jag extra jättejätteglad över att Gabriella tycker att det finns en lätthet i texten! Jippie! Jag unnar mig en kaka nu banne mig.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *