Skrivuppgift 30: text av Sjudundrande

Du ditt svin spelade ångerköpt och förrådde oss, barrikaderad i en villa som vaktas av hundar. Utan ett uns av ryggrad har du tagit heder och ära av dina forna vänner genom att framställa dig själv i en dager av nödtvång. Har du då helt tappat ditt förstånd och din övertygelse eller är det bara av usel feghet?

Oavsett vad, ska du inte tro att du någonsin mera går säker. Varje gång du närmar dig ett fönster i din förmenta bunker, ska jag se till att du ser mig stående på motsatta trottoaren, rökandes en cigarrill. Till synes oberörd ska jag stå och planera slutet. Ditt slut. Jag ska ta mig in i dina drömmar och måla dem med ditt skamliga blod och du ska drömma om din egen utdragna död till dess du finner för gott att sluta sova. Ögongloberna kommer till sist att vara så förtorkade att de trillar ur sina hålor och hamnar med fiskrenset i soporna.

Varje gång du får en leverans med mat ska du känna så stark oro över matens beskaffenhet att du inte vågar äta den med mindre än att någon annan smakar på den först. Till sist ska oron ta över och du kommer att äta allt mindre.

Varje gång det är vaktavlösning ska du känna dig osäker på de nya vakternas lojalitet. Du kommer aldrig att veta när vi lyckats ta oss in i ditt privata skyddsrum. Det enda du vet – om du skärskådar din rädsla – är att dina dagar är räknade likt sidorna i en bok. Sista kapitlet är påbörjat men det snöpliga slutet är ännu inte avfattat.

Som ett svin ska du dö. Jag ska hänga upp dig i en köttkrok och se på när dina inälvor kvidande av smärta vältrar sig ut ur hålet som jag tillfogat dig. Du försöker febrilt stoppa tillbaka dem men de slinker emellan din fingrar, allför villiga att förenas med blodet på golvet. Fem liter, påstås en människa härbärgera, och pölen är stor. Du ser lite blek ut och jag stryker en råttfärgad hårtest från ditt tryne, spottar och hör dig grymta ”Gör slut på mig …” Då ska jag skratta högt och utan glädje. Ett skratt med döden i hand.

Skriven av: Sjudundrande

Tags: ,

  1. Ja, anfäkta och anamma där fick landkrabban så han teg! Stilsäkert från första till sista stavelsen. Jag ska bort första stycket, skriva ut lappen, stoppa i fickan och lidka högläsning vid behov, t ex i liftkön.

    Svara

  2. Haha, vad dom fick pseudonymen sjudundrande från förstår jag. Du fångar upp tempot i den första meningen och fortsätter så man blir andfådd. Just sådana här saker älskar jag, även om du kanske inte delar min obskyra musiksmak, så kan jag visa dig referensen jag hade och tänkte på när jag läste det här. Den här texten trodde jag satte alla rekord i aggressiva rådissningar, men du var värre.
    ”I want to run over your head, put in the reverse and do it again”
    ”Just in case I forgot to say I get you motherfucker in the very worst way”
    http://www.youtube.com/watch?v=odmJfoi_RQA
    Han var i alla fall ond mot mina trumhinnor när han spelade på Göta Källare i Stockholm innan Jul. Men rent retoriskt knäckte du honom.

    Svara

  3. Första gången jag läste Sjudundrandes text tänkte jag, – något av det mest ruskiga uttryck för hat jag läst. Tyvärr ser man ”bilderna” och får mardrömmar. Inget för mina barnbarn. Idag har jag både läst texten och lyssnat på musiken som rekommenderas och beslutat mig för att söka finna ut om mina barnbarn lyssnar på den musiken och om det är fallet fråga vad de upplever. Texten är verkligen uttrycksfull och om jag någon gång skriver en deckare eller annat där hat ska uttryckas, kommer jag att gå tillbaka till den.

    Svara

  4. Först blev jag imponerad av hur stilsäkert inledningsmeningen följs. Sen, ja, wow! Blev lite fundersam över bilden på ögonens förfall så där innan maten. Kände att ögonen låg nära en död och alltså senare i texten. Men texten känns mycket välskriven och polerad, för fin för att stanna som skrivuppgift.
    En sida i en härligt sjudundrande roman kanske?

    Svara

  5. Citatet som inledde var ur ett brev rån forna partivänner till Albert Speer.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *