Skrivuppgift 30: text av Domstolsjurist

Jag funderar på det där med avstånd. Förr, innan allt det där onda, var avstånd mig inget annat än fysiska omständigheter. Något som en enkel bussbiljett bort kunde åtgärda.

Jag läste om kyla en gång, en tråkig text i gymnasiekemi. Om hur allt går långsammare ju kallare det blir. Att allt står alldeles stilla när det är som kallast. Numera tänker jag ofta på den där texten och hur passande det är; all den kyla som kom över mig den där gången, som trängde sig genom lager av kläder, hud och vävnad. Som lade sig till ro och kapslade in mina nervändar, mitt själs hjärta, och gjorde dem pinsamt overksamma. Som om mitt hjärtas buss fått motorstopp mitt ute i ingenstans och envist vägrar att färdas mot sin destination. Det blir så tydligt när du väver in dig själv i mig, viskar sötma i mitt öra, omedveten om den ocean av strandsatta bussar, infrysta atomer, som vilar mellan oss.

Skriven av: Domstolsjurist

Tags: ,

  1. Vackert skrivet och jag antar att det är en depression som beskrivs som står mellan två älskande.

    Svara

  2. Här tycker jag att det ryms flera texter.

    Här hittar jag en bra dikt! Prova att hoppa från ”avstånd” till ”Det blir så tydligt…”.

    Jag gillar också den sakliga tonen i ”Jag läste om kyla en gång… och tycker att den passar ihop med beskrivningen av kroppen ”kapslade in mina…”.

    Dramat, med ”Allt det där onda” och ”den där gången”, intresserar mig minst.

    Bussarna och motorstoppen tycker jag förringar den lyriska kvalitén i resten av texten.

    Svara

  3. Fin text.
    Det här tyckte jag väldigt mycket om: ”Som lade sig till ro och kapslade in mina nervändar, mitt själs hjärta, och gjorde dem pinsamt overksamma.”

    Sorgligt, men inte sentimentalt, tyckte jag. Fin fajt.
    /Augustin

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *