Skrivuppgift 30: text av Avundsjuk

Hon var barnkär men mycket naiv. Det hade verkat som en så bra idé det där att skaffa barn på egen hand. Inget bekymmer med att få tag på en lämplig partner, inget kladdigt sex och (framförallt) ingen annans vilja att ta hänsyn till. Det hade framstått som ett modernare sätt att få barn helt enkelt.
”Äntligen börjar mänsklgheten utveckla något bättre anpassat efter tiotusentals år”, hade hon tänkt. I samband med inseminationen hade det känts så där lagom modernt. Utvecklingen av gynekologstolen har bara ett par hundra på nacken och det finns en hel del kvar att göra. Instrumenten som används skulle också behöva konkurens av något från det här årtusendet.

Så långt gick det trots allt bra. Ett befruktat ägg hade fastnat inuti hennes livmoder och växt sig allt större. På ultraljudsbilderna kunde sköterskan se både det ena och det andra. Själv hade hon svårt att urskilja några detaljer. Hon tröstades lite av tanken på att ultraljusdiagnostiken åtminstone var uppfunnen på 1900-talet.

Ju närmare förlossningen hon kom desto tydligare blev det för henne att en graviditet egentligen inte förändrats speciellt mycket under historiens gång. Hon kräktes under ett antal veckor och fick reda på att ingen vet vad det beror på, att det inte finns någon hjälp att få, att det alltid varit så och att intresset för att göra något åt det är högst begränsat. Det var ingen som sa ”tig och lid” åt henne men hon hade inte blivit förvånad om någon gjort det.

När det beräknade datumet började närma sig fick hon gå en kurs för att förbereda sig inför förlossnigen. Hon gladdes av att få höra om monitorering av barnets tillstånd, smärtlindring och individuellt färgsatta förlossningsrum. Däremot blev hon lite tveksam av andningsövningarna. Var det verkligen det bästa utvecklingen kommit fram med; att flåsa? Pratet om amning var hon också skeptisk till.
”Här har det ju uppenbarligen inte skett någon utveckling alls sen stenåldern”, skrev hon i sitt anteckningsblock och strök under.

Så en morgon är det plötsligt dags. Det är ingen tvekan vattnet går och det är tio minuter mellan värkarna. Än en gång förstår hon att vissa saker inte ändras hur mycket utveckling som än görs. Mellan värkarna följer hon med skräckblandad förtjusning CTG-kurvans förändringar. När barnmorskan erbjuder Epidural tackar hon genast ja. Smärtan och ansträngningnen är obeskrivlig. Hon undrar vad hon egentligen tänkte på när hon gav sig in i det här. Så plötsligt är alltihop över och barnet ligger vid hennes bröst. Hon känner sig tom och utmattad men lycklig.
– Nu är det du och jag och det ska bli bra, viskar hon till den nyfödda flickan.

Skriven av: Avundsjuk

Tags: ,

  1. Ett angeläget tema som blir mer och mer brännhett och behöver skrivas mycket om. Den här träffsäkra meningen gillade jag:
    ”Instrumenten som används skulle också behöva konkurrens av något från det här årtusendet.”

    Svara

  2. Åh, vad jag gillar distansen i den här texten. Det här tilltalet kan bära en hel bok. Det är ett utmärkt tilltal.

    ”Hon gladdes av att få höra om monitorering av barnets tillstånd, smärtlindring och individuellt färgsatta förlossningsrum.”

    Och, även om det inte verkar så vid första anblicken, så har texten humor. Alla bra texter har humor, hur svarta de än är i hjärtat… ”individuellt färgsatta förlossningsrum.”

    Det här vill jag läsa mer om, mycket mer om. Det känns som om du gett oss synopsiset. Det behöver egentligen inte hända mer i boken än det du just berättat, men skriv alltsammans igen, fast med varenda detalj.

    /Augustin

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *