Skrivuppgift 24: text av Kommissarie Columbo

Det var en mörk, kall och fuktig natt. Stockholm i november. Klas var på väg mot sin etta på Åsögatan. Han hade tillbringat större delen av natten med att omsorgsfullt supa sig full. Trots att han lyckats bra med sin föresats hade han bestämt sig för att gå hem istället för att ta en taxi. Han rock var slarvigt knäppt, mössan satt på sniskan och han frös. Han hatade november. Snart skulle julskyltningen dra igång. Då skulle det åtminstone bli lite ljusare. Någon snö var förstås inte att räkna med. Det var delvis för att i någon mån förkorta novemberlidandet som han gjort ett så grundligt jobb med att byta sina pengar mot rusdrycker.

Han gick hemåt längs den öde Skeppsbron. En jättelik halvfärdig gran skymtade i natten. Han bestämde sig för att gå fram till Slussen. I sitt något förvirrade tillstånd hoppades han att slussportarna skulle stå öppna. Han gillade att se vattnet forsa ut i Saltsjön. När han närmade sig slussdiket anade han ett par gestalter i mörkret. Det var två män som kämpade med en stor säck. Han noterade att de såg väldigt kraftiga ut när han gick fram till räcket och kikade ner i vattnet. Där nere under Skeppsbron var det om möjligt ännu mörkare och fuktigare.

I slussen låg en båt. En man stod på däck iklädd oljerock och kaptensmössa. Mycket märkligt eftersom slussen var stängd. De två männen hade bekymmer med sin stora oformliga säck. Den var kall och hal förstås, vad annat kunde man vänta sig. Den var uppenbarligen tung och saker i den verkade glida runt. Ordet liksäck flöt omkring i Klas omtöcknade hjärna. De två männen försökte få ner säcken till han i båten. Det såg ut som att säcken när som helst kunde hamna i vattnet.

– Behöver ni hjälp? frågade Klas utan egentligen veta varför.
De två männen på kajen och han i båten vände sig hastigt om och stirrade på Klas.
– Nej tack, vi klarar oss, sa den något mindre av männen på kajen.
– Jo, kom hit och hugg i, avbröt den andre.
– Jaha, sa Klas lite osäkert.
– Ta tag här, sa den storvuxne mannen.
– Så här? undrade Klas.
– Jag tror verkligen inte att det behövs, försökte den andre mannen.
– Precis och så böj dig lite framåt, kom det genast med eftertryck från den store.

Ljudet av blydaggen mot Klas huvud påminde om en gren som knäcks. Hans kropp slog i marken med en tung duns. Den sista medvetna tanken i Klas huvud var: ”Jävla november”

Skriven av: Kommissarie Columbo

Tags: ,

  1. Tanken gick i dina fotspår och allt var så precist; på fot längs med Skeppsbron fram till Slussen. Snyggt.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *