Skrivuppgift 23: text av Prästkrage

Evelyns kinder blossade. Det var ju inte så här hon hade tänkt sig att
hennes första dag på jobbet skulle börja.

Alla på redaktionen tystnade och vände blickarna mot henne. De såg en
brunett i kjol ned till knät och håret uppsatt i knut. Ostyriga
korkskruvslockar letade sig ner längs hennes släta kinder. Hennes
smala händer letade runt i handväskan. Hon rotade bland makeupen,
hårsprayen, läppstiftet och …

”Oh, baby, hit me, baby, one more time”, ekade det skrälligt ut på
redaktionen. Hon hade tyckt att det var en så ironisk telefonsignal.
Nu skämdes hon bara. Var sjutton hade hon lagt telefonen?

Där fick hon tag på den. Hon fick ryckte upp den med sån kraft att den
for iväg på golvet, där den fortsatte att vibrera och spela ”hit me,
baby”. Men den var inte ensam. När hon ryckt upp den hade även den
där olycksaliga kondomen som hon stoppat ner i väskan för evigheter
sedan följt med. Så där låg de nu, mitt på redaktionsgolvet. En iPhone
med ljusgrönt fodral och en kondom av märket ”Okeido”. Hon hade ju
inte ens velat ha kondomen i väskan. Det var Peppy som sagt åt henne
att det var dags att komma över Chip’s otrohet, dags att ta revansch
och att hon alltid borde vara redo. Hon hade förstås svarat att hon
aldrig skulle hänga med en kille som inte har med sig egna kondomer,
men hon hade ändå stoppat ner den. Varför hade hon alltid så svårt att
säga nej till Peppy? Det var också Peppy som mer eller mindre
övertygat henne om att Chip var den rätte.

Hon kastade sig framåt för att få upp pinsamheten från golvet och hon
gjorde det så häftigt att hon krockade med mannen som precis hade böjt
sig ner för att göra samma sak.

Hon dunkade huvudet i hans bröstkorg och uppfattade en mild doft av
mysk och – kan det ha varit tigerbalsam – innan hon satte sig tvärt på
golvet. Mannen, upptäckte hon snabbt, var stjärnreportern Anthony
Blanche, och han var ännu mer bredaxlad i verkligheten än han var i
TV-rutan.

”Du tappade de här”, sa han med den perfekta baryton som varje kväll
klockan nio satte kvinnors hjärtan i dallring över hela nationen. Hon
mötte hans blick, den var inte alls lika bestämd och avståndstagande
som när han sände nyheter. De bruna ögonen var varma och det syntes
skrattrynkor runt dem.

”Tack”, sa hon och tog telefon och kondom i var sin hand. Och nu
kunde hon inte komma upp. Kjolen var för snäv. Anthony tog tag i
hennes arm, hårt, men ändå utan att göra illa henne, och fick upp
henne på fötter.

”Tack”, mumlade hon igen och hon kände hur hon blev ännu rödare i
ansiktet. Åh, denna eviga rodnad. Denna förbannelse som följt henne
sedan hon var fem år. Så fort det hände något så rodnade hon. Det var
som att ha en stor text i pannan som avslöjade vad man kände.

Redaktionschefen, som demonstrativt hade tittat ut i luften medan han
väntat, sköt återigen ner glasögonen på näsan.
”Och som jag just skulle säga så har vi fått en ny medarbetare på
redaktionen. Hon har tydligen valt att presentera sig själv och sin
telefon och sitt… sällskapsliv. Det här är Evelyn Winterstocking som
kommer att vara hos oss på prov en vecka. Och sen får vi se.”

Skriven av: Prästkrage

Tags: ,

  1. Skönt dråplig berättelse. Jag har aldrig läst den sortens romaner, men tycker jag känner igen stilen som följt. Den oerfarna lite klumpiga tjejen som träffar den där perfekta drömkillen som ”med den perfekta barytonen varje kväll klockan nio satte kvinnors hjärtan i dallring över hela nationen.” Grym presentation.
    En sak jag tänkte på som kanske inte har så mycket med texten att göra, är att den som så mycket annat utspelar sig i mediavärlden bland journalister. På något sätt börjar själva miljön bli lite uttjatad. Troligtvis beror det på att många författare har den bakgrunden och gör samma som jag. Skildrar det som står en nära, för det blir ju alltid enklast.
    Trots allt tycker jag det är en tuff tjej egentligen, som tar med den i handväskan och ställer lite krav, borde fler göra. Inte Iphonen alltså.
    Rolig fajt.

    Svara

  2. Tack för feedbacken. Det är nog sant att journalistyrket börjar bli uttjatat. Undrar om det blir en genre snart, ungefär som Western eller som deckaren.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *