Skrivuppgift 23: text av Gullviva

Spegeln i den stora garderoben visade inte sanningen. Hon såg riktigt
bra ut i den. Blusen Lollo just lånat henne hängde löst över höfterna,
precis som i höstens modetidningar.

”Kom så går vi ut till killarna”, sa Lollo och puttade henne lätt i
ryggen.

Hon svalde. Det var bara Lollos kille Claes hon träffat förut.
De stod runt barbordet i köket och smuttade på whiskey. En söndag
klockan tre. Anne hade inte vant sig vid de här rika typernas vanor än,
fast hon umgåtts med Lollo sedan i somras.

”Pierre”, sa en av dem och räckte henne sin hand.

Minst fem år äldre, säkert trettio, tänkte hon, presenterade sig
alldeles för tyst och rodnade genast. Claes log och ställde ett glas
framför henne.

Killarna hängde världsvant vid bordet. Själv fick hon verkligen sträcka
på sig för att kunna lägga underarmen på ett någorlunda avslappnat sätt
på bordskivan och greppa glaset. Kanske höll hon det för hårt.

Lollo skrattade till på det där hysteriska sättet som fick killarna att
komma av sig och tystna. När skrattet klingat av vände hon sig mot Anne.
”Anne, berätta om när du vann tävlingen i simhopp!”

”Jo, det var i Paris…” började hon.

”Paris! Pierre är fransman”, sa en av killarna och Pierre log stort,
slog ut med händerna och sa ”Mais oui”.

Lollo tog över och berättade, med mycket större dramatik än Anne skulle
ha lyckats åstadkomma, hur Anne vann den där gången, mot alla odds. Hon
bubblade på om hur Anne ägnat hela sitt liv åt sporten och försakat både
vänner och relationer. Sen berättade hon om skadan.

Pierre slog ut med armarna igen. Helt oväntat slöt han dem omkring Anne,
tryckte henne lätt mot sin överkropp och sa ”Ma petite suedoise” med en
beskyddande röst.

Värmen från honom trängde in i henne.

En av de andra killarna började berätta om när han åkte vattenskidor
alldeles intill klipporna. Pierre släppte taget om henne och la sig i
berättelsen. På något sätt fick han den att handla om bilar, dyra bilar.
Claes utbrast ”Pierre! Nu får du ge dig. När är du redo att ha en
relation med en schyst tjej istället för med bilarna i ditt garage?”

Anne tittade ner i whiskeyglaset och kände hur det hettade på kinderna.
Lollo sparkade henne lätt på smalbenet. Hon ignorerade det, tog en klunk
och fokuserade på händerna på bordet. Hon försvann i sina egna tankar,
hörde inte längre vad någon sa. Plötsligt var de på väg, bort, det var
tydligen något som var planerat.

Lollo ryckte tag i hennes arm. ”Vi skulle ju gå på bio, du och jag”, sa
hon.

Anne tittade på ryggen som just gick ut genom dörröppningen. Hon visste
att skjortans tyg var lent och tunt, exklusivt. Ryggen under den var
bred och stark. Precis som hennes.

Skriven av: Gullviva

Tags: ,

  1. Precis så flashigt och glammigt som en Harequin säkert kan vara. Tycker den kliver över gränsen åt satirhållet, men det är bara roligt. Ifall jag har några invändningar så är det nog att eftersom den är så pass kort, så kunde den innehållit lite mer av miljöbeskrivningar och gärna lite flashig märkeshysteri. Hade räckt med lite korta ifyllnader bara. Typ ”Den vita blusen från Shuttermans på Birger Jarlsgatan som Lollo just lånat henne ……”
    Kul fajt i alla fall.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *