Skrivuppgift 23: text av Blåsippa

Taxin försvann uppför Kungsgatan, fram satt Marie och bak låg AnnaLena och snarkade. Vi såg den försvinna vid rödljusen i korsningen Sveavägen. Vår lilla tjeträff hade havererat totalt. Kunde nästan förstått det, när vi satt hemma hos mig och grundade.
AnnaLena den perfekta fitnesstjejen blir alltid tvärt om när hon dricker sprit. Jag hade burit ut henne från restaurangen i benen medan Marie och Linda tog varsin arm. Hon är vältrimmad, men fan vad muskler väger när man är full och har högklackade stövlar.

”Hoppas Marie inte ljög,” sa jag till Linda, ”att hon verkligen skulle upp tidigt på hantverkskurs i morgon. Känns lite taskigt.”
”Ingen fara,” svarade Linda, ”hon nämnde det hemma hos dig, du och jag får väl fortsätta kvällen.”
”Några förslag ?”
”Jo, du det är en sak som jag måste berätta.”

Hon hade velat prata med mig om något, men avbrutit hemma hos mig. Om det var för att hon var nyktrare då eller för att vi inte var ensamma visste jag inte.
”Du måste hjälpa mig att bli av med oskulden,” började hon
”Va!”
”Jo men det är så liksom, jag är oskuld.”

Jag begrep inte ett skit av vad hon menade, Linda och jag har känt varandra sen dagis. En väldigt välutrustad blondin som är ett huvud längre än mig. Under tonårstiden avverkade hon killar så det liknade ett kalhygge efter henne. Sen träffade hon Uffe som hon har två barn med, för ett halvår sedan blev hon precis som jag dumpad.

”Kan du förklara hur du menar” frågade jag.
”Jo, i somras satt ju du och jag i soffan hemma hos dig och storgrät över våra förlorade kärlekar. Men tiden går, jag vill inte bli den där tjejen, som skaffar en enkelsäng inskjuten mot väggen där jag ligger och läser Harlequinromaner i väntan på döden. Det är dags att starta från ruta ett igen, börja om från början, så nu är jag alltså oskuld igen. Du har ju redan fixat det.”

Linda syftade på ett veckolångt förhållande jag haft med en frånskild farsa i scoutgruppen jag ledde.
”Okej, men jag har fortfarande kvar känslan att inte lita på killar även om min så kallade oskuld är tagen, vänta dig inte att du träffar ditt livs stora kärlek, du kan bli besviken.”
”Oskulden räcker för i kväll.”
”Anchor, vi är ju klädda för det.”
”Jättebra ide vi sticker dit på en gång.”

Jag tog min 28-åriga oskuldskompis Linda, blondinen alla killarna vänder sig om efter under armen och vi började gå uppför Kungsgatan. Det är bra när man tar hem sina kompisar på några glas vin och man tar emot nyduschad i badrock. Man tänker aldrig, shit vad snyggt, det skulle jag tagit på mig. Jag hade haft tre alternativ. AnnaLenas svarta kavaj med kort snäv kjol och röd sidenblus som satt så där oförskämt snyggt på henne. Maries vintageklänning, lite småromantisk, eller Lindas hårdrocksstil. Det blev Linda. Vi hade bägge slitna jeans med nitskärp nedstoppade i höga stövlar. Under min jeansjacka hade jag en Danko Joneshoddie och under Lindas MC-jacka satt motsvarande med Motorheadlogga. Eftersom det var i mitten på Februari hade vi våra vadlånga oljerockar över. Det var inte kallt, ett par plusgrader, några enstaka blaskflingor svävade genom luften och jag uppskattade att det inte var halt med dom här höga klackarna.

Vi fortsatte på Sveavägen och gled in på Anchor. Inget band på scenen ikväll, men Burn it to the ground med Nickelback dånade ut genom högtalaranläggningen. Det fanns ett ledigt bord som Linda blixtsnabbt lade beslag på.
”Det vanliga” frågade jag henne och hon nickade. Gick fram till baren där Ozzy hängde på en tavla ovanför spritflaskorna, han höll ett vakande öga och verkade trivas.
När jag kom tillbaka till bordet var Linda inte ensam längre, mitt emot henne satt en skitsnygg Nikki Sixxkopia med mörka ögon svart halvlångt hår och skäggrand på hakan. Linda märkte inte ens att jag sköt över hennes Buddington till henne.
”Din kompis sa att det var okej att vi slog oss ned”
Jag tittade upp och såg rätt in i ett par otroligt vackra blå ögon. Dom tillhörde en kille med långt ljust hår och ett litet bockskägg. Han satt där bredvid Nikki Sixxkopian och jag hade inte märkt honom. Nu upptäckte Linda att jag var tillbaka hon vände sig mot mig med en frånvarande blick och sa  ”kolla tröjorna”. Bägge hade svarta T-shirts med ett pentagram och en knuten näve. Satans Fist stod det under.
”Har ni varit på konsert” frågade jag.
”Dom spelar ju i ett dödsmetallband för i helvete” utbrast Linda i något som liknade extas.
Nikki Sixxkopian skrattade och presenterade sig som trummisen Steve.
”Du sitter just nu mitt emot världens bästa hårdrocksbasist Mike” fortsatte han och Mike rodnade.
Efter att vi suttit en bra stund och pratat förbi varandra om olika hårdrockband med Satans Fists rytmsektion och hällt i oss ännu mer öl tyckte Linda det var en utmärkt ide att vi skulle ta en taxi upp till Steves tvåa på Söder.
Vi hittade en utanför på Sveavägen, Mike satt fram och jag lutade mig framåt för att småprata lite under färden. Bredvid mig i baksätet halvlåg Steve och Linda upptagna med att helt ogenerat försöka äta upp varandra. Taxin stannade på Ringvägen, vi gick in genom en port och upp en trappa till Steves lägenhet. När vi kommit in i hallen, tog Steve tag i min arm och drog in mig i vardagsrummet. Jag undrade vad han sysslade med, men sen viskade han i mitt öra.

”Var rädd om honom, i kväll. Tror du är rätt tjej för honom, han har lite problem, så ta det försiktigt.”
Sen återgick han till att försöka äta upp Linda, vi såg inget mer av dom under kvällen efter att dom försvunnit in i sovrummet. Själv begrep jag inte vad han menade.

Nu satt jag i soffan med Mike och drack te, medan jag drunknade i hans blåa ögon så lekte han försiktigt med mina fingertoppar, vårt småpratande avbröts av ett rytmiskt dunkande när sänggaveln i sovrummet slog mot väggen. Jag kunde inte låta bli att fnittra.

”Dom verkar ha roligt,” sa Mike och rodnade.
”Hon håller just på att förlora sin oskuld”
”Oskuld den tjejen ?”

Jag förklarade fnittrande hennes situation och tillade att hon tydligen blivit sjutton år igen. Sen sa jag att det var alltid hon som valde först när vi var tonåringar. Det var då han stötte dolken rätt i mitt hjärta med den helt oväntade frågan.
”Har du haft cancer ?”
”Cancer, nej vaddå varför tror du det ?”
”Jag har ett jobb vid sidan om, för bandet är inte så känt, sjuksköterska på Radiumhemmet. När jag träffat dom som mot alla odds blivit friska, så har många av dom en speciell utstrålning. Dom har fått livet tillbaka och på det viset lyser det även om dig. Dessutom dina gröna ögon och ditt vackra röda hår, av er två så är det du som är stjärnan. Tro inget annat.”

Jag har aldrig känt mig så smickrad, kände hur pulsen ökade, mitt skärpedjup bara försvann och det enda jag kunde se klart var hans underbara blå ögon i ett ansikte inramat av långt ljust hår och ett litet skägg som delvis dolde en kraftfull sexig haka.

”Öh liksom jag har ju haft lite svårt, blivit dumpad ….. inte mått så bra, börjat resa mig igen…”

Jag kom inte längre förrän vi satt fast i varandra. Våra läppar möttes och genom våra öppna munnar virvlade tungorna. Mina händer åkte upp innanför hans T-shirt och jag kände hans hårda hjärtslag mot mina bröst. Det var då det hände, han rykte till.

”Skit också.”
”Vad hände.”

Han blev tyst en lång stund, tittade generat ned och svarade med gråten i halsen.
”Jag har lite problem med tjejer, det är inte första gången. Det kom i brallan”

Jag förstod att han drabbats av en tidig utlösning, det var det Steve menade. Kanske han blivit dumpad precis som jag för det. Jag var precis på väg att säga det gör inget, men jag hejdade mig. Lät så fånigt, precis som jag inte hade några förväntningar alls. Dom hjärnceller som fortfarande inte raglade runt alkoholpåverkade innanför pannbenet arbetade på en lösning. Men tillslut fick mina känslor direktkontakt igen, och jag svarade.

”Vi har alla våra öppna sår, dom gör ont, men tillslut förvandlas dom till ärr och man lär sig leva med dom, det var det du såg hos mig. Jag vill du skall leva med dina. Varför skall jag bry mig om en sån liten detalj när du har världen bästa basfingrar. Dom vill jag smaka på. Men kom ihåg att det inte är stålsträngat där nere.”

Jag sög på hans långfinger och lade sen försiktig ned hans hand mellan mina ben, kände hur mitt nitskårp drogs upp och gylfen  åkte ned.  Något varmt mjukt och försiktigt började massera mig.
Vår puls gick upp igen och våra läppar möttes.

Skriven av: Blåsippa

Tags: ,

  1. Den här storyn får många pluspoäng för originalitet:
    – Att ”bli oskuld igen” är en utmärkt premiss för berättelsen.
    – Raggningsrepliken ”Har du haft cancer” som används för att säga att personen strålar med ett särskilt ljus är helt genial. Helt genial.
    – Killens problem – för tidig utlösning är en perfekt skönhets-fläck på mannen.

    Däremot vet jag inte vem Nikki Six är eller om hon är snygg. Jag skulle hellre se en beskrivning i stil med ”Kvinnan med långt svart hår och tatueringar och smala höfter presenterade sig som en … man vid namn Steve.”
    Jag vet heller inte vad ”Anchor” är. En liten beskrivning som gör att de som inte vet vad det är också kan känna sig hemma.

    Men det är smådetaljer, jag tyckte det var en bra fajt.

    Svara

  2. Nikki Sixx är faktiskt en han. Basist i bandet Motley Crue. Anchor är en rockklubb på Sveavägen. Försökte med lite ”förening för inbördes beundran stil”, för att få upp ett bra tempo. Men som du säger, kan man lägga in lite detaljer.
    Måste också tacka för dina synpunkter eftersom jag tänker använda texten i ett annat sammanhang. Nu fick jag lite att tänka på.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *