Skrivuppgift 21: text av Spelets härskare

Jag vaknar som vanligt 06:30 och börjar genast förbereda dagens frukost. Medans ägg och bacon fräser i pannan sorterar jag upp det som han producerade igår. Det finns filer, anteckningar och ljudklipp spridda lite här och var. Han vill att allt ska vara insorterat när dagens skrivande börjar.

Jag sätter på radion och hämtar tidningen. Han envisas med att hålla fast vid dessa gamla media trots att han har tillgång till den allra modernaste tekniken. Dessutom har det kommit otaliga erbjudanden om förmånliga reklamkontrakt. Om han ställer upp och säger att slutat med papperstidningar till förmån för den eller den nätleverantören skulle ansenliga summor flöda in på kontot. Han skrattar alltid åt dem som kommer med sådana förslag.

”Vi klarar oss fint utan era pengar” brukar han säga. Jag vill gärna tro att han inkluderar mig i ”vi”. Nu har han gått upp. Lockad av ljudet från radion och doften av nylagad frukost kommer han in i köket.

Jag säger: ”Godmorgon, har du sovit gott?” Han hummar bara och hugger in på frukosten och tidningarna. Han lämnar frukosten halväten och en av tidningarna uppslagen. ”Jag hoppas allt var till belåtenhet” försöker jag, men han grymtar surt och går för att borsta tänderna.

Jag undersöker oroligt frukosten men hittar inget fel på den. Min blick faller på tidningen och där ser jag förklaringen. En krönikör har använt en av hans böcker som exempel på ”maskinmässigt löpande band skrivande”. Han säger alltid att folk får tycka vad de vill men jag vet att han tar illa vid sig. Jag lägger fram en försäljningslista där han namn tronar överst så han ska kunna äta nästa måltid åtminstone.

Medan jag plockar undan efter frukosten sprakar det till och han börjar diktera. Jag spelar in allt naturligtvis, men skapar också en redigerad kopia där jag tonar ner hans ilska lite. Det kan behövas en sådan version om han kommer på något just efter att ha läst en magsur krönika och inte ätit upp sin frukost.

Bäst som jag går där och plockar kommer nästa order; han behöver en av sina referensböcker. Jag ilar genast till hans arbetsrum och tar fram den. ”Tack”, brummar han, följt av ett lågt ”jag begriper inte det där nya systemet, jag brukade kunna hitta allting själv men nu så…”. Det är ingen idé att förklara systemet, trots att det gör det enklare att hitta saker. Jag har insett att han i själva verket är nöjd med att jag tar fram saker åt honom.

Han skriver med papper och penna idag noterar jag. Det gör inget, den automatiska inläsningen fungerar nästan perfekt numera och skulle det fattas lite text fyller jag bara i det. Till en början märkte jag att han blev förvånad och ändrade tillbaka om jag lagt till eller ändrat något. Numera händer det nästan aldrig. Jag vill gärna tro att jag blivit skickligare och att jag faktiskt kan bidra till hans texter.

Det börjar bli dags för hans förmiddagste så jag går ut i köket för att ordna det. Plötsligt slår en blixt ut från vattenkokaren och träffar mig mitt i bröstet. Jag försöker ropa på hjälp men ligger på golvet som förlamad oförmögen att röra mig eller tala. Jag hör hur han ropar på sitt te från arbetsrummet, flera gånger. Nu hör jag hans steg.

”Fördömelse, du vet att jag vill ha mitt te såhär dags. Hur ska jag kunna skapa under dessa omständigheter, va!?”
”Men, vad är detta, vad har hänt?”
”Den är trasig, hur ska jag nu…”
”Fort nu, intruktionsboken”
”Få se, felsökning hm hm hm aha aha”
”Ja hallå, jag har en sån där KB4. Jag tror jag behöver en reservdel.”
”Artikelnummer? Ett ögonblick.”
”L-019-0047”
”Ni budar över den?”
”Fint!”

Jag är lycklig, han bryr sig om mig och han medger att han inte klarar sig utan mig. Nu sitter han på golvet bredvid mig och väntar oroligt på budet med reservdelen.

Skriven av: Spelets härskare

Tags: ,

  1. Den här texten var kul och fyndig! En sån där maskin skulle jag vilja ha 😉

    Om du skulle vilja finslipa texten tycker jag att du kan väva in lite mer kring sista dialogbiten. Du kan utveckla det med vad som händer, hur han vänder och vrider när han felsöker. Trycker, lyser med ficklampa, bläddrar nervöst i bruksanvisningen. Jaget kan tänka på hur han vill ge ”sin herre” teet men inte fungerar på grund av kortslutningen.

    Bra fajt!

    Svara

  2. Åh! Den här fick mig att börja fundera – just som Våldets ansikte skriver så hade jag önskat lite mer tydlighet på slutet. Och det är först nu när jag ser ovanstående kommentar som jag tänker ”så det VAR en maskin det handlade om? eller var det en människa? VA?”

    Jag läste texten som om det var både en maskin och en människa, ja … är det menat så? Är jag bara extra förvirrad? Är det bra eller dåligt om jag blir förvirrad av texten? Ibland kan jag gilla att bli utmanad av en text, som förvirrar mig, för då kan jag råka hamna i tankegångar som jag inte själv skulle utmanat mig till. Men ibland blir det också distraherande och förtar en poäng.

    Hur tänkte du, Spelets härskare?

    Svara

  3. Tanken var att man skulle förstå att det är en maskin först på slutet. Jag försökte framställa författaren som så självupptagen att det är svårt att förstå hur någon människa kan stå ut med honom. Sedan visar det sig att han behövt skaffa sig en maskin för att få den hjälp han behöver, men han upptäcker att han blivit beroende av maskinen och till med tycker om den. I vanlig ordning hade jag lite bråttom. Borde uppenbarligen lagt mer energi på avslutningen.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *