Skrivuppgift 21: text av Främlingen i spegeln

Röklukten sticker till i näsan och jag vaknar med ett ryck. Efter några millisekunders förvirring förstår jag att det är Amanda som sitter med sitt nattsvarta morgonkaffe vid köksfläkten och röker. Stirrandes in i kaklet, precis som hon brukar. Varje morgon. Jag ligger kvar och väntar på ljudet av tangenter. Efter ciggen kommer inspirationen, brukar hon säga. Och det gör den.
Amanda kommer in till mig med en kopp kaffe en halvtimme senare, pussar mig på pannan och stryker mig på kinden. Kärlek i ögonen och nikotinfläckar på fingrarna.

Jag ler och blåser på det rykande kaffet.

Nästan ett kapitel senare ger vi oss ut i höstkylan, svaga solstrålar letar sig igenom trädkronorna, och hon har sin lite för stora stickade mössa på sig. Jag ser hur hon insuper varje ögonblick och ser på saker på ett speciellt sätt. Som om hon ser de för allra första gången. Hon älskar hösten. Ibland tar hon upp sitt anteckningsblock och skriver, små ord med spretig handstil.

Det märks att det är en riktigt bra skrivdag. Hennes hår är ihoptrasslat till en stor knut mitt på huvudet, ögonen är lätt stirriga och det verkar som om hon inte kan skriva fort nog. Tangenterna smattrar, och kaffebryggaren puttrar. Jag vet att hon inte ska bli störd, vill inte att tappa spåret.

Men det är ändå de dagarna med skrivkramp jag uppskattar mest. Det är då jag får ha henne för mig själv. Tätt omslingrade i sängen, och jag får vakna av hennes kind mot mitt bröst istället för en stickande röklukt i näsan.

Skriven av: Främlingen i spegeln

Tags: ,

  1. Bra start! Jag gillar texten. Den säger mycket utan att behöva säga allt om du förstår vad jag menar. Jag tycker om när läsaren förstår och fyller i, helt enkelt får bilder i huvudet.

    En liten detalj bara… i första stycket står det ”Efter ciggen kommer inspirationen, brukar hon säga. Och det gör den. Amanda kommer in till mig med en kopp kaffe en halvtimme senare..” Här tycker jag du kan klämma i lite mer. Amanda kan tex stänga dörren och allt jaget hör är hur det smattrar och luktar rök från andra sidan. Det står visserligen att Amanda kommer in med kaffe en halvtimme senare men jag som läsare får aldrig den där ”utestängda” känslan som jag antar att du vill förmedla eftersom du avslutar texten med att jaget tycker bäst om skrivkrampsdagarna.

    Bra fajt!

    Svara

  2. Vilken fin text! Jag gillar det skönt poetiska flowet, det är som om bilderna du målar upp kommer till mig lätt och att jag bara flyter med.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *