Skrivuppgift 21: text av Bellamys hemlighet

Nu, nu vaknar hon strax. Nej, *nu* vaknar hon.
Åh, snälla, vakna och gå ut med mig. Jag skuttar fram och tillbaka.
Jag hoppar upp och ner. Jag är *sjukt* otålig.
Nu vaknar hon väl. Jag vill *verkligen* gå ut.
Jag *kan* inte vänta längre.
Jag hoppar upp i sängen.
”Snälla”, gläfser jag, ”kan vi inte gå ut?”
Hon stirrar på mig med oförstående ögon.
”Utututututut”, säger jag.
”Mmmmm”, säger hon och vänder sig om på andra sidan och drar täcket
över huvudet. Hon verkar somna om. Det går inte för sig. Jag krånglar
mig in under täcket och slickar henne på halsen.
”Uuuuuut”, säger jag. ”Tråkmåns.”
Hon ser trött ut. Det gör hon alltid nuförtiden. Hon har allt hon
önskat sig. Alla läser varenda bokstav hon skriver. Alla slänger
pengar efter henne. Hon är jämt ute och turnerar med sina nya böcker.
Men hon ser bara tröttare och tröttare ut. Och så gnäller hon. Hon
gnäller om att hon inte hinner skriva. Hon gnäller om att alla rycker
i henne. Hon säger att hon längtar tillbaka till tiden då hon var
okänd och oälskad, då allt som fanns i hela världen var hon och hennes
tangentbord och ett vanligt, tråkigt jobb som inte hade med skrivande
att göra. Och då gör hon ibland som hon gjorde igår, sitter uppe om
natten och skriver som om det aldrig skulle bli morgon.
Och allt jag tänker är: Men om du fortfarande var en fattig
författar-wannabe hur skulle du då haft råd med sådana saker som jag
vill ha: som det där läderkopplet med diamanter på.
Eller som min nya Ferrari.
Nu får hon inte sova längre för jag måste, måste verkligen få gå ut på
Stureplan.

Skriven av: Bellamys hemlighet

Tags: ,

  1. Söt text och jag kan riktigt känna hur gläfsig den är 😉

    Bra perspektiv och läsaren får veta mycket!

    Bara en sak jag inte kan släppa om nu författarskapet inbringat kapital till både diamanthalsband och Ferrari, kan det då inte betala en hundvakt? 😉

    Svara

  2. Det är väldigt ”hundigt” ända fram till Ferrarin och där började jag undra om det kanska var en väldigt korkad kille istället. Bra att plantera en liten osäkerhet i de sista två meningarna.

    Svara

  3. Om den här texten är om en kille (eftersom det OCKSÅ kan vara om en hund – ROLIGT!) så kan jag avslöja att jag HAR mött sådana exemplar!

    Sitt fint!

    Bra fajtat!

    Svara

  4. Tack för kommentarerna. Nej, det är inte en hund. Det är en vältränad, ung man som inte kan läsa längre texter än som ryms på en prislapp. Han är fin i sitt läderhalsband med diamanter, no?

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *