Skrivuppgift 9: text av Igelbäcksskolan

Mit såmmarlåv

I juni sat jag hema en massa. Det var skoj. Jag spelade dataspel och lekte med kåmpisar. Vi drak vuxendrika och det var roligt. Jag var åxå i Stockholm och hälsade på hoss minna föräldar och träfade kåmpisar där med som jag inte sätt på veldigt lenge. Vi drack åxå vuxendrika.

I juli var jag bara hema. Jag hade ej råd att göra anat eftersom att mitt studiemedel inte komer på såmmaren. Det var ej trokigt eftersom att jag hade kåmpisar som var hema åxå. Men jag gjorde inte så myket mer.

I augusti gick jag på Pride och gick runt en masa på åmrådet och titade och lysnade på spänande föräläsningar. Sedan gick jag i paraden och träfade folk jag inte sett på 5 år. Det var roligt.

Jag har ej gjårt myket mer.

Hejdå

Skriven av: Igelbäcksskolan

Tags: ,

  1. Det här var roligt. Jag tyckte om benämningen ”vuxendrika” som jag antar betyder alkihål men som lika gärna skulle kunna betyda läskeblask. (Okej, första gången jag läste jag tänkte jag på sprit och var på väg att utbrista ”STACKARS BARN!” men sedan kom jag ihåg att föryngringen bara var tillfällig.)

    Jag tycker också om att man kan ha en bra sommar fast man går hemma och skrotar. Att det inte måste hända så mycket. Det kan jag som vuxen tråkmåns väl relatera till men det känns också som något som ligger nära barnperspektivet.

    Mer osäker är jag då om ordet ”ej” i sista meningen. Det vägs förvisso upp av ett par extra felstavningar. Jag skulle nog lillgammalt kunnat skriva ”ej# i en text när jag var åtta men i pastischform hade jag nog valt ”inte”. Men det är väl en smaksak. (Vad håken talar din åttaåring för dialekt förresten? H*n har klarat korrekt j-ljud i ”gjort” bara för att begå ett märkligare fel med vokalen.)

    Gogototot popenonnonfofajojtot!

    Svara

  2. Haha, ska jag vara ärlig så tänkte jag inte alls igenom vilka ord jag skulle ha och hur och så, utan jag gjorde det bara på måfå. Vad ej beträffar så är väl det lite hur jag skrev då, men jag var väldigt lillgammal så :p

    Svara

  3. Vuxendricka blir väldigt roligt när man vet att det är en vuxen som låtsas vara ett barn som skriver det.
    Och sen tyckte jag att ”ej” satt som en smäck. Det kändes som om barnet tog ett ord som det hade läst i någon bok, och visste vad det betydde, och sedan lite käckt petade in det i sin text. Jag tyckte det gav en fin illustration av barns vilja att kunna allt, men inte klara av att hantera det.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *