Skrivuppgift 8: text av Pretoria

Så hade jag och min kompis Marie äntligen gjort det, åkt till San Fransisco. En stad som med sina trähus och höga kullar skiljer sig rätt mycket från andra storstäder i USA. Vi var inne på andra dagen på den här vistelsen. Hade promenerat efter bukten med utsikt över Alcatraz och Golden Gatebron, dessutom hunnit åka med deras berömda spårvagnar.

Idag skulle vi titta på Chinatown. New Yorks Chinatown lär vara större, men San Francisco har nog den mest kända. Vi irrade runt lite där inne och konstaterade att det nog stämmer som många säger. När många människor från samma land slår ned sina bopålar på samma ställe utomlands, så håller dom mer på traditioner än dom som bor kvar i hemlandet. Chinatown såg så där överdrivet kinesisk ut.
Efter att vi tittat på byggnader med underliga tak och konstaterat att det bodde säkert lika många drakar som människor där inne, så började vi upptäcka att vi var hungriga. Vi stod på en bakgata, som inte var lika turistanpassad, ett par små butiker med skyltar bara på kinesiska och en restaurang.

”Jag börjar bli hungrig” sa Marie, ”lite kinamat kanske?”
Jag höll med, började längta efter friterade räkor i sötsur sås, så vi gick in på restaurangen. Vi blev anvisade ett bord, fick varsin meny och började studera den.
”Friterade räkor i sötsur sås” började jag.
”Blev sugen på samma sak” svarade Marie, ”men den här menyn är ju på kinesiska och engelska med det kinesiska namnet, kan du hitta något som kan vara det.”
”Det där tecknet ser ju ut som en räka ungefär, innan man gjort frityrboll av den”
”Här” utbrast Marie, ”ser du Shrimp är ju räka på engelska. Shrimp won ton ton måste ju vara det.
Jag höll med efter alla besök på kinesrestauranger i Stockholm och all kinamat vi köpt i papplådor, var vi helt övertygade om att meddetsamma en kines kommer över en räka så gör han en frityrboll av den och häller sötsur sås över. Det här måste bara vara rätt.
”Two Shrimp won ton ton please” sa jag till servitören som nickade och försvann in i köket.
Marie tittade stolt på mig och sa, tänk, nu vet vi vad friterade räkor i sötsur sås heter på kinesiska. Vi kan ju gå in på en kinesrestaurang i Kina och världsvant säga Won ton ton, tänk vad mycket man lär sig utomlands.

Det var nu jag märkte att det var något som inte stämde, vi var dom enda ickekineserna i hela restaurangen Folk åt saker som jag inte visste fanns och sånt som jag absolut inte visste att man kunde äta. Vid bordet bredvid satt en kinesisk familj och kalasade på en stor grön slemmig fisk, som nästan var uppäten , det som återstod var det illgröna huvudet och det illgröna ryggbenet. Jag studerade borden runt mig och det var ingen som åt biff med bambuskott, eller kyckling med cashewnötter.

”Tur vi tog friterade räkor” viskade Marie och stirrade på den gröna fisken, ”man vet ju inte om vissa av maträtterna på borden här lever fortfarande.”

Nu kom servitören bärande två soppskålar med porslinsskedar.

”Vad trevligt” log Marie ”får vi soppa innan.”
Det var nu jag insåg att vi var två virriga turister som hamnat helt fel och satt på en icke svenskanpassad riktig kinesrestaurang. Soppan bestod av en tunn buljong i vilken det simmade två räkor och ett icke identifierbart grönsaksblad. Tyvärr blev jag tvungen att berätta sanningen för Marie, som just nu sörplade i sig denna totalt smaklösa anrättning som aptitretare i väntan på räkbollarna.

”Du jag tror det här är Shrimp Won ton ton.”
”Va, varför det ?”
”Jag har två räkor i min har inte du det också?”
”Jo, du har rätt, shit vad pinsamt, vi låtsas som det regnar äter upp och betalar.”
Vi satt där sörplande Shrimp won ton ton och låtsades att vi var riktiga kinesmatsgourmeer, det var nu jag gjorde mitt stora misstag.
”Marie, vi kan ju äta någon annanstans sen, men jag är törstig, jag tar in en cola”
”Gör det”
”One coke please” servitören stirrade på mig och försvann.
”Kajsa, såg du vad konstig han såg ut”
”Ja, han verkade irriterad, tur jag bara beställde en cola”
Nu hände det, dörren till köket slogs upp, servitören kom ut igen, gick med raska steg fram till bordet, dängde en tekanna i det så det ekade i lokalen, nästan kastade en tekopp som landade framför mig, gav mig en mordisk blick fnös och gick därifrån.
Jag hade skämt ut mig totalt, beställt in någon för honom amerikaniserad kommersiell kemikalie på han äkta kinesrestaurang. Det blev knäpptyst i lokalen. Nu uppstod den där känslan att man var iakttagen av alla som tittade åt ett annat håll.
Vi åt snabbt upp Won ton tonnen, jag smakade på teet som var lika grönt som fisken, sen lade vi upp pengar på bordet och smög ut därifrån.
”Mexikanskt kanske” föreslog Marie.
”Utmärkt ide” svarade jag.
”Vi fick ju i alla fall uppleva lite kinesisk kultur, undrar hur efterrätterna såg ut”
”Vill vi nog inte veta” skrattade jag, ”tror inte dom hade friterad bana med glass.”

Skriven av: Pretoria

Tags: ,

  1. Jag tyckte att den här berättelsen hade en bra framåtrörelse.
    De vill äta- de gör en bild av vad de vill äta – de går in på restaurang – de läser menyn – förväntning på vad de vill äta – beställer – uppmärksammar omgivningen – får in något de inte förväntat sig – beställer in något som bryter mot de sociala reglerna – går därifrån upprymda.

    Jag gillar den dramaturgiska uppbyggnaden att du förser oss med karaktärernas förväntningar och sedan blir de inte uppfyllda.

    Jag gillar dialogen; korta och koncisa uttalanden och inga långa utläggningar.

    Detaljer: jag tyckte att jag kunde se den gröna slemmiga fisken med det illgröna huvudet framför mig. Riktigt bra detalj att den var halväten. Gjorde att oron hos de vi följde framträdde ännu tydligare.

    Jag förstod inte riktigt varför de blev så bekymrade över att ha fått en soppa istället för sin maträtt. De beställde Shrimp Won Ton och fick det – jag förstod inte vad som var pinsamt i det, för servitören visste väl inte att de ville äta friterade räkor.
    Däremot tyckte jag att det blev väldigt bra att de fick ilsket grönt te, när de beställde cola – där förstod jag verkligen känslan av att ha gjort bort sig.
    Bra pennfajt!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *