Skrivuppgift 10: text av Schwarzenegger

Det hade varit en lugn eftermiddag. De flesta eftermiddagar är det.
Visserligen finns det många som sympatiserar med våra insamlingsmål
men deras behov av udda assietter och begagnade gardiner är ganska
litet. Jag hade sålt en soffgrupp på förmiddagen, fått in några
pocketböcker och sålt några andra. Nu var butiken tomt, sånärsompå det
här paret. De var lite äldre, jag skulle gissa att de nyligen gått i
pension. De hade vandrat varvet runt butiken och nu stannade kvinnan –
som hade brunt hår som uppenbart var färgat – vid lådan med begagnade
VHS-filmer.

– Titta, de har ”Askungen”. Ska vi köpa den? Det kan ju vara roligt
för barnbarnen i helgen.
– Nej, sån smörja. Låt den stå.

Mannen hade glasögon och en keps av matt blått tyg. Jag antar att han
hade den för att dölja flinten. Han såg ut som en sådan som säger åt
skolbarn att ta av sig mössan inomhus.

– Jag tror Tindra skulle bli glad. De har ju sett de där minuterna på
julafton och det kunde ju vara roligt för dem att se hela filmen.
– Det är väl inga ungar som bryr sig om det där längre? Det är bara
vuxna som ser på Kalle Anka nuförtiden.
– Dom tittar visst! Och så är det en bra film också. Det är bra musik.
One day my prince will come..
– Du vet ju ingenting! Det där är ju Snövit. Sätt ned den där nu.
– Ja, jag kanske tänkte fel men det en bra film iallafall. Det är så
mycket skräp på tv nuförtiden.
– Det är väl ingenting mot den där gamla dyngan. Askungen är ju den
värsta av alla de här stillsamma, tålmodiga, snälla hjältinnorna som
bara går och väntar på att bli räddade. Tjejer ska inte se sånt.
– Det är hon väl inte alls! Det är ju hon som sköter om det där
jättestora huset. Hon tar ansvar och hjälper människor och djur och
sedan får hon sin belöning.
– Hon är ju en gammal ungmö! En sådan där som skulle bo kvar och sköta
om föräldrarna förr och som inte fick ha något eget liv. Och så är hon
ju rätt tråkig också.
– Det är det som är felet va? Hon är inte lika snygg som Snövit och
Törnrosa! Det är det du tycker är tråkigt!
– Lägg av!
– Men det är ju ett stort fel med de här filmerna och det är att de
lurar i småflickorna att de kommer att få gifta sig med en prins!

De talade mycket högre nu fast de stod närmare varandra. Såpasss nära
att han fick hennes saliv i ansiktet.

– Vad de här filmerna lär ut är ju att om du bara är en snäll och tyst
och omhändertagande liten flicka så kommer dina problem att lösa sig.
Och de fattar inte att det kommer vara någon annan som löser dem men
inte så att det är bra för dem.
– Lägg av. Du begriper inte sånt här.
– Alltså, hade du bara inte låtit Sandra titta på så mycket sådan här
dynga när hon var liten så hade hon kanske kommit någonstans istället
för att gå och dra i hemtjänsten. Och nu ska du förstöra en generation
till.
– Verkligheten med vissa kanske inte är så rolig alla gånger. Det
finns en del man måste drömma sig bort ifrån. Och vad har du gjort åt
det egentligen? Din förbannade hycklare!

Nu var det så nära mellan deras ansikten att han nog inte skulle haft
några problem med att räkna hennes kindtänder om de inte varit så
upptagna av att stirra varandra i ögonen. Han öppnade munnen igen men
det kom bara en tung, väsande utandning. Så grep han tag om hennes
axlar och knuffade henne ifrån sig. Hon landade i en noppig gulbrun
soffa vi haft stående i flera månader. Hon var uppe igen så snabbt att
hon verkade studsa tillbaka och i handen hade hon en tunn glasvas som
hade stått på soffbordet. Den drämde hon över mannens ansikte så att
han föll till golvet. Hon stirrade ett ögonblick på vasen. Sedan slog
hon av dess botten mot en stereobänk så att hon kom att hålla en lång
vass skärva.

– Nu jävlar, sade hon och såg på mannen som låg hopkrupen på golvet.

Jag kände att jag nog borde bryta in.

– Kan jag hjälpa till med något?

Kvinnan såg upp och log vänligt.

– Nej tack, vi tittar bara.

Mannen tog sig upp bredvid henne och nickade vänligt mot mig. Han höll
en begagnad bordlöpare mot sin blödande näsa.

– Så vi ställer till! Du får ursäkta oss för att vi är så klumpiga.

Hennes leende var charmerande och det var troligen hans också, även om
det inte syntes lika bra. De envisades med att betala för vasen och
löparen och avrundade ett par kronor uppåt för att de stökat till.
Sedan tackade de och gick. Det var först när jag dammsugit upp
glassplittret och höll på att stänga som jag insåg att de råkat få med
sig videofilmen.

Skriven av: Schwarzenegger

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *