Skrivuppgift 10: text av James Bond

Farah fick syn på Allie i korridoren. Hon stelnade till men fortsatte bestämt framåt. Hon skulle inte få henne att hoppa undan och gömma sig i korridoren. Hon vägrade ge henne den tillfredsställelsen, så hon fortsatte framåt och låtsades som att hon inte såg henne istället.

Då de gick förbi varandra i det trånga utrymmet mellan klassrummen och skåpen snuddade de vid varandra. Det kändes som en elektrisk chockvåg gick genom hons kropp. Allie stannade till ungefär samtidigt som Farah. Hon vände sig mot henne.

”Så du tänker bara gå förbi som om inget hänt?” Hennes röst saknade den värme hon alltid tidigare hört där och var istället fullt av en iskall kyla.

”Vad pratar du om?”

”Du vet precis vad jag menar, gå förbi mig som om vi inte känner varandra.”

”Jag är osäker på ifall jag faktiskt känner dig längre. Eller någonsin gjort, för den delen.”

”Sluta nu.” Hon lät plötsligt sårad och Farah kände någon form av tillfredsställelse. Hon kunde fortfarande påverka henne och på något plan kände hon att hon förtjänade det.

”Jag säger bara sanningen.”

”Kan vi prata om det här någon annanstans?”

”Det var du som började.”

”Där har vi problemet!” skrek hon. Folk i korridoren hade stannat och börjat titta på dem men hon verkade ha slutat bry sig. ”Du fattar aldrig att det kan finnas annat som händer än bara det som sägs rent ut!”

”Vad pratar du om? Det är ju inte mitt fel att jag inte är någon jävla tankeläsare!” Farah började också bli arg nu.

”Tankeläsare,” Allies röst var full av förakt nu. ”Det är samma visa med dig hela tiden. Det handlar inte om tankeläsare, utan om att tänka efter lite. Vara lite jävla lyhörd och inse att det handlar om mer än att bara aktivt säga precis allting ordagrant. ’Tankeläsning’? Du vågar skylla på mig för att du inte har någon som helst jävla social kompetens?”

”Vänta lite nu,” började Farah, men Allie lät henne inte fortsätta.

”Nej, jag tänker fan inte vänta. Jag har väntat hela vårt förhållande. Väntat på att du skulle lära känna mig och börja förstå lite grann i alla fall. Varför tror du att jag knullade Samantha för? Ja, ni hörde rätt. Jag knullade Samantha. Och det var skönt. Skriv upp det i era jävla bloggar.” Det sista sade hon till den nu ganska stora skaran åhörare innan hon vände sig tillbaka mot Farah.

”Det var för att jag tröttnade på att vänta, och för att hon faktiskt förstod mig och inte betedde sig som iskallt jävla as mot mig hela tiden. Hon verkade faktiskt bry sig.”

Allie tystnade flämtande. Hon var helt röd i ansiktet av ansträngningen. Farah sa ingenting. Varenda ord sved i henne, brände outhärdligt någonstans djupt inne i maggropen. Innan hon visste vad hon gjorde hade hon tagit ett steg framåt och slagit till Allie över ansiktet med öppen hand. Allie ropade till av förvåning och tog sig för kinden. Hon stirrade sårat och chockat in i Farahs ögon innan hon svalde och tyst sa:

”Det här är precis varför det blev som det blev.”

Skriven av: Bond. James Bond.

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *