Skrivuppgift 5: text av Spanarna

Och … det var en kortversion av Maurice Ravels ”Boléro”, vars crescendo för oss direkt in i den stämning jag befann mig i vid denna tidpunkt.

För som ni förstår uppstod ju snart ett stort dilemma. Var gör jag av vapnet?

Eftersom hela situationen var improviserad från början till slut, så var jag tvungen att tänka snabbt, men efter att ha jobbat på gatorna i flera år, så hittade jag ju väldigt bra i kvarteren.

Han hade bara hunnit falla till marken så var jag redan tio meter därifrån. Tjugo. Trettio. Uppför trapporna. Man hade ju ett ganska bra flås på den tiden, så jag tog trappstegen flera i taget, det gick snabbt att komma till toppen. Där tog jag mig till och med lyxen att vända mig om och se ner mot korsningen innan jag började gå i snabb takt nedför David Bagares gata.

Ja, man kommer ju aldrig glömma den synen. Han låg där på marken, med sin hustru bredvid sig, hon stod på knä. Jag tror att någon annan hade stannat vid dom också. Det var ju nästan så att man önskade att man kunde fått hålla sig kvar och se vad som hände, för även om själva förloppet efteråt har blivit omtalat och skildrat på diverse olika sätt, så var det ju bara vi som var där som verkligen såg vad som hände, och jag missade ju så att säga efterdyningarna.

När jag tog mig ner mot Birger Jarlsgatan hade jag två mål. Dels att söka mig till ett ställe som vid den här tiden på dygnet hade mycket folk i rörelse, och det var Stureplan. Möjligtvis att jag kunde smita in i Humlegårdens mörker och därifrån ta mig precis var som helst utan att någon ens skulle ana att jag smög bland skuggorna. Det var ju en kylig vinternatt. Frågan var dock hur länge jag skulle våga bära omkring på vapnet i jackfickan. Mitt andra mål var att så snabbt som möjligt se till att vapnet försvann, för gott.

Jag hade utfört mina order. Mitt uppdrag var över. Jag visste att jag hade ett visst beskydd, men det var också upp till mig att ordna undan alla bevis för brottet som just hade begåtts. Jag tog hand om min del av avtalet – dom tog hand om sin. På så sätt skulle allas önskningar gå i uppfyllelse. Utom möjligtvis för han som låg kvar död på marken.

Skriven av: Spanarna

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *