Skrivuppgift 5: text av PippiRull

Öh, ni har just hört den så kallade Kungasången, Ur svenka, jag menar
svenska hjärtans djup. Jag vet inte hur många gånger jag har hört den,
men, eh, nu känns det som om jag snart inte kommer höra den så mycket
mer. Alltså det är klart att jag kommer att höra den, men den kommer
liksom, öh, inte att handla om mej längre. Alltså, jag menar inte att
den handlar om mig, utan den är ju kan man säga en sorts öh, hyllning
till kungen, som ju är mej, hum.

Jag är väldigt glad att dom frågade om jag ville sommarprata, och
först så tänkte jag att det brukar ju bara vara kändisar som gjort
viktiga saker som får öh göra det, men när jag tänkte efter så är jag
ju faktiskt också ganska känd, faktiskt så tror jag att jag är kändare
alla som sommarpratat innan mig, alltså det är ju inte så konstigt
eftersom jag nog är den ende sommarprataren som man måste lära sig
något om när man går i skolan och det har ju ni lyssnare gjort, antar
jag i alla fall för det här sänds ju på P1 och det är ju en kanal, som
man öh, kanske inte lyssnar på så ofta, jag menar om man inte har gått
i skolan och så. Det är väldigt, öh skönt med såna här program för att
man blir liksom inte avbruten med massa frågor, utan eh, det som sägs
blir faktiskt det som man själv bestämt, alltså jag har självklart
pratat både med Drottningen och med familjen om vad man ska säga här i
dag och vi är överens om det eller vad ska jag säga, vi har i alla
fall ”pratat om det” som det ju heter nuförtiden.
Ja, det känns nästan lite tomt att sitta här med en mikrofon själv,
jag menar kanske inte precis själv för min chef jag menar hovets
inf-orm-ationschef är här med mig. Men jag tycker det ska bli skönt nu
att få vara lite mera ensam, ja eller inte ensam utan själv, öh,
alltså kanske inte direkt själv men att få välja när, var och hur man
ska vara med någon, alltså utan att någon tittar på och tar bilder, nu
menar jag inte att jag ska göra något som det ska skvallras om som han
Littorin, det är ju förskräckligt, utan bara att jag nog känner att
jag har gjort mitt och att det öh, är dags för nästa generation att ta
över.

Så nu kära lyssnare så vänder jag bladet på sista sidan så att säga
och stänger boken och önskar min kära dotter hennes majestät Viktoria
lycka till.

Är den avstängd nu? Okej grabbar, vart drar vi?

Skriven av: PippiRull

Tags: ,

  1. Det här textens främsta förtjänst tycker jag är flödet, att den känns lite talspråkig och att du har fångat rytmen (eller snarare avsaknaden av rytm) i kungens sätt att tala.

    Det är också roligt att höra hur han resonerar med sig själv, och försöker återta någon slags position.

    Kul med chef – informationschef
    Humor är svårt att skriva, men det här är ett bra försök.

    Jag tyckte inte att slutet funkade, jag tyckte att det blev att skriva läsaren på näsan, och så tyckte jag att det blev konstigt – menade du att hans stammande och hakande och felsägningar bara är fejk och att han egentligen är verbal? Det var så det kändes…men det är förstås en fråga om tycke och smak.
    Bra kämpat. Det är vad pennfajten är till för: att experimentera.

    Svara

  2. Gillade den här, det är svårt att skriva dåligt bra, men du lyckas. Dessutom gillar jag att han inte presenterar sig utan låter läsaren förstå vem han är ett par meningar ned. Däremot håller jag med om föregående kommentar att slutet kan vara lite förbryllande. Är det så att vår förvirrade monark bara driver med oss eller att författaren vill ha en kort rapp mening som alla förstår innebörden av. Resonerar man så tycker jag det håller.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *