juli 2011

You are currently browsing the monthly archive for juli 2011.

Bruce Chatwin hette kanske den mest berömda författaren av reseberättelser – han gjorde till exempel Patagonien känt för hela världen och var ständigt omdiskuterad för vad som var sant och vad som var påhittat i hans stories.

Denna vecka ska vi följa i Bruces drömspår och skriva våra egna reseberättelser. Det är bara det att vi (som vanligt) har några regler för hur din text ska utformas:

  • Du får inte skriva om ett land du har varit i = du ska alltså skriva en reseberättelse från en existerande plats, där du själv inte har varit.
  • Du måste hålla dig på planeten Jorden (vi sparar månresan till senare tillfälle).
  • Du ska placera ditt berättarjag bland lokalbefolkningen, prova på en lokal sed av något slag, och du ska råka ut för både positiva och negativa saker på denna exotiska (?) plats.
  • Du behöver ej skriva om hela resan; utan du gör ett nedslag på en plats = vi behöver inte läsa om hur incheckningen på Arlanda gick till.

Sätt fart nu! Packa väskan, svälj en åksjuketablett och vattna blommorna en sista gång innan du reser iväg. Och glöm nu inte passet! Eller … så är det precis det du har gjort.

Edit: (vi låter uppgiften dra ut på två veckor, så ny inlämningsdag gäller!) Uppgiften sträcker sig från onsdag 27 juli till onsdag 10 augusti.

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Bruce Chatwin

Veckans pseudonym kommer att bli huvudstäder
Veckans tag på texterna blir brucechatwin

Tags: ,

”Varför tror du att drömmen återkommer”, frågade analytikern.

”Jag tycker inte det är relevant”, sa hon och tog ett djupt andetag.

”I drömmen fick du träffa din lille pojke igen. Vad säger det dig?”

”Inget.”

”Det låter som att du är arg på mig. Vem är du egentligen arg på?”

Hon valde att inte svara. Blicken fastnade på gardinens rand och hon
stirrade på den till den upplöstes.

*

”Ska lillskiten ha mat nu igen?” frågade Thommy och slängde ett tomt
cigarettpaket på köksgolvet.

Hon valde mellan de olika matburkarna hon fått honom att snatta. Nallen
var med på alla. Frukt borde väl vara bra tänkte hon och vred av locket
på en burk med päron intill nallen. Hon tog en gaffel. Skedar hade de
inte hittat i ödetorpet.

Pojken satt på madrassen på golvet och tittade mot väggen. Han kramade
filten hårt. Hon försökte lossa hans händer och få dem att greppa
gaffeln men det gick inte. Istället pressade hon in maten mellan hans
stängda läppar. Snart öppnade han munnen och tog emot gaffel efter
gaffel. Samtidigt började tårarna rinna nedför kinderna igen.

”Trodde du verkligen att det skulle funka att sno en unge?” frågade
Thommy.

Skriven av: 31415

Tags: ,

Casper tittade ned på sin hand. Den darrade nästan okontrollerat när han försökte föra in den lilla metallpinnen i låset. Sofia slog till honom i bakhuvudet. Det var ett löst slag, kärleksfullt, hur det nu var möjligt.

”Lugna ned dig, för helvete”, väste hon fram mellan sammanbitna tänder. ”Det är inte som att du inte gjort det här förut.”

”Förlåt”, svarade Casper ynkligt. ”Men jag är helt skakis efter att den där tokstollen halade upp sin pistol. Vem fan använder vapen nuförtiden?”

”Talanglösa puckon som inte kan göra jobben på något annat sätt. Jag tror han redan blivit gripen.” Hon böjde sig fram och kysste honom på kinden. ”Kom igen, älskling, du kan göra det här, jag tror på dig.”

Casper tog ett djupt andetag och tvingade handen att vara stadig samtidigt som han vred om pinnen. Bildörren gick upp med ett högt klick.

”Sa ju det”, sade Sofia och kysste honom igen, en kyss med löfte om mer vid ett mer passande tillfälle. Hon satte sig bakom ratten och började tjuvkoppla bilen medan Caspar skyndade runt och satte sig i passagerarsätet. Bilen startade med ett dovt muller och Sofia började diskret köra ut från parkeringen. Hon väntade vid utfarten och släppte förbi ett par polisbilar som kom körande med tjutande sirener. De åkte iväg åt andra hållet.

 

Eivor började som vanligt sin morgon med att dricka kaffe och läsa igenom Svenska Dagbladet. ”Inbrottsförsök i bank i Karlstad” löd rubriken och hon började intresserat läsa vidare.

”Igår kväll vid 22:30 upptäcktes minst tre inbrottstjuvar vid en bank i centrala Karlstad av en förbipasserande väktare. Tjuvarna hade tagit sig in via ventilationstrumman och öppnat valvet när väktaren fick syn på en av dem som stod vid dörren. Tjuven drog upp ett handeldvapen och avfyrade flera skott mot väktaren som dock klarade sig undan utan att bli träffad. Polisen kunde gripa skytten men minst två andra sågs försvinna från platsen till fots. Området spärrades av snabbt men man kunde sedan konstatera att de försvunnit. Polisen misstänker nu att inbrottstjuvarna kan ha tagit sig till en väntande bil och vill be allmänheten rapportera alla misstänkta händelser under natten.”

Eivor suckade. Samhället var onekligen på väg utför och det kändes lite obehagligt att tänka på att hennes barnbarn skulle växa upp på en såpass våldsam plats. Hon sneglade uppgivet ut genom fönstret och fick syn på sin tomma parkeringsplats där hennes bil borde ha stått. Eivor sträckte sig efter telefonen och slog numret till polisen.

Skriven av: 21

Tags: ,

Det var på baksidan av hyreshuset, ett trevåningshus med gul putsfasad. Innanför dom öppna gröna garageportarna i bottenplanet stod två män i 30 årsåldern, som säkert fanns representerade i polisens belastningsregister.. Dom hängde över den öppna motorhuven på en gammal Volvo. Den ene klädd i skinnjacka och träningsbyxor, den andre i jeansjacka och jeans med hål på benen.

”För i helvete” röt skinnjackan, ”du skulle ju fixa det här, så kommer du dragande med något som man kan använda som huggkubbe.”
”Fan, kunde väl inte jag veta,” svarade jeansjackan ”har du testat startkablar ?”
”Du, jag lade ut Volvon på blocket, blev bjuden 7000 för den bara den startade. Killen kommer om en timme, kan ju inte stå och strula med startkablar för fan !”
”Ja men fixa ett annat själv då.”
”Fixa nytt, klockan fem kommer juggen och skall ha 5000 av mig för amfetaminet, tror du jag vill ha  fingrarna avbrutna.”
”Jag skiter i dina jävla deal med juggarna, du tryckte ju i dig skiten själv för fan, istället för att sälja, det är väl för i helvete inte mitt fel.”
”Hajar du vilken sits jag är i ?”
”Du det enda jag hajar är att jag försökt hjälpa en gammal kompis, jag har fått byxorna förstörda, det svider om benen och du står och skriker. Dra åt helvete.”

 

Det knastrade om gruset under fötterna på jeansjackan när han lufsade därifrån över gårdsplanen.

 

Det taktfasta mullret från brorsans Honda Shadow hördes utanför fönstret. Jag gick ut för att möta honom.
”Jag har ju sagt åt dig att åka ned till macken och köpa ett nytt syrran,” började han. ”Lägg huvudet på sned och se så där hjälplös ut som du brukar göra, så byter dom det säkert åt dig också.”
”Jo, jag vet, jag borde gjort det, men det är ett nytt fel nu. Förut lät den ju njö, njö, njöööö klick. Nu låter det liksom inte alls.”

Brorsan satte sig i Toyotan och vred på startnyckeln.
”Okej syrran, den är stendöd. Inte ens lamporna lyser ju, jordfel kanske.”
Han lyfte på huven och började gapskratta.
”Vad är det,” frågade jag oroligt.
”Du har ju inget batteri, någon har snott det.”
”Jaha, då förstår jag, grannen var över och sa att han sett någon skum typ i jeansjacka, komma springande från min tomt i natt. Bärande på något svart och fyrkantigt.. Men jag sa att jag inte kunde förstå vad det var.”
Brorsan började skratta igen. ”Det här är för jävla bra, någon har snott ditt gamla batteri, sprungit iväg och säkert spillt batterisyra över sig, fan vad han måste känt sig blåst. Nu slipper du ju köra det till återvinningen.”

Jag tittade på den nyputsade Hondan, den röda och antikvita lacken, den kromade motorn som glänste och dom vita däcksidorna. Nu blev jag åksugen.

”Snälla brorsan, det var så länge sedan du bjöd din syrra på en tur med hojen, kan vi inte åka hem till dig, hämta din bil och så åker vi och köper ett batteri, jag bjuder på kaffe och bullar sen.”
Brorsan suckade och nickade, sen tog han fram hjälmen ur sadelväskan och satte på mig den. Jag hoppade upp bak och brorsan drog igång Hondan.

”Du brorsan, visst var det en snäll tjuv som forslade undan batteriet och såg till att jag fick åka bakpå din hoj.”
”Ha ha, det har du ju rätt i.”
”Det gör inget om vi tar en liten omväg va.”
Brorsan suckade. ”Okej då.”
Ibland kan man göra folk björntjänster, men samtidigt någon annan lycklig.

Skriven av: 1066

Tags: ,

Han steg in på banken med tveksamma och darriga ben, precis efter lunch. Han kunde fortfarande känna smaken av den billiga soppan han köpt på hörnet en timme tidigare. Men Minestrone var det sista han tänkte på, för nu skulle han ordna allt. Lösa alla problem för sin familj, kasta bort en av stenarna som tyngde hans axlar. Eller lägga på en ännu större.

Pistolen värkte tung i fickan, lika tung som samvetet, innan han sakta plockade upp den och skrek att alla skulle lägga sig ner på golvet. ”LIGG NER, SA JAG! LIGG NER OCH HÅLL KÄFTEN!” Han förstod knappt själv hur övertygande han lät, hur säker han var på sin sak. Allt gick fort, det svåraste han gjort, det var över på fem minuter.

Pistolen och sedelbuntarna värkte tunga i fickan, lika tungt som tårarna värkte i hans ögon. ”Hur kunde jag?” tänkte han för sig själv medan han rusade genom bakgator och sprang mellan taxibilar. ”Men nu blir allt bra, det har jag lovat”

 

Hon gick sakta tillbaka till sitt skrivbord efter lunchen, på jobbet som bara skulle vara en mellangrej innan hon hade pengar nog att åka till Afrika. Hon hatade det där skrivbordet lika mycket som hon hatade det där jobbet. Tre år. I tre långsamma år hade hon klätt sig i pennkjol och kavaj bara för att sitta vid det där förbannade skrivbordet.

Innan datorn slagit om från viloläge såg hon honom komma in. En man med förtvivlan och hat i ögonen. ”Helvete” tänkte hon innan kinden kände det kalla stengolvet. ”Varför är jag fortfarande här?” Allt gick långsamt, det mest spännande som hänt sen studenten, det kändes som en evighet innan hon kunde resa sig och sätta sig vid skrivbordet igen. Rädd och svettig men upphetsad av spänningen. Hjärtat bultade vilt i hennes bröst. ”Det här är sista gången jag sätter mig här. Sista jävla gången”

Skriven av: 666

Tags: ,

Pennfajten fick ett mail för några veckor sedan. Det var en av pennfajtarna som undrade hur hän skulle få flyt i sin text. Vi började tänka om vi kunde komma på ett bra sätt att öva upp själva rytmen i sitt skrivande.

För texter har en viss rytm. Både Augustin och Sandra (förlåt om det låter som att vi skriver om oss i tredje person, det är så corny!) brukar ibland klippa både ljud och bild, och när man gör det har man rytm i klippen. Den här rytmen är både musikalisk och matematisk, och har med takten (och antal takter) att göra. Som ett slags gyllene snittet för flow i en text/radioinslag/musikvideo/etc.

Det här är något som vi mycket lättare skulle kunna visa dig hur det funkar om vi var i samma rum, såklart, men vi har försökt tänka ut en metod så att du kan testa det själv!

Om du sätter dig ner med hörlurar och lyssnar på din favoritmusik, och verkligen lyssnar på hur låten/låtarna är arrangerade, så börjar du höra alla olika instrument, de olika takterna i musiken … och hur dessa bitar skapar den helhet som blir till ljuv musik.

Precis likadant är det med en text. Du gör en massa val och ”arrar” din text, precis som man arrar låtar: Du väljer perspektiv på berättaren (vilken person att berätta i), du väljer tempus (hur böja verben), och fortsätter du med att välja ord, skiljetecken, stilistiken, etc, etc.

Ofta skriver man bara på och så blir det som det blir, man har feeling och texten formar sig bra helt automatiskt, men det är just de där olika detaljbitarna med hur man ”arrar” en text som man måste öva på för att bli säkrare författare. Du hänger med?

Därför har vi nu (medvetet) slarvigt skrivit ihop en liten (och egentligen ganska ointressant) text som behöver ”arras”. Texten ligger i den första kommentaren (här nedanför inlägget). Läs texten och följ sedan dessa anvisningar:

1)   Sätt dig och lyssna på någon musik du tycker om och försök plocka isär musiken (inte the lyrics) medan du lyssnar. Hitta intro, uppbyggnaden inför refräng, trummor, piano, gitarr, tonartshöjningar … du behöver inte kunna musik för att göra det här, utan försök att KÄNNA musiken och vad den gör i bröstet på dig, samtidigt som du försöker analysera VARFÖR musiken gör så med dig. Försök komma in i en rytm, i ett sätt att kunna känna saker samtidigt som du har kyligt analyserande tanke. Låter vi för flummiga nu? (hoppas inte det!)

Att lyssna på musik på det här viset blir alltså som en ingång till att koppla ihop skrivande med en rytm. Precis som i musik kan man i texter jobba med upprepningar, och återkommande ord, det är mer en stilistisk fråga när man skriver.

Om du lär dig behärska rytmen i skrivandet så kan du med säker hand lotsa läsaren exakt dit du vill att läsaren ska hamna. Du kan styra läsupplevelsen, och förhoppningsvis då inte övertydligt, utan mer med en naturlig rytm i texten!

2)   Titta sedan på texten du ska jobba med (här nedan i kommentaren). Dela in denna text i FEM stycken (du kanske hittar fler styckesindelningar, men försök hålla det till fem = det är ett bra rytmiskt nummer!). Tänk efter var brytningarna kommer mest naturligt och sedan läser du texten högt och försöker känna efter hur rytmen i berättandet är. Är styckena lika långa? Är det något stycke som nu känns som lite fattigare än det andra och behövs byggas på? Tänk också på hur det kommer sig att ett visst ställe i texten kändes mer naturligt att bryta upp i stycke än ett annat!

3)   Sedan är det dags att tänka igenom texten och se hur du kan ge den bättre rytm och kanske också lite riktning. Här får du gärna bli lite kreativ och kanske lägga till förklarande meningar som ger känsla till texten – freestyla med handlingen och ge den vilken ramberättelse du vill!

Liselotte som texten handlar om: hur ser hon ut, går det att lägga till någon detalj som ökar på känslan för henne som person? Vad är själva handlingen, går det att skriva in några meningar som förklarar vad för slags möte Liselotte och mannen tidigare har haft? Handlar det om bizniz eller kärlek? Styrelsen till en bostadsrättsförening eller multinationellt företag? Hur ser mannen ut mer, hur gammal är han? Texten har ju inte direkt något slut heller, freestyla det med om du vill!

När du ska tänka rytm – så handlar det också om rytm när du skriver in ”ledtrådar” till handlingen och drivet. Om din text består av fem stycken och du vill hinta i handlingen varför Liselotte är så förbannad på mannen: Då kan det vara snyggt med en ledtråd i första stycket, tredje stycket och fjärde stycket. Så avrundar du texten i det femte stycket.

Alltså! Övningen här består i att splitta upp texten i bitar, lägga till lite driv och känsla över handling och vår huvudperson Liselotte, att ge en förklaring till vad som sker. Och när du gör detta så övar du på att hitta rytmen i texten.

4)   När du har jobbat klart med texten (glöm inte att läsa den högt och se över tempus, eventuella syftningsfel, samt att försöka känna om rytmen funkar!) så klistrar du in den i ett kommentarsfält här nedan. Skriv under med en pseudonym – du får hitta på den själv, men ämnet är ”favoritlåtar”.

Lycka till!

Tags: , ,

Eftersom det är allmän sommardvala och eftersom halva Pennfajtens administrativa kraft framöver kommer att befinna sig i två veckors relativ wifi-skugga, tänkte vi att vi kör på en specialinsatt tvåveckorsuppgift.

Vi kommer även att lägga upp en liten kortare kuriosaövning här på webben – för den som tycker att en enda uppgift på två veckor är lite snålt.

Den här uppgiften består av två delar. Du ska skriva en berättelse om ett brott. Du ska beskriva brottet ur båda vinklar. Dels hur det ser ut från den som utför brottet. Dels hur det ser ut för den som råkar ut för brottet. Du ska försöka skildra brottet så opartiskt som möjligt – dvs dina läsare ska inte tycka bättre eller sämre om någon av karaktärerna.

Regler:

  • Du får icke dräpa. Vi upprepar, du ska inte ta död på någon i texten. (Vi kommer mörda folk i höst, så vi spar dödandet till dess).
  • Din historia ska vara fiktiv och inte basera sig på ett befintligt brott.
  • Hämta kunskap från de övningar vi redan har gjort; dialog, miljöbeskrivningar, inlevelseförmåga, personporträtt …

Som vanligt rekommenderar vi dig också att inte skriva för långt. Det går bra att hålla tweetlängd om du vill.

Svårt att komma på något bra? Vi föreslår följande inspiration – hämtat från verkliga världen.

Södermannen – (denna historia finns att lyssna på som P3 Dokumentär, rekommenderas!) Gärningsmannens tillvägagångssätt är synnerligen förslaget och följer ett och samma mönster: Under de tidiga morgontimmarna tar han sig maskerad in genom öppna fönster eller petar upp låskolvar på dörrar hos ensamma kvinnor, inte sällan boende på nedre botten.

Norrmalmstorgsdramat – (saxar från P3 Dokumentär) En sensommardag i augusti 1973 kliver en rånare in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg. Några timmar senare har ett till synes vanligt rån utvecklats till ett gisslandrama Sverige aldrig tidigare skådat.

Wikileaksaffären – är Julian Assange skyldig till det som de svenska kvinnorna ansåg honom ha gjort? Gråzoner kan glida över till att vara ett brott, och Assange-historien inspirerade till vinterns stora Prata om det-rörelse.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 13 juli till onsdag-torsdag 27-28 juli.

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Two

Veckans pseudonym kommer att bli siffror
Veckans tag på texterna blir two

Tags: ,

”Du, minns du när vi delade hotellrum i Stockholm?”
”Den gången du tappade ditt armband?”

”Ja, du hittade väl det?”
”Vet du vad jag gjorde med det?”
”Har du kvar det?”
”Jag la det i min minneslåda. En skokartong full med minnen, där ligger det.”
”Vad gulligt.”

Skriven av: Hornhinnan

Tags: ,

– Jag har egna

– Det hjälper inte.

– Vaddå hjälper inte?

– Du kan inte använda dom här.

– Varför inte det?

– Du får bara använda såna som är godkända.

– Men…det är ju ingen skillnad på dom, eller hur!

– Nej det är möjligt, men det spelar igen roll.

– Seriöst?

– Tyvärr. Vi har en policy som…

– Men förihelvete! Jag skiter väl i policy, jag tänker inte betala för något som jag redan har, så är det bara.

– Ja är hemskt ledsen, men du kan inte använda dom här. Det har med säkerheten att göra.

– Det här är ju vansinne.

– Ja.

– Ja?

– Ja. Jag är ledsen.

– Jaha? Ja. Då får jag be så hemskt mycket om ursäkt då.

– Ja.

– Ursäkta.

– Det är ingen fara.

– Jag ville bara…

– Jag vet. Det är ingen fara.

Skriven av: Pupillen

Tags: ,

– Fuck my life.

– Jag hatar dig vet du det?

– Haha. Jag har inga kläder att ha på mig.

– Gå naken då. Din kropp är snygg, han skulle inte klaga.

– Han har busiga ögon, visste du det? De är perfekta.

– Utan imperfekt finns inte perfekt.

– Va?

– Det var inget. Du är kär, visste du det? Det ser jag på hur du stirrar ut i tomma intet hela tiden.

– Men han är perfekt. Han har en jätte gullig liten ölmage och oroar sig för håret på sitt bröst.

– Du har tur.

– Tänk om han inte tycker om mig? Han är mycket äldre än mig.

– Bara tre år äldre.

– Och igår var jag för nervös. Han frågade mig när jag skruvade mig under honom, när jag undvek han blick och hans händer, om jag var oskuld. Är du oskuld, gumman? Jag älskar när han kallar mig gumman. Jag skämdes.

– Vet du hur hård den blir av oskulder?

– Du säger andra saker än vad Thea sade. Hon sade att hon skulle tycka det var sjukt pinsamt att erkänna att det var första gången. Att hon skulle känna sig som en oerfaren liten skit under någons sko.

– Jag tycker inte om Thea.

– Va?

– Jag tycker inte om Thea för att hon njuter av att vara bättre än dig. Det händer hela tiden att hon trycker ner dig, och du bara står där och ser på.
Okej, jag tycker om henne men jag hatar henne ibland bara. Du vet vad jag pratar om.

– Vi har känt varandra så länge.

– Spelar ingen roll. Om hon verkligen brydde sig om dig skulle hon vara glad för din skull. Hon är nästan aldrig glad för din skull. Hur hon förklarade hur han varit så kåt på henne innan han träffade sig.

– Vad ska jag ha för kläder? Jag har inga kläder.

– Det här linnet?

– Jag vill inte ha linnen.

– Den här tröjan?

– Den är ful.

– Sluta vara så självisk din lilla hora. Du har den perfekta killen och allt du gör är att klaga.

– Haha. Du kan också få en kille när som helst. Han har säkert en snygg kompis.

– Jag vill inte.

– Varför?

– Ingen lust.

– Vet du, han är helt perfekt. Han är bisexuell, visste du, han har hånglat med massa killar och är inte rädd för att bli kallad bög. Jag dör.

– Trodde du hade något emot homosexuella, att det fick dig att känna dig obekväm.

– Haha, nej?

– Du är kär.

– Seriöst, jag hjälper dig skaffa en kille.

– Vill inte.

– Varför.

– Vill ha en flickvän istället.

– Haha.

– Lämna mig inte ensam, okej?

– Nej, om jag håller på för mycket med honom, signalera bara, och jag drar ut tungan.

– Det är inte vad jag menade. Lämna mig inte ensam och försvinn långt borta så jag inte kan se dig. Även om du lär känna massa andra. Även om han tar över din hjärna.

– Aldrig.

– Jag hatar dig.

Skriven av: Knäskålen

Tags: ,

”På en sån där restaurang som Akvavit i New York där skulle det minsann
läggas upp tjusigt på tallriken.”

”Honom, ja, den där killen, honom har man ju sett på TV… och New York
ja, där har man ju vart och…”.

”Men det var gott där här. Oj, oj, kolla in puben på andra sidan gatan!”

”Henne har man ju sett.”

”Du, nu tycker jag minsann att vi sticker ut och spanar lite.”

”Jaså.”

”Ja, gubbe lilla, SPANA, som unga grabbar, men du vill väl dricka upp
ölen först förstås.”

”Jo, man har ju lite kvar, så att säga.”

”Minsann en fin sak att vi har våra träffar, tycker du inte?”

”Jo. Det är…”

”Men, du Lasse liten i skiten, det är för få brudar på det här stället.
Vi får ta ett annat till nästa gång.”

”Kanske kan man hitta bättre.”

”Helt klart. Men vad du glor på damen på andra sidan! Dream on, gosse.
Henne kan en fattigpanschis som du bara drömma om.”

”Skulle man ta och röra på sig lite i alla fall.”

”Minsann! Uppdrag spaning! Nu lyfter vi häcken.”

”Oj.”

”Fan, fälla hela djävla ölen över polarn! Klantlasse!”

Skriven av: Ankeln

Tags: ,

”Alltså, värsta festen igår. Det var helt löjligt.”

”Okej? Vadådå?”

”Helt sjukt snygga tjejer. Vi blev skitfulla allihopa och jag låg med två stycken.”

”Shit! Fan, vad nice!”

 

*Ljudet av två händer som slås mot varandra i en high-five*

 

”Ja, du skulle varit där.”

”Ah, fan, jag vet, men jag hade plugg.”

”Surt, men du måste haka på till nästa gång.”

 

*Det blir tyst en stund*

 

”Men du?”

”Ja?”

”Varför låtsas vi såhär, egentligen?”

”… Jag vet inte.”

”Jag var ju inte på fest igår. Det vet du ju.”

”Jo, jag vet, men det var en fin historia.”

”Tack, men jag låg bara hemma. Jag vill inte ens gå på fester längre.”

”Inte jag heller.

”Jag vill ju bara kramas. Med dig.”

”Jag med. Ska vi gå?”

”Ja, jag ska bara plocka med mig gymväskan.”

 

Skriven av: Örsnibben

Tags: ,

”Men vad är det nu då?”
”Jag måste sätta mig ner bara.”

”Vad är det?”
”Är så yr.”

”Vad var det som hände?”
”Jag vet inte.”

”Bråkar vi?”
”Jag blev så väldigt yr bara.”

”Men det var ju bra förut? Det har ju varit jätteskönt att hänga hela morgonen. Jag såg verkligen fram emot att träffa dig.”
”Jag blev yr när vi kom ut och började gå. Jag måste få ner min puls.”

”Varför blir det alltid så här?”
”Jag måste bara få ner pulsen.”

”Okej.”
”Du kan gå i förväg om du vill, du ska inte behöva vänta på mig.”

”Jag fattar inte vad det är som händer. Det blir alltid så här nu ju när vi ses.”
”Jag är bara lite yr.”

Skriven av: Lillfingret

Tags: ,

– Men alltså, du kan inte säga sådär.
– Säga vadå?
– Att kärlek inte finns.
– Nähä.
– Den gör det.
– Jaha.
– Jag har ju känt den.
– Mm, du säger det.
– Hur kan man känna något som inte finns?
– Måste jag dra det här en gång till? Det är ju en illusion alltihop. Påhitt av människan. Av Hollywood.
– Människan har hittat på det där med bilar också. Kom inte och säg att bilar inte finns.
– Äsch, du fattar ju inte.
– Sluta.
– Med vad?
– Att kalla mig dum.
– Det gjorde jag inte.
– Nähä. Men jag känner det i alla fall.
– Pratar du om den där kärleksskiten nu igen?
– Ja. Jag känner det, säger jag ju. Jag känner det nu.
– Va?
– Äsch, du fattar ändå inte.

Skriven av: Njuren

Tags: ,

”Jag gillar det här. Nu har joggarna vaknat.”
”Kom igen nu, Lisa. En gång till. Så kallt var det inte.”
”Åh, jag vill inte gå härifrån. Jag vill bara sitta här på bryggan och
se morgonsolen över vattnet och jag vill aldrig gå och lägga mig
och…”
”Det är för att du vet hur jäkla bakis du kommer vara i morgon bitti.”
”Fan, jag måste dra till jobbet snart.”
”Det är ju imorgon bitti nu, pucko.”
”Jag hoppar i en gång till.”
”Jag fryser.”
”Men det är ju söndag. Du jobbar väl inte på söndagar.”
”Det var inte så kallt som man kunde tro.”
”Ska vi gå och äta frukost?”
”Janne. Janne!?”
”Han har somnat.”
”Vi kan käka hemma hos mig. Om nån köper mjölk.”
”Jag vill aldrig att den här morgonen ska ta slut.”

Skriven av: Näsborren

Tags: ,

– Mina föräldrar firar 23-årig bröllopsdag om två veckor.
– Jo, det måste vara 23 nu. Jag vet att det var rätt så precis ett år
efter att Birgit och jag gifte oss.
– Ska ni fira?
– Inte om jag kan hindra det. Men jag tror hon vill hitta på något
till silverbröllopet.
– Är det 25?
– Ja.
– Mina föräldrar vill i alla fall fira med en middag den femtonde. De
vill gärna att ni kommer.
– Blir det många?
– Ni, vi, farmor, morbror och hans familj, kanske några till.
– Kommer Fredrik?
– Nej, det gör han inte. Kan du sluta tjata om honom? Jag har ju sagt
att han bara är en kompis.
– Förlåt. Jag antar att jag bara är rädd att du ska få roligare
sällskap och inte ha tid med mig längre.
– Dummer. Det vet du att jag alltid kommer ha.
– Är det något mer du behöver inför studenten?
– Nej, det blir bara svårt att säga var jag fått det från. Men jag
skulle behöva en ny dator när jag börjar plugga i höst.
– Jag begriper inte varför du inte kan hitta något att läsa i hela Stockholm.
– Det var ju du som sa att jag borde flytta hemifrån. Det är ju bara
ett par mil dit. Och så kan du komma dit på helgerna och när jag inte
har föreläsning.
– Mm
– Jag tror mamma kommer hem snart.
– Jo, jag borde gå. Messar du vad du vill ha för dator?
– Visst.
– Hejdå älskling.
– Hejdå.

Skriven av: Stortån

Tags: ,

-Vad mörk det blev, ser inte ett dugg.
-Det är nog strömavbrott, hissen har stannat
-Fy fan, jag fixar inte det här.
-Lugn, det är ingen fara, mörker förstärker bara våra andra sinnen.
-Vem är du? Vad pysslar du med ? Fan vad otäckt.
-Lugn grabben, få inte panik nu, Mia heter jag, håller bara dina överarmar och masserar dom lite så du lugnar ned dig. Jag hittade larmknappen och tryckte. Dom kommer snart.
-Shit vad pinsamt.
-Det är inte alls pinsamt, jag tycker du är jättemodig som vågar erkänna att du är mörkrädd. I alla fall i din ålder.
-Va, vet du min ålder ?
-Bara på ett ungefär, mellan 20 och 25, jag stod ju med ryggen mot dig när du klev in i hissen och allt blev svart. Du har en ung röst, en ung doft så har du jättemjuka händer men hårda fina underarmar, du tränar va ? Vad heter du förresten.
-Petter, vem pratar jag med, hur gammal är du själv ser inte ett skit, det är ju becksvart.
-(Fniss ) Jag kan ju vara allt från Katy Perry till någon tant i din morsas ålder, men om vi leker en liten lek. Jag tar din hand nu och lägger på mitt ansikte, sen lägger jag min på ditt, så känner vi efter hur vi ser ut. Blunda så blir det inte otäckt.
-Du är nog mer Katy Perry än min morsa i alla fall.
-Jag tycker du har ett jättefint ansikte och jag måste nog erkänna att det var länge sedan jag kände på ett i din ålder. Men vill du jag skall vara Katy Perry så kan jag vara det. Jag har alltid varit noga med mitt utseende och rädd om hälsan, fast folk kanske har svårt att tro det. Dom har ofta fördomar om mig. Nu tycker jag vi ska testa ett sinne till.

-Oj, vad gjorde du.
-Smakade på dina läppar med min tunga, du får kyssa mig om du vill, jag skulle uppskatta det men du måste inte.
-Okej då.
-Tack, du kysser underbart Petter, men jag tycker du verkar lite nervös fortfarande. Jag kan vara din nallebjörn ett tag, som när du var liten. Krama mig så känns det bättre, sen får du ge mig en lite längre kyss om du vill.
-Mia, du verkar jättespännande, jag har näsan i ditt hår det är långt och svart, det hann jag se innan ljuset försvann. Vad tjockt det är och vad gott det luktar.
– Jag njuter av att känna hur hårstrårna fladdrar av din andning. Du Petter, tycker inte du att det är varmt att stå här och kramas, skall vi inte klä av oss kläderna.
-Tänk om någon kommer.
-Ingen risk, jag tryckte aldrig på knappen, bara sa så för att lugna dig. Jag vet var den finns, ifall du vill det, men jag tror inte du vill det just nu.
-Nej absolut inte, jag hjälper dig med att dra klänningen över huvudet.

-Tack, man kan utforska mer i mörkret om man är naken, du har jättefina små skinkor Petter, om jag klämmer lite på dom så kan väl du spänna emot lite. Sen skulle det vara jättemysigt om din tunga åkte runt lite i mitt öra och du viskade lite söta saker där.
-Mia, du är den häftigaste tjej jag mött, jag är helt lugn nu.
-Tack, känner du hur jag ryser i din famn. Jag kommer att låta min tunga och mina läppar vandra från din panna och nedåt, jag vill smaka på hela dig.
-Åh …… ett varv till runt vårtan, jag njuter. Hi hi, det kittlas i naveln ….. oj herregud, jag måste fråga dig ……. gud vad gör du …….. åh ……. använder du…. skydd.
-Nej, men du gör och jag trädde just på det med munnen.
-Oj, vad fick du det ifrån.
-Ha ha, tror du inte en tjej hittar i sin handväska bara för att det är mörkt. Nu lägger jag min hand här nere så känner du att jag är redo. När du är det så sätt dig på golvet, jag kommer att grensla dig.
– Jag är redo kom Mia, kom till mig.
-Ta tag i mina skinkor Petter, tryck mig mot dig så styr jag, jag vill att du kommer in i mig. Jag vill ge dig något du aldrig skall glömma.
-Herregud !!!!!!!

-Känns det bra nu grabben? Visst var det mysigt att göra det i mörkret?
-Underbart, vad är du för tjej egentligen.
-Din drömtjej naturligtvis och du är min drömkille. Nu vill jag vi leker en ny lek, jag trycker på larmknappen, sen klär vi på oss. När dom kommer och hjälper ut oss, så vill jag att du blundar och går meddetsamma härifrån, så du inte ser mig. Jag har alltid velat vara någons drömtjej, jag kan vara Katy Perry om du vill. Eller någon annan, du får bestämma.
-Men varför då, jag vill ju träffa dig igen.
-Tyvärr Petter, äntligen träffade jag någon på lika villkor. Jag hatar den där knappen och när jag tryckt på den kommer jag att krama dig så hårt jag bara kan, tills ljuset kommer och tar dig ifrån mig. Jag är visst jättesöt, folk brukar påpeka att jag är lik Katy Perry, men du och jag är så olika. Om du har fördomar så vill jag inte veta dom. Att du skulle bli min kille på riktigt kan jag inte begära, men att du är min drömkille tillåter jag inte att någon tar ifrån mig, inte ens du. Men det finns ett alternativ, om du verkligen vill och förstår.
-Vad ? Vad ? Jag måste bara få träffa dig igen Mia, vem du är spelar ingen roll. Fan, jag älskar dig, fast jag aldrig sett dig.
-I din högra framficka på jeansen ligger en lapp med mitt telefonnummer, skrev det just och lade dit den. Tänk över det här ordentligt och ring sen om du vill.
-Fan, det här är ju inte klokt, har du gjort det i mörkret, jag tror dig inte.

– Tänk efter, du har inte förstått någonting, gummit, larmknappen, lappen i din jeansficka. Ända sen jag föddes för 25 år sedan har jag tränat på att göra saker i mörker. Jag är grym på det och har råkoll på allt här inne. Min lilla Petter, har du inte förstått att jag är blind.

Skriven av: Tunntarmen

Tags: ,

Vi vet att veckans övning låter strikt – och det är den också. Vi går rakt på reglerna.

  • Du ska skriva en dialog. Det är en konversation mellan två personer.
  • Dialogen ska börja med ett replikskifte som du har tjuvlyssnat på i verkliga livet.
  • Personerna i din dialog behöver inte finnas på riktigt, det är bara deras replikskifte du ska använda (lyssnar du på morsan och farsan så kan du till exempel byta ut dem mot Victoria och David Beckham om du vill).
  • Efter de inledande replikerna får du börja fantisera helt fritt om vad personerna fortsätter prata om och vad som händer.
  • Dialogen ska vara så ren som möjligt; inga miljöbeskrivningar, inga jättelånga förklaringar till vad som händer. Veckans text ska i stort sett bestå av ett replikskifte.
  • Dialogen ska vara intressant att läsa. Tänk mer på hur den börjar än hur den slutar.
  • Dialogen ska vara lätt att förstå – dvs det ska vara lätt att förstå vem som säger vad och vad det är som händer, men du ska givetvis inte vara övertydlig (såvida det inte är ett stilgrepp).

Vi ger dig följande tips:

Det här är en övning som verkar mycket enklare än vad den är. Att skriva dialog, och att föra en berättelse framåt med nästan enbart repliker = så jävla skitsvårt. Närma dig övningen med respekt.

Det finns något som heter undertext. Det är när man inte säger något uttalat, men informationen och känslorna ligger där i undertexten. Försök tänka på hur du kan skriva replikerna så du har en intressant undertext.

Det är lätt att tro sig vara i kontroll över dialogskrivande och så knattrar man iväg och texten blir väldigt lång. Detta kunde inte vara mer fel. Håll dig så kort som möjligt. Tänk på att i Norrland säger man mest ”jo”.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 6 juli till onsdag 13 augusti.

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Overheard

Veckans pseudonym kommer att bli kroppsdelar
Veckans tag på texterna blir overheard

PS! Det har utkristalliserat sig en plan! Vi har nu övat miljöbeskrivning, dialog, att skriva från någon annans perspektiv – och det kommer leda fram till nästa skrivuppgift, som blir en speciell tvåveckorsuppgift (detta pga administratörsresa i icke wifi-vänlig miljö).

Tags: ,

Och … det var en kortversion av Maurice Ravels ”Boléro”, vars crescendo för oss direkt in i den stämning jag befann mig i vid denna tidpunkt.

För som ni förstår uppstod ju snart ett stort dilemma. Var gör jag av vapnet?

Eftersom hela situationen var improviserad från början till slut, så var jag tvungen att tänka snabbt, men efter att ha jobbat på gatorna i flera år, så hittade jag ju väldigt bra i kvarteren.

Han hade bara hunnit falla till marken så var jag redan tio meter därifrån. Tjugo. Trettio. Uppför trapporna. Man hade ju ett ganska bra flås på den tiden, så jag tog trappstegen flera i taget, det gick snabbt att komma till toppen. Där tog jag mig till och med lyxen att vända mig om och se ner mot korsningen innan jag började gå i snabb takt nedför David Bagares gata.

Ja, man kommer ju aldrig glömma den synen. Han låg där på marken, med sin hustru bredvid sig, hon stod på knä. Jag tror att någon annan hade stannat vid dom också. Det var ju nästan så att man önskade att man kunde fått hålla sig kvar och se vad som hände, för även om själva förloppet efteråt har blivit omtalat och skildrat på diverse olika sätt, så var det ju bara vi som var där som verkligen såg vad som hände, och jag missade ju så att säga efterdyningarna.

När jag tog mig ner mot Birger Jarlsgatan hade jag två mål. Dels att söka mig till ett ställe som vid den här tiden på dygnet hade mycket folk i rörelse, och det var Stureplan. Möjligtvis att jag kunde smita in i Humlegårdens mörker och därifrån ta mig precis var som helst utan att någon ens skulle ana att jag smög bland skuggorna. Det var ju en kylig vinternatt. Frågan var dock hur länge jag skulle våga bära omkring på vapnet i jackfickan. Mitt andra mål var att så snabbt som möjligt se till att vapnet försvann, för gott.

Jag hade utfört mina order. Mitt uppdrag var över. Jag visste att jag hade ett visst beskydd, men det var också upp till mig att ordna undan alla bevis för brottet som just hade begåtts. Jag tog hand om min del av avtalet – dom tog hand om sin. På så sätt skulle allas önskningar gå i uppfyllelse. Utom möjligtvis för han som låg kvar död på marken.

Skriven av: Spanarna

Tags: ,

Det där var Stereo Love med Edward Maya. Och vad skulle ett sommarprogram kunna handla om som inleds med den låten? En tonårings vilda partyliv innan hon tog klivet in i vuxen världen, kanske? Visst skulle jag kunna spendera nittio minuter till att vackert, berörande och humoristiskt beskriva min tonårsperiod under, låt oss säga, de senaste 3 åren. Från att jag var 16 till då jag fyllde 19. Uppväxten i Norrland med ett typiskt tonårshumör där allting var svart, från hjärtat till naglarna. Hur jag sedan utvecklades, släppte de destruktiva mattankarna, blev förskräckligt kär och fick hjärtat krossat ett par gånger. Om pojkar och vänner, mamma och pappa – om kärlek och bråk, skratt och tårar.

Men nej, jag hade en vision för mitt sommarprat klar i huvudet redan innan tanken på att ens få sitta här i studion och prata inför er, fanns där.

Jag skulle prata om kärlek.

No One Wants Forever Anymore, med Laurel Music, vacker låt – inte sant? Vart var vi nu… Jo, ämnet jag tänkte tillägna mitt sommarprat, kärlek. Och kanske går mitt val av just kärlek hand i hand med min uppväxt som hjälplös tonåring med total brist på självkänsla och lite brist på kärlek. Det var en tid då de vackra, smala flickorna fick ta del av kärlekens kaka, medan vi andra, tomhänta, vandrade omkring på stigar, stigar vi hoppades skulle leda till popularitetens mecka. Allt för att nå det slutgiltiga målet, den förtrollande kärleken två människor emellan.

Someone Like You med Adele. Ja. Någon som dig, jag kommer att hitta någon som dig, det är vad låten handlar om. Och det är vad jag vill ta upp här och nu. För vi kan inte undgå faktumet att vad livet tycks gå ut på är just det, kärlek. Att hitta någon att dela sitt liv med, inte nödvändigtvis för alltid men åtminstone för en tid, så länge som det känns rätt. För alla som någonsin upplevt kärlek, vet att det är en oslagbar känsla och något de flesta dras till. Vi behöver det. Som tredje steget på Maslows behovstrappa, att varje individ efter att ha uppfyllt behoven av överlevnad och trygghet, behöver kärlek och gemenskap. Och nu vill jag spela Ted Gärdestads kanske finaste låt för er, För Kärlekens Skull. Stanna upp och njut, ta till er låten och känn efter, så fortsätter jag min berättelse om fenomenet kärlek efteråt…

Skriven av: Melodikrysset

Tags: ,

The Pains of Being Pure at Heart och låten Belong.

Tänker på det ibland. Vem jag är. Har alltid tänkt att jag är det jag gör. Inte så att vad jag lägger på min frukostmacka har med saken att göra. Inte heller att jag går ut och dansar. Jo, kanske att jag går ut och dansar. Men då handlar det om vem jag är i stunden. Men det finns något mer som är innan och efter just nu.

Vem är du? När jag får frågan vet jag inte hur jag ska svara. Jag har pratat i radio 27 år av mitt liv. Spelat musik. Turnerat med band. Gjort två album och sex singlar. Skrivit fem barnböcker. En roman. Debattartiklar har det också blivit. Diversearbetare?

Jag tycker att det hade varit roligare att säga att jag är en renässansman. Det låter i alla fall inte som om man är lagerarbetare ena dagen, vaktmästare en annan, för att sen vicka i kassan på Karlssons Livs.

Det borde finnas ett ord någonstans mitt emellan. Inte så planlöst som diversearbetare. Inte så pretentiöst som renässansman. En sak är säker. Min ombytlighet ser inte så bra ut på min CV. Arbetsgivare vet inte vad dom ska tänka om mig. Men jag vet vad jag är.

Jag är en berättare. Allt jag gör. Allt jag alltid har gjort är att försöka förmedla en tanke, skapa sammanhang och ta med så många som vill följa med från punkt a till punkt b.

Jag anar vad du tänker nu. Pratet förstår du. Skrivandet förstår du. Men musik, det är väl inget berättande? Inte mer än på ett abstrakt plan i alla fall. Men så är det inte för mig. En låt består inte bara av toner och rytm. För mig består den lika mycket av ord och riktigt bra låtar är mer än sina beståndsdelar. Jag vet inte om jag skrivit en bra låt eller en bra bok. Men jag vet att dom varit det jag velat att dom ska vara. Allt mitt berättande började i musiken. Jag gjorde låtar och på så sätt erövrade jag ett språk. Mitt språk.

Nu skulle vän av ordning säga att jag faktiskt är pappa också. Fem barn. Så visst är jag en pappa. Inte en särskilt bra pappa. Men det gör inget. Jag har väldigt bra barn. Allt det här är jag stolt över.

Det jag inte är stolt över är att jag är världens sämsta pojkvän. Tre olika mammor och lägg sen till fyra avslutade förhållanden på det. Har man en sån statistik så har man inte haft otur. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det är jag som är orsak till haveriet. Men jag är bra vän till dom flesta av mina ex. Jag tror att det hänger ihop med att jag är den här berättaren. Jag blir för upptagen av det jag ska göra istället för att vara närvarande.

Jag är också en sökare. Jag söker just kärleken. Jag vet hur den ser ut. Hur den känns. Hur jag fångar den. Jag vet bara inte hur man håller fast vid den.

Skriven av: Glädjetåget

Tags: ,

Öh, ni har just hört den så kallade Kungasången, Ur svenka, jag menar
svenska hjärtans djup. Jag vet inte hur många gånger jag har hört den,
men, eh, nu känns det som om jag snart inte kommer höra den så mycket
mer. Alltså det är klart att jag kommer att höra den, men den kommer
liksom, öh, inte att handla om mej längre. Alltså, jag menar inte att
den handlar om mig, utan den är ju kan man säga en sorts öh, hyllning
till kungen, som ju är mej, hum.

Jag är väldigt glad att dom frågade om jag ville sommarprata, och
först så tänkte jag att det brukar ju bara vara kändisar som gjort
viktiga saker som får öh göra det, men när jag tänkte efter så är jag
ju faktiskt också ganska känd, faktiskt så tror jag att jag är kändare
alla som sommarpratat innan mig, alltså det är ju inte så konstigt
eftersom jag nog är den ende sommarprataren som man måste lära sig
något om när man går i skolan och det har ju ni lyssnare gjort, antar
jag i alla fall för det här sänds ju på P1 och det är ju en kanal, som
man öh, kanske inte lyssnar på så ofta, jag menar om man inte har gått
i skolan och så. Det är väldigt, öh skönt med såna här program för att
man blir liksom inte avbruten med massa frågor, utan eh, det som sägs
blir faktiskt det som man själv bestämt, alltså jag har självklart
pratat både med Drottningen och med familjen om vad man ska säga här i
dag och vi är överens om det eller vad ska jag säga, vi har i alla
fall ”pratat om det” som det ju heter nuförtiden.
Ja, det känns nästan lite tomt att sitta här med en mikrofon själv,
jag menar kanske inte precis själv för min chef jag menar hovets
inf-orm-ationschef är här med mig. Men jag tycker det ska bli skönt nu
att få vara lite mera ensam, ja eller inte ensam utan själv, öh,
alltså kanske inte direkt själv men att få välja när, var och hur man
ska vara med någon, alltså utan att någon tittar på och tar bilder, nu
menar jag inte att jag ska göra något som det ska skvallras om som han
Littorin, det är ju förskräckligt, utan bara att jag nog känner att
jag har gjort mitt och att det öh, är dags för nästa generation att ta
över.

Så nu kära lyssnare så vänder jag bladet på sista sidan så att säga
och stänger boken och önskar min kära dotter hennes majestät Viktoria
lycka till.

Är den avstängd nu? Okej grabbar, vart drar vi?

Skriven av: PippiRull

Tags: ,

Det var ”So far gone (that it seems like home)” med Jack Lukeman,
irländaren som är världsberömd överallt utom i Sverige. Och visst kan
man ibland känna sig så långt borta att det faktiskt är lika märkligt
som hemma…

Livet tar oss till konstiga ställen. Det insåg jag en augustidag då
jag stod i fallande blötsnö på södra Island och höll på med att känna
lamm i skrevet. Hittade jag något – om det var en bagge alltså –
skulle den till slaktfållan. Annars fick den en chans till. Och det
var ändå inte lika konstigt som säljakten…
Episoden inträffade ett år tidigare när jag arbetade med
torrfisktillverkning på västra Grönland. Det hade pratats lite löst om
möjligheten att jaga säl – helst sälungar, de är godast – och steka
dem på en sprakande brasa av den torra ljung som växte på stränderna.
Och en dag var tydligen vädret tillräckligt bra och det fanns
tillräckligt lite att göra. Min danske kamrat ställdes i fören på
båten – en vit skorv, någon meter längre än plastbåtarna i en vanlig
svensk insjö men med dubbla skrov och en tjock grå durk som såg ut som
cement – och sedan bar det av.
Modern grönländsk säljakt är mer avancerad än isländsk. Islänningen
väntar tills sälen gått upp på land. Grönländaren jagar till havs,
gärna i isfält, sicksackande mellan små och mellanstora flak så att
man kan komma nära inpå utan att märkas.
Vi irrade runt en bra stund. Plötsligt. Ett svart huvud med spretiga
mustascher som sticker upp ur vattnet. Knallen från skottet. Lutningen
när chefen trampar gasen i botten. Hans fru skriker ”Skut ijen, Skut
ijen”. Men sälen var borta. Vi irrade i tjugo minuter till och fick
plötsligt se en stor brun kropp som låg och solade på ett isflak. Min
kamrat påstod efteråt att han sett blodstänk men vi andra ansåg att
det var sälen som bajsat på isen innan den gled tillbaka ned i
vattnet.
Det blev ingen säl den dagen. Vi såg ingen mer och när det blev min
tur att stå i fören med geväret kändes det mest sömnigt. Som att stå
post i lumpen ungefär.
Varför gjorde jag det här? Jag kan inte förneka att jag ville inleda
ett kapitel i mina memoarer med orden:

Den första vilda säl jag såg i mitt liv överlevde mötet. Vi skrek instruktioner
men min kamrat sköt för lågt och skottet tog i vattnet. Även den andra kom
undan. Den tredje sköt jag mitt mellan de stora ögonen.

Man möter ibland folk som hävdar att litteratur och erfarenheter gör
oss till bättre människor. De har i regel inte frågat sig vad vi är
beredda att göra för litteraturens och erfarenheternas skull.

Skriven av: Trädgårdsdags

Tags: ,

Det var ”Bring me to life” med Evanescence vi just hörde, en låt som jag tror betyder rätt mycket för oss som fått en andra chans.

Ja, var var vi? Ursäkta, jag fick just ett besked från kontrollrummet, vi har tydligen lyssnare från P1 med oss just nu.

För er lyssnare som tillkommit, så skall bara jag tala om att det är inte Lotta Bromee i programmet Sommar ni hör. Detta här är ett annat sommarprogram, i en annan kanal och att ni hör det nu beror på vissa störningar i atmosfären.

Lena heter jag för er som inte vet. Jag är eller var, för att vara mer exakt en medelålders tonårsmorsa, som jobbade i kassan på ICA. Halkade in på det här på ett bananskal, för att sitta här och prata med er.

Vad höll vi på med ? Just det, bilkörning var det. Jag älskade alltså att köra bil, ljusa sommarnätter på krokiga landsvägar, oftast fort dessutom. Känna doften av naturen genom den nedvevade rutan, allt kändes så levande. Jag minns fortfarande den där gången när allt förändrades, skulle köra om och missbedömde avståndet till den mötande bilen. Den fruktansvärda ljudet av ett par ton plåt, som med en hastighet på över 100 kilometer i timmen möttes i en våldsam krasch, explosionen från krockkudden och ljudet av mina ben i kroppen som knäcktes. Sen hamnade jag här och något skall man ju pyssla med i en evighet.

Jaha, nu hör jag från kontrollrummet att P1 är bortkopplat. Det var väl dom där förbannade maskhålen mellan dimensionerna, som uppstår i universum ibland. Nej oroa er inte, dom begrep nog inte ett dugg.
Dessutom har dom ju hur många reklamkanaler som helst att lyssna på. Vi som inte lever längre har ju ett lite annat konsumtionsmönster och svårt att hitta sponsorer, därför har vi ju bara den här kanalen.
Snart är det nyheter, men vi hinner med en låt till. Efter nyheterna blir det som vanligt på Tisdagar ”Grungetimmen” och Kurt Cobain dyker upp i studion med sin favoritmusik.
Vi avslutar med ”See you in heaven” med Eric Clapton.
På återseende nästa vecka.

Skriven av: Karlavagnen

Tags: ,

Du hörde Susanne Alfvengrens ”När vi roer varann” som är ännu ett exempel på något som många tror är svenskt, men som i själva verket gjordes först i utlandet. I det här fallet heter originalet ”Sometimes when we touch”.

Jag heter **** och du lyssnar på slutet av Sommar i P1. I det här programmet har jag varit detektiv och gått igenom svenska företeelser som, ja vad ska vi kalla det, har blivit inspirerade från utlandet.
Men utan att prata allt för högt om det.

Vi har pratat om Evert Taubes musiklån från Latinamerika, hur ”Fem myror är fler än fyra elefanter”s pedagogik kom från Sesame Street, varför Ulf Lundells böcker liknar Jack Kerouacs, och på vilket sätt hans låtar liknar Bruce Springsteens.

Vi har pratat om Håkan Hellström och Latin Kings. Vi har pratat Jonas Hassen Khemiri och Jens Lapidus.

Och vi har nu kommit fram till den som kan vara Sveriges störste imitatör: Astrid Lindgren.

Det kom ut en doktorsavhandling nyligen, som avslöjade hur det gick till när Pippi Långstrump kom till. I Sverige har vi hyllat den upproriske flickan med flätorna, hästen och guldpengarna. Vi har imponerats över originaliteten och det finns många som aldrig kommer förlåta Svenska Akademien för att Astrid aldrig fick nobelpriset. Många har förundrats över hur Astrid kom på namnet ”Pippi”.

Doktorsavhandlingen berättar historien om böckerna om en liten dansk flicka som blev mycket populär i Danmark. Den lilla danska flickan var käck och upprorisk, ljög och tog för sig. Den här danska flickan kom ut i bokform ungefär samtidigt som Astrid Lindgren tillbringade tid i Köpenhamn. Och enligt doktoranden hade Pippi och den danska flickan många gemensamma drag. Dessutom påminde berättelserna om varandra.

Den danska flickan heter ”Bibi”. Säg det högt för dig själv. På danska. Bibi. Då förstår du kanske varför jag väljer att avsluta mitt sommarprogram med just det här exemplet.

Jag säger inte att det är fel att älska vare sig Astrid eller Laipdus. Jag säger inte att vi inte kan njuta av kopiorna lika mycket som andra njuter av originalen.

Allt jag säger är att kärlek är vackrast när vi vet den smutsiga sanningen om varandra och väljer att älska ändå.

Skriven av: Eldorado

Tags: ,

Det var låten Release me av Oh Laura, som både betyder mycket för mig och ger mig otroligt många minnen. Och jag är säker på att jag inte är ensam om det.

Pojken ser nästan förvirrad ut jämt. Ändå har han världens finaste ögon. Han velar lite när han går och har alltid mobilen i handen. Osäkerheten kanske har överröstat modet. En vinterdag när vi möts i skolkorridoren inser jag hur fin han är. Kanske den finaste jag har sett. Jag ler och tittar lite på avstånd ett bra tag innan jag vågar ta kontakt. Innan jag med skakande händer skriver HEJ på den värdelösa facebook chatten gick rykten lös om tjejen före. Jag lyssnar med ett halvt öra på allt skvaller om hur han lurat henne. Berättelser om att han, den finaste, bara är ute efter fel sak och inte kan hantera kärlek. Jag lyssnar inte och fortsätter att bli förälskad på avstånd. Tjejen som senare blev tjejerna är kära. Jag är förälskad. Hon och senare de kallar honom för svin. Jag vill att hjärtat som bultar extra hårt när han är i närheten talar sanning. Jag målar upp en vacker bild av oss. Vi ska berätta hemligheter som ingen annan fått höra förut. Vi ska gå hand i hand mitt bland folkmassan men ändå bara ögonen för varandra. Vi ska tillhöra varandra. Det är som ett slag i ansiktet att se att tjej nummer tre är kärare än mig. Och ännu värre att han, den finaste, är kär han med. Men inte mig. Utan i tjejen som är lite vackrare, snällare, socialare och bättre. Jag faller ljudlöst och tänker att jag nog inte hade någon chans ändå. Men hur kan jag veta det utan ett allvarligt försök? Jag avskyr mitt fega jag som aldrig erkände fjärilarna i magen och som aldrig var lagom klängig och pratsam. Det går någon vecka och jag inser att jag måste glömma när deras lycka nästan går att vidröra. Jag måste kunna gå utan omvägar och le utav vilja och inte av rädsla. Månader senare när snön och känslan är försvunnen går jag med huvudet högt och söker blygt efter en ännu finare pojke. En sommarnatt när jag blickar ut över folkhavet stannar plötsligt all rörelse. Han är här. Han är full och talar med mig för första gången. Det blir bara fel och jag vill skrika, slå, vara förtvivlad och varför säger han så nu. Varför visar han åtminstone lite intresse när jag lyckats glömma och tjejen står i andra hörnet. Jag springer så långt bort jag kan och tankarna snurrar fortare än vad en tonårshjärna klarar av. Jag sätter mig ner, smyggråter och begriper att jag inte längre tror på kärlek.

Skriven av: Hassan

Tags: ,