Skrivuppgift 4: text av Västerbottenpajen

De ställde väskorna i hallen. Hissen stod kvar. De åkte ned. Affärerna
var stängda. De gick 250 meter. Till vänster låg en spansk restaurang.
Den var nästan tom. De frågade om stängningstiden. Det var en timme
kvar. De gick in och satte sig. De var helt ensamma i rummet.
Menyn låg på bordet. De beställde tapas. Spanska köttbullar till
honom. Gazpacho till henne. Vatten att dricka. De bad nästan om ursäkt
för det. Kyparen försvann igen. Högtalarna spelade spansk festmusik. I
övrigt var det tyst. De talade om resan. Om bilderna. Om hur våta
kläderna varit. Sedan teg de.
Maten kom. De tackade. Ute började det regna. Det var tomt ute på
gatan. Märkliga existenser strök förbi. De fanns alltid där men syntes
nu när de normala var borta.
Kyparen kom tillbaka. Smakade det bra? Ja tack. Nu ösregnade det ute.
Kyparen sade något om äkta midsommarväder. De log torrt.
De fortsatte måltiden. De talade om resor de inte kunde göra. Han åt
upp hennes gravade lax.
Kommande midsomrar blir annorlunda, sa han. Hon höll med. Hon lade
handen på magen när hon sa det.
Faten var tomma. De begärde in notan. Regnet hade avtagit. Kyparen
önskade dem en fortsatt trevlig midsommar. De tackade och gick.

Skriven av: Västerbottenpajen

Tags: ,

  1. Ja här är det ingen tvekan om vilken stil som gäller. Utan att jag vet något om Ellroy känns det som du fångat hans sätt att skriva bra. Korta meningar med ett par tre-fyra ord men man förstår ändå bra vad som händer. Osentimental betraktelse.
    Fin gest med handen på magen, där djupnar scenen och jag engageras och börjar undra över paret, vill lära känna dem mer.
    En mening som jag inte riktigt kan passa in är ”Märkliga existenser strök förbi. De fanns alltid där men syntes nu när de normala var borta.” Vem säger det? Vad handlar det om?

    Svara

  2. Just den meningen om märkliga existenser tyckte jag var en av de bästa med den här texten!

    Så där är det när man är ”kvar i stan” på typ midsommar eller jul, när de ”normala” människorna är borta … då syns de där människorna som annars är de udda i tillvaron och som hukande går och tömmer papperskorgar i jakt på några tomburkar, etc.

    Däremot kanske det skulle ha petats in ett kanske (och ”de mer”) i den meningen:

    1) ”De fanns alltid där men syntes nu när de normala var borta.”

    2) De fanns alltid där men kanske syntes de mer nu när de normala var borta.

    Eller??

    Svara

  3. Hej och tack för kommentarerna.

    Jag tycker nog de märkliga existenserna har sin plats i texten men det blir väldigt mycket ”tell”. Grundprincipen är ju att det är bättre att visa att folk är ”märkliga” genom att låta dem leta burkar, prata med sina husdjur eller gå runt i klarröd kavaj och sjunga Lasse Lönndahl med hjälp av en liten kasettbandspelare. (Okej, just den personen hade kanske inte passat här men jag har faktiskt sett honom – eller åtminstone en nära släkting – på riktigt.) Men jag har tydligen valt att stämpla dem som märkliga kontrasterat mot andra som jag stämplat som normala. Det är väl för den hårdkokta stilens skull antar jag. Huruvida det är lyckat vet jag inte riktigt.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *