Skrivuppgift 4: text av Sommarstugan

Det hade kunnat bli en sån där dag som man i efterhand inte riktigt skulle minnas. Vädret var intetsägande lagom, kanske skulle någon minnas ett kort duggregn strax efter långbordslunchen men de flesta av oss som varit närvarande kunde bara erinra sig en tveksam värme, flickorna frös i sina tunna sommarklänningar och koftor täckte de ivrigt fräkniga axlarna. Växlande molnighet, som väderhallåan berättat för oss lika engagerat som om hon beskrev sina halltapeter, hade hållit oss sällskap genom denna obetydliga fredag i juni ett decennium in på det nya millenniet. Obetydlig, om de inte varit för de pockande förväntningarna, det traditionsbundna tvånget att vara lycklig och fira och det osäkra men ändå beslutsamma hävandet av snapsar under krystad allsång som om man faktiskt trodde att de skulle befria en från vardagsångesten och den växlande molnigheten. Hade det inte varit för det så skulle denna fredag inte lämnat mycket spår efter sig, inte i våra medvetanden, inte i den snabbt tillfixade trädgården med sporadiskt upphängda papperslyktor i oengagerad färgsättning, och inte i den skälvande sommarbleka kropp som några av oss senare under natten skulle komma att hitta ihopkrupen som en räka bakom garaget i trädgården till huset i utkanten av den sydsvenska förort som vi hade tillbringat fredagen i. Och hade det inte varit för den dubbla mängd akvavit och hallandsfläder som av missförstånd införskaffats, så hade kanske någon av oss märk när hon försvann och inte kom tillbaka.

Nu blev det istället en sån där dag som ingen av oss riktigt ville minnas.

Skriven av: Sommarstugan

Tags: ,

  1. Den här delen av meningen gav mig rysningar, så bra, så få ord och den gick rakt in!

    ”så hade kanske någon av oss märkt när hon försvann och inte kom tillbaka.”

    Tänk om man kunde skriva en hel bok med sådan nerv som i denna halva mening…

    Svara

  2. Instämmer!

    Svara

  3. Det här var en väldigt intressant text. Och jag blir väldigt nyfiken på vad mer som egentligen hänt, men samtidigt s kulle det förstöra om det blev för tydligt. Mycket bra nyttjande av less-is-more-principen ^^

    Svara

  4. Gillar den där vändningen. Fram tills dess läste jag lite halvhjärtat. ”Jaha, jaha” tänkte jag. Och sen händer något, och då förstärks det där så tydligt. Väldigt snyggt placerad och väldigt bra format för det – det där lite drömska, utsvävande sättet med långa meningar.

    Mycket snyggt.

    Svara

  5. Jag gillar den här texten, sorglig men fin på något sätt. Och jag gillar dina ordval. Det känns proffsigt liksom. Så som texten avrundas ger en rysningar och det är mycket bra gjort.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *