Skrivuppgift 4: text av SjuSortersBlommor

Porslinet i toaletten var vitt och förvånansvärt rent reflekterade Sofia när hon stod med huvudet böjt över den. Sedan följde tre djupa kväljningar och efter det var porslinet inte lika vitt längre. Hon reste sig upp och vred om kranen i handfatet och tvättade sig om munnen. Hon kupade händerna under vattenstrålen och sköljde noggrant ur munnen. Därefter spolade hon. Två gånger. En tryckvåg av den senaste Lady Gaga-låten höll på att slå omkull henne när hon sedan öppnade dörren för att gå ut ifrån det lilla badrummet hon låst in sig på när spyorna började komma. Hon pausade framför spegeln utanför och synade sig själv noga. Hennes smårunda ansikte var lite rött och de blå ögonen såg lätt blodsprängda ut, men i övrigt syntes det inga spår av hennes senaste fadäs. Hon rättade till den blonda frisyren, nyfärgat för ikväll, och putade lite med läpparna. Jodå, hon såg fortfarande bra ut. Men hon mådde fortfarande lite illa.

Hon tryckte sig mot den vita väggen i hallen för att klämma sig förbi ett par killar som hon inte kände som stod och pratade om något fotbollslag i England. Deras samtal var djupt förtroligt med många ryggdunkar. De två killarna såg ut att vara ett par år äldre än hennes sexton och bägge hade sina mössor på sig trots att det säkert var trettio grader inne i etagelägenheten. De såg inte ut som den typen av människor som någonsin skulle ta av sig dem, inte ens för sex. Hon log lite åt tanken på att dra med sig en av dem upp på övervåningen och testa, men efter sitt toalettbesök var hon inte alls på humör. Istället gick hon ut i vardagsrummet där hon såg Mickan, hennes vän som slitit med henne på festen, med sitt tunna ansikte helt begravt i en annan kille som Sofia inte heller kände. Sofia lät paret hållas och tog sig istället ut på balkongen som för första gången på hela kvällen inte var belägrad av någon rökare. Hon tog ett par djupa andetag och tittade ut över förorten de befann sig i.

En stor väg gick utanför huset, men det körde inga bilar på den. Bortom den låg en högstadieskola. Sofia funderade över lämpligheten med att ha en väg som gick bredvid en skola, men hon gissade att förarna körde försiktigt. Bredvid skolan gick det fleravåningshus i stil med det hon själv befann sig i. Hon kunde nästan se hem till sig själv från balkongen, som befann sig på den femte och näst högsta våningen i huset. Den enda högre våningen tillhörde dock etageplanet i åtminstone lägenheten hon befann sig i, så hon tyckte att hon gott och väl kunde känna sig på toppen av huset.

När hon stod där fick hon plötsligt syn på en polisbil som körde upp på avfarten som ledde mot huset. Den parkerade och två poliser klev ur den. Sofia blev alldeles kall inombords och rusade in från balkongen.

”Snuten är här!” skrek hon. ”Hörni! Få undan spriten! Vi måste ut härifrån! Grannarna har ringt polisen!” Men ingen lyssnade. Sofia ryckte lite tafatt i Mickan som lutade sig upp från killen hon hånglade med och log ett lite berusat leende.

”Du är bara full, Sofia”, sade hon och började fnittra. Killen i vars knä hon satt blängde irriterat på Sofia och verkade inte ha uppskattat avbrottet. Han såg ut att vara minst fem år äldre än de två tjejerna, och hade både skägg och mustasch. Förmodligen var det han som köpt ut.

”Mickan, jag skämtar inte!” ropade Sofia. ”De har redan gått in i huset.” Men Mickan hade redan vänt sig tillbaka mot killen. Sofia sprang ut i köket och sade till dussinet människor som satt där, men ingen lyssnade där heller. Hon började känna sig lite som Kassandra, eller skulle ha gjort det ifall hon vetat vem den trojanska sierskan var. Istället för att göra den kopplingen sprang Sofia ut i hallen, satte på sig sina skor och slet med sig sin väska innan hon skyndade ut i trapphuset, svärandes tyst för sig själv. Hissen hade börjat åka upp så hon sprang istället ner för trapporna. Hon hade hunnit halvvägs ned när hon hörde hur dörren till lägenheten öppnades på nytt och en myndig stämma sa:

”Det här är polisen!”

Sofia fortsatte ned för trapporna och tog sig ut genom dörren, förbi den väntande polisbilen. Jävla skit-midsommar, tänkte hon.

Skriven av: SjuSortersBlommor

Tags: ,

  1. Hej Sju sorters blommor!

    Vilken fin text du har skrivit. Jag blev genast sugen på att lära känna Sofia lite mer och fortsätta läsa.
    Tycker om dina detaljbeskrivningar, hur du inte ”berättar för mycket” och hur du lyckats som författare empirisk berätta om Sofias midsommarkväll. Tex i början: ”Porslinet i toaletten var vitt och förvånansvärt rent reflekterade Sofia när hon stod med huvudet böjt över den.”
    Här vet vi redan vad som händer utan att du för den skull egentligen har berättat det. Detta är också en sådan liten detalj som man just kan tänka i den stunden som det händer men även också sedan snabbt glömmer.
    På så sätt tycker jag att vi får följa Sofias tankar genom texten. Ett annat exempel på detta är: ”Bredvid skolan gick det fleravåningshus i stil med det hon själv befann sig i. Hon kunde nästan se hem till sig själv från balkongen, som befann sig på den femte och näst högsta våningen i huset.”

    Något annat som jag reagerade på var något i detta stycke: ”Sofia sprang ut i köket och sade till dussinet människor som satt där, men ingen lyssnade där heller. Hon började känna sig lite som Kassandra, eller skulle ha gjort det ifall hon vetat vem den trojanska sierskan var. Istället för att göra den kopplingen sprang Sofia ut i hallen, satte på sig sina skor…”
    Just när du nämner att hon började känna sig lite som Kassandra eller hade kunnat göra det om hon visste vem det var, kändes väldigt busigt gjort. Här tycker jag nämligen att vi inte bara får historien berättad i tredje person utan att berättarrösten kliver rakt ut från texten. Jag tycker om det och tycker att det fungerar för att det känns som om jag nu inte bara läser texten utan får den berättad för mig. Vet inte om det var menat så men oavsett så gillar jag det.

    Bra jobbat 🙂

    Mvh
    Matjesillen

    Svara

  2. Jag gillar precis som ovanstående dina detaljbeskrivningar. Och jag tycker du bygger upp ”paniken” jag som läsare får när ingen lyssnar, väldigt bra. En väldigt bra text! Jag får också ett intryck av att det här inte är allt, eller jag önskar att det inte var allt, jag skulle vilja läsa mer.
    Och jag blir nyfiken på, vem är Sofia? Brukar hon inte gå på fest? Är det bland de första gångerna hon dricker och blivit lite för full? Eller festar hon mycket och brukar dra med killar upp till ett rum?
    ”Hon log lite åt tanken på att dra med sig en av dem upp på övervåningen och testa” – här fick jag en känsla av att Sofia är ganska oblyg och har lyckats göra så med ett antal killar förut. 🙂

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *