Skrivuppgift 4: text av Knäckebrödet

De är apor. Hon får en bestämd känsla av att de är apor. Barken lämnar
djupa fåror i hennes rygg, där hon stöttar sig mot eken i hörnet av
trädgården, solen filtreras genom lövverket och bildar mönster på det
alldeles för nyklippta gräset, hon drar ett bloss på sin cigarett,
suckar och kastar en blick mot den folksamling som hon avlägsnat sig
från.

Tjugo meter bort vid långbordet sitter, eller snarare står, ligger och
välter, det ett tjugotal personer, samtliga med lätt glansig blick och
majoriteten beväpnade med en burk öl i ena handen. Yviga frisyrer som
tidigare hade varit välkammade och sommarfina har nu fått ge vika för
festandets rufsiga flott, luggar ligger som trötta maskar, klistrade
mot pannor brända av sol, mittbenor är inte längre benor alls och
flätor och hästsvansar har lösts upp i kvällssolen. Där frisyrerna
tidigare låg som auror runt huvuden ligger de nu livlösa längst
sommarvarma halsar. En av männen har ett sår över kinden, det
koagulerade blodet står i skarp kontrast till hans runda drag och
nästan glättiga leende, det ser ut att vara resultatet av en alltför
vild dans med rosenbusken, men ingen kan veta säkert och imorgon har
även den runda mannen glömt.

Bordet, vilket vid kvällens början hade varit klätt i en optimistisk
gul duk i linnetyg, ser ut som ett slagfält, med högar av halvtomma
burkar av öl och cider, välta snapsflaskor, cigarettfimpar,
sillrester här och var – och nu är linnedukens färg otydlig, ett
myller. Plastmuggar med oidentifierbara matrester sprider en doft som
får henne att igen skrynkla ihop hela ansiktet av avsky, trots det
avstånd hon lagt mellan sig själv och festens nav.

Hon suckar igen, cigaretten brinner ut och hon tar sitt vattenglas och
för det till de röda läpparna, rakt, precist och utan så mycket som en
darrning på handen. Hennes frisyr är lika ordnad som den var vid
kvällens början och hennes blick lika klar. Hon drar långsamt, nästan
motsträvigt upp blicken ur glasets botten igen, fixerar en av männen,
hans för årstiden ovanligt gråa och bleka hud skimrar av svett, hans
läppar är för svullna och i kvällsljuset ter sig hans ansikte nästan
groteskt, som en parodi på den person han var när han kom. Han
balanserar tre ölburkar på den droppande pannan och brunetten han vill
imponera på skrattar ett skratt som får kvinnan vid trädet att rysa.
De är apor. Hon får en bestämd känsla av att de är apor.

Skriven av: Knäckebrödet

Tags: ,

  1. Tjenare knäckebrödet!

    Så många gånger som jag har varit på fester och befunnit mig i den här situationen. Utanför, inte alls lika full, inte alls lika ful.

    Jag gillade flytet i meningarna! Svårt att få till så beskrivande meningar med många komman och du gör det bra, med varierande ord och bilder som du skapar.

    Sedan är det lite lustigt för jag tycker att precis samma stycke som är det bästa – är det som jag har invändningar emot. Dvs stycket som handlar om apornas frisyrer.

    BRA: det är roligt och träffsäkert att läsa om deras hår, du varierar det bra, fina liknelser och ordvändningar.

    DÅLIGT: Det är lite för mycket hår, jämfört med de andra sakerna i texten! Det blir liksom lite som att man stannar upp och tänker på alla möjliga sorters hår, och efteråt är det just det som man minns bäst.

    Också fint: ”det ser ut att vara resultatet av en alltför
    vild dans med rosenbusken, men ingen kan veta säkert och imorgon har
    även den runda mannen glömt.”

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *